Klantiga kuppmakare räddade världen

Kuppmakarnas händer darrade i tv. Det fanns inget internet, det fanns ytterst få mobiltelefoner, det var den 19 augusti 1991, och ingen på redaktionen i Helsingfors visste var Moskvakorren höll hus.

Korren var jag. Jag hade varit på semester i Grekland, och denna måndag är min första arbetsdag. Jag har inte planerat att Sovjetunionen ska spricka just i dag.

Sovjetunionens Centraltelevision har bytt ut det vanliga morgonprogrammet mot en inspelning av Svansjön. En allvarlig nyhetsuppläsare annonserar att Sovjetunionens president Michail Gorbatjov är sjuk och att en undantagskommission har tagit över makten för att förhindra rikets sönderfall.

Jag äter frukost i en etta i centrala Helsingfors. Det tar några sekunder innan den finska radions nyheter tar skruv. Sedan rycker jag åt mig radion och börjar förtvivlat vrida på knapparna, helt förgäves. De sovjetiska stationerna sänder bara klassisk musik.

Resten av dagen är kaos. Telefonlinjerna till Moskva tutar upptaget, men då och då får jag igenom mina beställda samtal. Nyhetsbyråer meddelar att Sovjetrepubliken Rysslands president Boris Jeltsin har klättrat upp på en stridsvagn och hållit tal mot kuppmakarna. Ingen förstår varför han inte är gripen.

Nattåget från Helsingfors till Moskva är öde. Framme i Moskva ser jag att militären har spärrat av Manegetorget intill Kreml efter första kuppdagens demonstration där. Stridsvagnar kör fram och tillbaka. Demonstranter klättrar upp på dem och viftar med ryska flaggor.

Манежная площадь 21.8.1991Tiotusentals Moskvabor slår läger utanför den vita parlamentsbyggnaden vid Moskvafloden och bygger barrikader för att försvara Rysslands första demokratiskt valda president, Boris Jeltsin.

Rykten surrar om när och hur parlamentsbyggnaden ska stormas. Andra natten skjuts tre unga män ihjäl när de försöker stoppa ett pansarfordon, men trupperna skickas aldrig in mot folkmassan. I stället ångrar sig kuppmakarna, flyger till Gorbatjovs sommarresidens vid Svarta havet, och frågar om de inte kan bli kompisar igen. De blir gripna, Jeltsin är segraren och Sovjetunionens saga är all. Bara skalet är kvar, och några månader senare halas den röda flaggan över Kreml för sista gången.

Två år senare hamnade demokraten Boris Jeltsin på kollisionskurs med parlamentet som vägrade att låta sig upplösas. Den vita parlamentsbyggnad som tiotusentals Moskvabor hade försvarats sköts sönder och samman med verkanseld från stridsvagnar från bron över Moskvafloden. Parlamentet kom aldrig tillbaka till det vita huset, i stället flyttade regeringen in.

Tankki Valkoisen talon edessäDet är där premiärminister Vladimir Putin sitter nu. Han som kallade Sovjetunionens sönderfall för ”1900-talets största geopolitiska katastrof”.

Han är inte den ende som gärna hade haft Sovjetunionen kvar. Bara tio procent av ryssarna anser att segern över kuppmakarna för tjugo år sedan var en seger för demokratin, visar de senaste opinionsundersökningarna.

Ändå medverkade den misslyckade kuppen till att Sovjetunionens avveckling gick lugnt till. Det blev inget inbördeskrig i världens största land med världens största kärnvapenarsenal. De klantiga kuppmakarna kanske räddade världen.

Sydsvenskan 2011-08-19

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

Ett svar på ”Klantiga kuppmakare räddade världen”

Первый sände en utmärkt dokumentär (Завтра все будет по-другому), med både intervjuer och rekonstruktion, samt material från 1991, där mycket fokus ligger på den dödade Dmitrij Komar och hans familj, samt de tankister som var utkommenderade. Även Jazov (88 år) får komma till tals. Pugos son, Komars mamma och fd flickvän, en tankist, medlemmar i Jeltsins stab mfl. är andra som berättar. Denna blogg nämndes för övrigt i radio av Fredrik Wadström – trevligt )).

Stängt för kommentering.