diVERse

Rysslands blivande president Dmitrij Medvedev talar vackert om frihet i allmänhet och pressfrihet i synnerhet. Han hävdar också att den ryska staten inte alls styr massmedierna, i alla fall inte speciellt mycket. Ändå betraktas journalister som skriver om maktmissbruk som hot mot statens säkerhet.

I en intervju som han gav några dagar innan han utnämndes till presidentkandidat sade han att det är mindre än 10 procent av massmedierna som tillhör staten. Det stämmer - men i de 10 procenten ingår exempelvis alla rikstäckande tv-kanaler.

Ett av de mest känsliga ämnena i rysk journalistik är påståenden om korruption och svarta pengar i presidentens närmaste krets, något som den unga journalisten Natalia Morari fick känna av i december 2007. Efter det att hon skrivit en omfattande artikel med titeln "Kremls svarta kassa" upptäckte säkerhetstjänsten plötsligt att hon var ett hot mot landets säkerhet.

Att skriva om svarta pengar är inte lätt, eftersom det är i stort sett omöjligt att hitta några entydiga bevis. Samtidigt finns det många klara indikationer på att det förekommer omfattande svarta penningflöden i rysk politik, och att Kreml på något sätt är inblandat.

Ett tydligt exempel är det tidigare helt okända partiet DPR, Rysslands demokratiska parti, som i höstas ordnade sin partikongress i Bryssel. För att få publicitet betalade partiet inte bara kongressledamöternas utan också journalisternas flygbiljetter och två dagars boende på fyrstjärnigt hotell.

I parlamentsvalet i december fick partiet ändå bara 0,1 procent av rösterna, men strax därefter lyckades den totalt okände partiordföranden Andrej Bogdanov samla ihop de två miljoner namnunderskrifter som krävs för att ställa upp i presidentvalet. Samtidigt stoppades den före detta premiärministern Michail Kasianov från att delta i presidentvalet, eftersom hans två miljoner namnunderskrifter inte godkändes av centralvalnämnden.

Den rådande uppfattningen bland ryska politiska bedömare är att partier som Bogdanovs DPR är makthavarnas sätt att skapa en ofarlig och lättdirigerad skenopposition, medan verkliga oppositionella krafter motarbetas.

Natalia Morari, en nyutexaminerad 24-årig journalist i Moskva, på den frispråkiga och mycket regeringskritiska veckotidnignen Novoje Vremja försökte ta reda på hur de osynliga penningflödena fungerar. Hon talade med ett antal anonyma källor, enligt egen uppgift ett tiotal personer som är eller har varit direkt delaktiga i processen, och kom fram till att det handlar om kontanta pengar som statstyrda storföretag lämnar till presidentadministrationen för ändamålet, utanför bokföringen.

Enligt Natalia Moraris artikel, som publicerades veckan efter det ryska parlamentsvalet i december, finns det hundratals miljoner dollar i den svarta kassan. Hennes källor hävdar att pengarna förvaras i den statliga utrikeshandelsbanken Vnesjekonombanks kassavalv.

En anonym ledare för ett parti som inte kom in i parlamentet berättar i hennes artikel att alla partier i juli tvingades presentera sin valbudget i presidentadministrationen. Alla stora sponsorer skulle sedan betala pengarna till presidentadministrationen som i sin tur så småningom skulle betala pengarna till partierna enligt den budget man kommit överens om. Eller inte betala - en annan anonym källa i högerpartiet SPS (som inte heller kom in i parlamentet) berättar att hela partiets valkampanj förstördes av att presidentadministrationen aldrig betalade ut pengarna som partiets sponsorer snällt lämnat ifrån sig.
Alla Natali Moraris källor krävde total anonymitet.

Den ryska statsapparatens reaktion på Natalia Moraris avslöjanden var snabb. När tidningen kom ut var hon tillsammans med en grupp ryska journalister på besök på Yad Vashem, det stora förintelsemuseet i Israel. När gruppen några dagar senare flög tillbaka till Moskva fick Natalia Morari det överraskande beskedet att hon inte släpps in i landet trots att alla hennes papper var i ordning. I stället skickades hon till den forna sovjetrepubliken Moldavien där hon är född och uppvuxen, och där hon fortfarande är medborgare, trots att hon bott i Moskva i flera år.

Den officiella förklaringen kom i mitten av januari, en månad efter det att Natalia Morari vänt sig till Rysslands ambassad i Moldavien för att få reda på varför hon inte får åka in i Ryssland. I det kortfattade svaret hänvisar ambassaden till en lagparagraf som går ut på att inresa till Ryssland kan nekas utländska medborgare "om det är nödvändigt för statens säkerhet".

Dagarna före presidentvalet gjorde Natalia Morari ett nytt försök att ta sig in i Ryssland, efter att ha gift sig med sin pojkvän som är rysk medborgare. Giftermålet hjälpte inte, efter att ha tillbringat tre dagar i transitzonen på flygplatsen Domodedovo utanför Moskva tvingades paret ge upp och flög tillbaka till Moldavien,

Avslöjande journalistik tolkas uppenbarligen fortfarande som ett hot till den ryska statens säkerhet, vad Dmitrij Medvedev än säger.

(I många texter får Natalia Morari heta Morar i efternamn, enligt den ryska stavningen. Morari är den moldaviska stavningen.)

En något förkortad variant av denna text publicerades i Sydsvenskan 12.3.2008

Mer på temat

• Lidrig Huliganism: Efter tre dygn i transitzonen flög de tillbaka till Moldavien
• Robert Amsterdam: Why Did the Kremlin Expel Natalia Morar?
• Natalia Morari i Wikipedia (engelska, med länkar till artiklar från december)
• Moscow Times: Critical Journalist stopped at Airport
• Коммерсантъ Власть: Особо опасная журналистка
• Новое Время: Невъездные материалы
• Журналистке Наталье Морарь угрожают по телефону