Vissa saker får man bara inte säga på rysk tv. Fula ord, till exempel. Och så får man inte säga att presidenten är dödlig. Gör man det blir det trumpetsolo i stället.
Jurij Sjevtjuk är solist i den populära ryska rockgruppen DDT. En av hans låtar är högaktuell just nu: Kogda zakontjitsia neft – När oljan tar slut. Inte för att oljan är slut än, men krisen gör att den ryska staten inte längre får speciellt mycket pengar för oljan.
Ur rysk censursynpunkt är hela låten suspekt, men på sin 50-årsdag häromåret, när han höll en jubileumskonsert utanför Bulat Okudzjavas gamla hus i författarbyn Peredelkino utanför Moskva, fick Jurij Sjevtjuk ändå chansen att framföra den i tv, på den smala ryska kulturkanalen Kultura. Men inte hela låten.
På ett ställe skulle han sjunga “när vår president dör”, men det fick han inte. Det fick bli trumpet i stället. Det roliga var att lyssnarna ändå visste vad han egentligen skulle ha sjungit där, och de sjöng med. Fast det var knappt det hördes på stats-tv.
Samma sak hände på minst ett ställe där det skulle varit en försiktig svordom. Fast där sjöng ingen med.
Det märkliga är att Sjevtjuk är långt ifrån den enda ryssen jag känner till som väntar på att oljan och gasen i Ryssland ska ta slut. Men de får nog vänta länge, det finns mycket olja och gas där.
Det man kanske kan hoppas på är en världsekonomi som slutar att vara beroende av olja och gas. Då skulle man kunna tänka sig att även Ryssland blir kvitt sitt beroende och utvecklar en riktig ekonomi med företag som faktiskt producerar något som går att sälja. Det skulle i förlängningen kunna leda till att medborgarna får något att säga till om.
Låten “När oljan tar slut” är med på albumet Muzyka nesoglasnych – Musik för dem som inte håller med. Titeln syftar på protestmarscherna med namnet Marsj nesoglasnych – “Marsch för dem som inte håller med”, där även Jurij Sjevtjuk varit med och sjungit.
En annan, bättre låt av Sjevtjuk är också med på skivan, men den hade han aldrig fått sjunga ens i den halvobskyra kanalen Kultura. Den heter Besök hos en FSB-general, och handlar om… ja, vad kan den handla om? Den är helt enkelt olämplig för offentliga framföranden. Korruption i säkerhetstjänsten talar man inte högt om.
På samma skiva finns också andra intressanta låtar, bland annat Zakolotite podval av gruppen Televizor. (Här en video med svensk text.) Även låten Sidi doma av samma grupp kunde ha varit med:
Сиди дома, если страшно,
Только потом ты не спрашивай:
“Почему так?” и “За что нам?”
Было страшно – сидел дома!
Sitt kvar hemma om du är rädd
Men sedan ska du inte fråga
“Varför är det så här” och “Vad får vi det här för?”
Du var rädd, du satt hemma!
På samma album finns också en rysk version av den ukrainska revolutionssången Razom nas bahato, som efter den orangea revolutionen blev landets bidrag i Eurovision Song Contest.
Lite trist känns det ändå när man jämför den ryska och den ukrainska versionen. Originalets Razom nas bahato (“Tillsammans är vi många”) har på ryska blivit Vsio razvorovali (“De har stulit allting”). På något sätt känns det som en helt naturlig förvandling av det hoppfulla till hopplöshet. Finns det inget hopp för Ryssland?
PS: Stort tack till dew för tipsen!
20 svar på ”Vad man inte får säga på rysk tv”
Volym är inte samma som plats i själen…
Han menade om bankerna :) det är inte samma som burkarna…
Då rasar som lavin alla säkerhetsåtgärderna och ilskan ur/av/ifrån avundsjuka ögonen…
Vi får lättare att andas när tar slut den (jä.la) gas…
Och alla våra eviga bråk med oss själv…
HEJA riddarna!
Nej, det finns ingen Hopp för ryssar heller ;))) :
http://www.hohloma.nnov.ru/news/?cId=1280
Когда все банки пусты är givetvis en ordlek: antingen “när alla bankerna är tomma” eller “när alla burkarna är tomma”. Men jag kunde inte komma på någon motsvarande ordlek på svenska, så jag valde burkarna. Det låter liksom roligare. I övrigt står det givetvis envar fritt att tolka och översätta låten som man vill.
Det blev ditt eget utval. Sjevtjuk brukar ofta behandla som en anatkist men ryssar har gugsförmågan att förstå honom rätt o verkligen tycker om han. Det gäller om rysk själ precis. Han är Pacifist fram för allt o det var ens han som gav konsert i Belgrad under amerikanska bomber. Kom ihåg den där en av första hans låter “Не стреляй!”, är du snäll… Du får ju tänka hur som helst o spänna dej. Men. En liiiten löjgn föder sen stora oförståelse o motstånd. Och brukar man läsa sen om efterblivna o äckliga ryssar som måste slås ihjäl. Det är ju NI som uppfostrar för fort era fjortisar o krigpysar. Tänk dej om jag kommer att börja översätta allt från svenska bloggysar. Hej då.
Förlåt. Jag menade anarkist och gudsförmågan, stavades fel.
Nej, snälla översätt inte allt från korkade svenska bloggar till ryska. Men att kalla Kalles översättning för “lögn” är ju lite att ta i, han förklarade ju för dig hans val.
Dessutom kan “banki” översättas som “stora muskler” också på slang, men det hade ju varit helt korkat att göra så.
Nej, snälla du! Jag är inte helt dum i huvud och vill inte bringa de alla korkade till mitt land. Färlåt om jag skrämde dej.
du skrämde inte mig…
Är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag menar, man kunde ju lika gärna skriva ett positivt hållet inlägg om att rysk stats-TV är såpass öppen för oliktänkande att en så starkt kritisk oppositionell som Sjevtuk får framträda där.
Senaste AiF (nr 1 2010) innehåller förresten en helsides-intervju med Sjevtjuk, där han fritt får kritisera allt ifrån dåliga vägar till korrumperade guvernörer. Lite lustigt blir det när han även börjar klaga på pressfriheten. Det känns lite paradoxalt, på något sätt. Jag menar i länder utan pressfrihet får man nog inte publicera artiklar där man klagar på bristande pressfrihet, skulle jag tro.
F.ö. tror jag att antydningar om statschefens död är känsliga i alla länder. I svensk stats-TV får man t.ex. inte sputa vatten på statsministern:
http://www.dn.se/nyheter/inte-bra-spruta-vatten-pa-fredrik-reinfeldt-1.755215
Det slutade med nedlagd TV-serie, åtal och fällande dom..
Det finns grader i helvetet. Därför går det alldeles utmärkt att klaga på bristande pressfrihet i en rysk tidning – trots att det finns mycket stora brister i den ryska pressfriheten. Däremot skulle det nog vara betydligt svårare att komma med samma typ av kritik i de statsstyrda ryska tv-kanalerna.
Allmänt hållen kritik är rätt så ofarlig i Ryssland och kan framföras i de mer frispråkiga massmedierna, exempelvis i några Moskvatidningar samt i radiokanalen Echo Moskvy, dock ganska sällan på tv. Men börjar man gräva i korruption i höga kretsar eller annat som kan beröra viktiga personers intressen lever man farligt.
Jag vet inte vad som räknas som en “Moskvatidning”, men AiF säljs ju iallafall över hela landet. Och den är ju ändå rätt frispråkig. (Se helsidesintervjun med Sjevtjuk som ett exempel). Även Novaja Gazeta hittar man i tidningskiosker här i Perm, så den verkar inte alls bara vara tillgänglig i Moskva (vilket är det intryck jag hade fått från svensk horisont).
Läser man bara svensk Rysslandsrapportering så får man intrycket att NG är den enda frispråkiga tidningen i hela Ryssland, samt att den bara går att köpa i Moskva, men riktigt så verkar det ju inte vara i verkligheten.
Som Moskvatidning räknar jag tidningar som har Moskva som sin huvudsakliga utgivningsort. Novaja Gazeta har ju förresten även några lokalupplagor, där delar av innehållet är lokalt producerat. Men dessa lokalupplagor har ju haft vissa problem, här finns ett exempel. En liknande räd drabbade även en annan av lokalupplagorna, vill jag minnas.
Få lokaltidningar vågar sig på att kritisera lokala makthavare, eftersom de då kan råka mycket illa åt. Det skulle vara intressant att veta hur tidningarna i Perm förhåller sig till makthavarna där. Men som sagt, allmänt hållen kritik förekommer i ett antal Moskvatidningar. Några av de bästa är Vedomosti och Kommersant – förhoppningsvis finns även dessa att tillgå i miljonstaden Perm? Sedan är det en annan sak att seriösa Moskvatidningar är svåra att få tag på utanför storstäderna, men där handlar det nog mycket om att tidningarna är dyra. Distributionen är också dyr, och folk har inte så mycket pengar över att spendera på tidningar uta på landet.
Det är givetvis fel att hävda att Novaja Gazeta skulle vara den enda frispråkiga tidningen i Ryssland samt att den bara skulle finnas i Moskva – men det har nog i alla fall jag aldrig hävdat. Snarare tvärtom, exempelvis här.
Jag skrev en ganska omfattande betraktelse om rysk press(o)frihet för Föreningen grävande journalisters tidning Scoop häromåret, den kanske är av intresse: I Ryssland litar ingen på en journalist.
“Få lokaltidningar vågar sig på att kritisera lokala makthavare, eftersom de då kan råka mycket illa åt. Det skulle vara intressant att veta hur tidningarna i Perm förhåller sig till makthavarna där.”
Bra fråga. Jag har faktiskt inte köpt några lokaltidningar tidigare. Så, inspirerad av din fråga gick till närmsta Rospechat-kiosk och köpte mig ett nummer av Permskie Novosti. Huvudnyhet på förstasidan visade sig handla om att myndigheterna i Kizel (en mindre industriort i regionen) i fyra dagar hade försökt hemlighålla en olycka i en pumpstation och sedan tonat ned olyckans omfattning. Enligt lokalbefolkningen så hade det varit en omfattande olycka och folk som hade blivit utan uppvärmning hade frusit ihjäl. I artikeln redogörs både för myndigheternas och de “inofficiella källornas” versioner, och läsarna ombeds att “själva avgöra vem som talar sanning”, fast det framgår ju med all önskvärd tydlighet att journalisten inte ger mycket för den officiella versionen.
Webb-versionen av artikeln ligger här:
http://www.permnews.ru/stat_st.asp?st=6334
Jag vet inte om detta är typiskt för Permskie Novosti, jag har som sagt aldrig köpt den tidigare, men om det är det så verkar de inte vara särskilt rädda att kritisera makthavarna. Iallafall inte makthavarna i Kizel, kanske man skall tillägga..
När det gäller vad man får säga på rysk TV (som var ursprungsämnet) så kan det vara intressant att titta lite på Gorjachij Vecher på DTV. Jag såg en 10-minuterssnutt av det häromdagen. I studion hade de två Duma-ledamöter, en från Enade Ryssland (tror han hette Fjodorov) och en kommunist, samt en arg tant som jobbade som socialarbetare. Under hela den del jag såg ägnade sig kommunisten, socialarbetaren och programledaren åt att skälla på stackars Fjodorov, som såg alldeles bedrövad ut, och knappt fick en syl i vädret. Han försökte upprepade gånger förklara att löner och andra mikroeknomiska faktorer som har med folks faktiska levnadsstandard att göra, är beroende av den makroekonomiska utvecklingen. Ingen ville förstås lyssna på det örat, utan ville bara veta hur en stackars socialarbetare skulle klara sig på sin ynkliga lön, osv. Hur kritiskt som helst, med andra ord (även om det var kritiskt på ett tröttsamt populistiskt sätt).
http://www.dtv.ru/content/view/5018/27/
Den där artikeln om fjärrvärmeproblemen var ju ovanligt rörig. Det framgår inte vem som eventuellt gjort fel och knappt ens vad som egentligen hänt, tidningen citerar olika källor som påstår olika saker, bland annat en konkurrerande tidning och en officiell nyhetsbyrå samt diskussioner på nätet.
Ingen namngiven myndighetsperson får saklig kritik, inte heller någon konkret myndighet, allt är väldigt luddigt. Jag förstår inte påståendet att två personer frusit ihjäl på grund av fjärrvärmeproblemen – dessa skulle alltså dött ute i kylan eftersom de begav sig i väg till fots för att hämta proviant. Vad har det med fjärrvärme att göra överhuvudtaget?
Jag skulle gissa att tidningen är beroende av makthavarana i Perm men tämligen oberoende av underhuggarna i Kizel. Därför är det okej att skälla ut dessa, speciellt eftersom många fryser och är förbannade. Men förklara vad som hänt eller vem som egentligen har skulden, det lyckades de inte med. I alla fall inte så att jag förstod.
Men visst är det fint om man kan skälla ut en okänd dumaledamot i en tv-debatt. Skällde de ut Putin också?
Det var ju inte dumaledomaten personligen de skällde ut, utan den politik han representerade, dvs Förenade Rysslands. Vill man hårddra det kan man väl säga att de därmed indirekt skällde ut även Putin. Jag tycker förresten det var lite tråkigt att du bara avfärdade programmet med en ironsik kommentar, istället för att titta på det. Se mitt inlägg istället som ett tips om ett potentiellt intressant och regerings- alternativ myndighetskritiskt program i rysk TV. Stämmer det så är det väl ändå en positiv nyhet att rapportera, eller hur? Ratta in DTV, titta och döm själv.
Kolla den här exempelartikel i lokala Permtidningen Zvezda, då:
http://zwezda.perm.ru/blog/?p=93
Direkt och konkret kritik mot guvernören, angående ineffektivt arbete mot korruptionen. En tjänsteman/politiker pekas ut med namn och ingåënde detaljer om hur han skott sig och sina släktingar på skattebetalarnas bekostnad. Det är alltså inte bara “allmän kritik” och det rör sig inte om en “Moskvatidning”, utan om konkret kritik mot lokala makthavare, publicerat i en lokal tidning.
Det där är inte journalistik utan en partsinlaga av en ledamot i det lokala parlamentet som uppenbarligen publicerats i lokaltidningen med syftet att smutskasta det lokala domänverkets direktör som enligt vad som påstås i texten äger en resebyrå samt rutinmässigt vinner anbudsförfaranden för rätten att arrendera skog av sig själv.
Verkar klart skumt såklart, men inga datum nämns för de anbudsförfaranden han påstås ha vunnit, och han får inte komma med några förklaringar. Så speciellt konkret skulle jag inte kalla det här, än mindre den tandlösa kritiken mot guvernören som inte ingriper mot korrupta tjänstemän. Men visst, det är inte sovjetisk censur vi pratar om.
I övrigt är det jättetrevligt att du öppnat egen blogg, skriv gärna lite mer om vad som händer om din omedelbara omgivning, det skulle vara intressant att läsa om. Hur ser närbutiken ut, vad kostar maten, hur mycket tjänar folk och sånt.
Klart att det var en partsinlaga, men eftersom direktören är politiskt tillsatt (antar jag) så är det ju ändå direkt kritik mot de lokala makthavarna. Pkej att det inte är grävande journalistik typ “Kalla fakta”, men det är ju ändå rätt frispråkigt. Exakt var gränsen för en “fri press” går kan man ju inte definiera, det handlar ju om en kontinuerlig gråskala.
Jag skall väl försöka “privatblogga” lite då, när jag orkar och hinner. Lokalbutiken ser ut som ICA eller Konsum, förutom att den är öppen dygnet runt och att de har mer kassapersonal så att man slipper stå i kö. De är iofs sämre på frukt- och grönt, men det finns bra kiosker på vägen hem där man kan komplettera sina inköp. Den mesta maten, men inte all, är billigare än i Sverige, såklart. Officielt tjänar folk småsmulor, men med svartlön inräknat tjänar de säkert mycket mer än vad officiell statistik säger. Jämföör man lönestatisk med konsumtionsmönster ser man ju direkt att något inte stämmer. Det är ju t.ex. fler som har råd med stadsjeep här än i Sverige..
Så, okej, jag lovar att jag skall blogga lite om sånt, eller försöka iallafall.
Jaha, men det blir ju ungefär lika meningsfullt som att kalla DN för en “Stockholsmtidning”. Problemet, som jag ser det, är att en genomsnittlig svensk mediekonsument får intrycket att sådana tidningar bara är tillgängliga i Moskva, men så är ju inte fallet.
Vad gäller priser, så tror jag de flesta med intresse för politik kan avvara de 3-5 kronor en tidning kostar. Jag tror inte att man kan bunta ihop och generalisera om folk “ute på landet”. Det finns ju alla tänkbara nivåer av levnadsstandard här ute. Det är klart att åker man ut till Prostokvashino eller Nizjnijstaryjkrochmalsk så har väl de flesta det knapert där, men Ryssland är ju fullt av storstäder där de flesta skulle kunnna avvara den lilla slant som en Novaja Gazeta kostar… ifall de vore intresserade av att läsa den.
Det är väl klart att DN är en Stockholmstidning.
Och en miljonstad som Perm är så klart inte “ute på landet”, även om en Moskvabo kanske skulle säga det. :-)
Har en kompis som bor i Sjumerlja. Han klagar på att det helt enkelt inte går att köpa Moskvatidningar där, även om man har råd – de finns inte i kioskerna, eftersom alltför få är intresserade. Alla bor inte i miljonstäder.
För Moskvabor är väl allt utanför Trädgårdsringen “ute på landet”, utom möjligen Manhattan och de mest centrala arrondisementen i Paris. Begreppet “Stockholmstidning” tror jag bara är begripligt (eller meningsfullt) ur svenskt perspektiv. Det skulle förvåna mig om man i utländsk rapportering om Sverige kallar den något annat än “den svenska tidningen DN”, eller bara “tidningen DN”. Risken med att använda begreppet “Moskvatidning” är att läsaren uppfattar det felaktigt, och tror att tidningen ifråga bara finns att köpa i Moskva. Det är ju precis den, säkerligen mycket utbredda, missuppfattningen som Nekrasov utnyttjar i den propagandafilm du kritiserade i inlägget “Fel film om Litvinenko”.
Förresten vet jag inte om jag kan hålla med om att det bara publiceras allmänt hållen kritik. När jag bläddrar vidare i samma nummer av AiF (1 2010) hittar jag t.ex. en artikel om en ny serie om historia som skall sändas i Echo Moskvy, och det ser ut som om det är chefredaktören själv (Venediktov) som har skrivit artikeln. Det är alltså tydligen inga problem att göra reklam (ungefär en halvsida) för EM i en rikstäckande dagstidning.
Lite längre fram i tidningen hittar jag en sida med reportage som situationen i skolorna. Man tar upp tre citat från utbildningsministern och granskar om dessa stämmer med verkligheten. Det handlar bl.a. om lärarlöner och vilken utrustning de har i skolorna. Varje citat från ministern följs av ett antal kritiska brev från lärare, som alla är mycket kritiska, och bl.a. hävdar att uppgifterna om höjda lärarlöner inte stämmer med verkligheten. De flesta av de arga lärarna framträder med namn, titel och ort, så att de är fullt identifierabara. Här handlar det alltså om specifika citat fren en specifik minister, angående konkreta specifika problem. Jag tycker det är långt ifrån att vara allmänt hållen kritik.