diVERse » På svenska

Putin tar makten med sig

Kalle — Wed, 07 May 2008 03:42:57 +0000

Tisdagen den 6 maj var Vladimir Putins sista dag som Rysslands president. När han lämnade sitt pampiga arbetsrum i Kreml tog han med sig ett enda föremål, den historiska penna han fick av Boris Jeltsin på förra årtusendets sista dag, när denne hade skrivit under sitt eget avsked.

Allt annat blir kvar i Kreml, har Vladimir Putin lovat. Den fina bordslampan med skärm i grönt glas, det lilla mötesbordet där Vladimir Putin brukade läxa upp sina ministrar inför tv-kamerorna, den ryska flaggan i hörnet. Förutom den historiska pennan är det en enda sak som saknas när Dmitrij Medvedev i dag tar över arbetsrummet. Makten.

Ända sedan Putin i början av december i sitt eget arbetsrum pekade ut sin efterträdare har alla politiska bedömare i Ryssland försökt gissa sig till vart makten tar vägen nu. En fingervisning kan man få i programmet för Dmitrij Medvedevs invigningsceremoni som äger rum på onsdagsmorgonen. Ceremonin inleds med ett politiskt linjetal. Talet ska hållas av Vladimir Putin.

Stabilitet och kontinuitet. Det budskapet har de ryska statsstyrda tv-kanalerna basunerat ut sedan presidentvalet den 2 mars, då Vladimir Putins kandidat fick 70 procent av rösterna. Sedan dess har Putin och Medvedev framträtt som siamesiska tvillingar. Sida vid sida har de tagit emot utländska besök, hållit tal inför världspressen och stått i Kristi Frälsares katedral med levande ljus i handen under påsknattens gudstjänst.

Tvillingshowen har gett upphov till ett nytt begrepp i det ryska politiska ordförrådet: tandemokrati. Putin och Medvedev trampar i samma riktning, men det är bara en av dem som kan hålla i det riktiga styret på tandemcykeln.

Under Putins åtta år vid styret har det ryska parlamentet och den ryska regeringen inte haft mycket att säga till om. Det innebär inte att presidenten har kunnat bestämma allt själv. Bakom kulisserna pågår det en ständig politisk kamp mellan olika ekonomiska och politiska maktgrupperingar, och Putins eventuella förtjänst består i att han lyckats balansera dessa ofta motstridiga intressen mot varandra.

När Putin nu lämnar Kreml för att bli premiärminister har han redan förberett sig en stark maktbas i den ryska regeringens högkvarter, det vita huset vid Moskvafloden. Genom att bli ordförande i maktpartiet Enade Ryssland har han också säkrat sitt inflytande över den mäktiga byråkratklassen, vars intresseförening partiet i praktiken är. För att understryka sin roll som nationens ledare har han ändå vägrat att själv gå med i partiet.

Medvedev däremot har ingen egen maktbas, sina popularitetssiffror har han lånat av Putin. Därför ändras inget i Ryssland i dag. Men på sikt kan tandemokratin leda till att Putin nu rubbar den maktbalans han själv skapat. De som inte får sin vilja igenom hos Putin går i stället till Medvedev med sina förslag och önskemål. Kremlologerna spår sprickor i den eniga fasaden redan till hösten.

Sydsvenskan 7.5.2008

PS: Putin var först att tala på invigningsceremonin, men sade inte så mycket. Det viktigaste var den sista meningen: "Vi ska stödja honom". Medvedev talade lite längre och sade bland annat: "Jag tackar president Vladimir Vladimirovitj Putin hjärtligt för hans ständiga personliga stöd, som jag har känt hela tiden. Jag är övertygad om att detta kommer att vara så även i fortsättningen."

Mer på temat

Antisovjetisk propaganda fyller år

Kalle — Thu, 01 May 2008 14:30:12 +0000

Esperanto: Naskiĝtago de kontraŭsovetia malpropagandilo

Det finns ingen sanning i Nyheterna, och i Sanningen finns det inga nyheter, hette det på sovjettiden. Det gamla antisovjetiska skämtet är lättare att förstå om man vet att de två viktigaste tidningarna i Sovjetunionen hette just "Sanningen" (Pravda) och "Nyheter" (Izvestija).

Det fanns dock en tidning som innehöll både sanning och nyheter i Sovjetunionen. Tidningen bestod av ett högst varierande antal karbonkopierade, maskinskrivna blad med det komplicerade namnet Chronika tekusjtjich sobytij ("Krönika av aktuella händelser"). Första numret av Chronika kom ut för ganska exakt 40 år sedan, den 30 april 1968.

1968 var FN:s människorättsår, och tidningen skulle från början heta "Människorättsåret i Sovjetunionen". Så stod det högst upp på det första maskinskrivna bladet, vilket tyder på att grundaren Natalja Gorbanevskaja från början inte hade planerat det långvariga projekt som Chronika utvecklades till. Redaktörerna byttes ut allt eftersom de hamnade bakom galler och taggtråd, men den underjordiska tidningen fortsatte att komma ut ända till 1983, när den dåvarande redaktören, matematikern Jurij Sjichanovitj, greps.

Själv sammanställde den då 32-åriga poeten och översättaren Natalja Gorbanevskaja de första tio numren. Hon deltog också i den välkända demonstrationen på Röda torget mot den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien i augusti 1968. Gorbanevskaja var den enda av de åtta demonstranterna som inte fängslades direkt, förmodligen därför att hon hade två små barn. Hon hade sin tre månader gamla son med på demonstrationen.

Hon kunde fortsätta med sin verksamhet ända till den 24 december nästa år, då hon till slut greps. Myndigheterna kom snabbt fram till att hon måste vara galen, eftersom hon gav ut en tidning utan tillstånd och demonstrerade mot partiets kloka politik i Tjeckoslovakien. Fram till februari 1972 tvångsvårdades hon därför på en stängd psykiatrisk klinik.

Tidnignen kunde dock inte stoppas så lätt - andra redaktörer tog över. En av dem var biofysikern Sergej Kovaljov, som var redaktör för sju nummer av tidningen, greps 1974 och dömdes till sju år i fångläger samt tre års intern förvisning för "antisovjetisk agitation och propaganda". Under perestrojkan fick han lov att återvända till Moskva där han bland annat var med och grundade ryska Amnesty. Under Boris Jeltsins presidentperiod blev han statlig ombudsman för mänskliga rättigheter, men avgick 1996, efter första Tjetjenienkriget.

Det intressantaste med Chronika är, att den underjordiska tidskriften inte alls sysslade med det sovjetstaten beskyllde redaktörerna och medarbetarna för, "agitation och propaganda". Tvärtom lyckades Chronika under alla år behålla en lugn tonart och bara rapportera fakta, utan ideologiska pekpinnar eller värdeladdade ord. På sin höjd kunde redaktörerna ibland tillåta sig citattecken när de nämnde olika "brott" som människorättsaktivister anklagades och dömdes för.

Den underjordiska tidskriftens struktur var densamma från början till slut, även om omfattningen växte från några tiotal sidor i början till över hundra sidor i de sista numren på 1980-talet. Varje nummer inleddes med ett citat ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Att skriva om mänskliga rättigheter i Sovjetunionen innebar i praktiken att tidningen hela tiden var tvungen att rapportera om nya gripanden och domar över människorättsaktivister. Tidskriftens fasta avdelningar hade därför namn som "Gripanden, husrannsakningar, förhör", "I fängelser och fångläger", "Samizdat-nyheter". Så här kunde en nyhet i tidningen se ut:

Sergej Kovaljov gripen
Den 27 december greps Sergej Kovaljov i Moskva. Den 23 december genomfördes en husrannsakan hos honom, en av många husrannsakningar som genomfördes denna dag i Moskva och i Litauen i anslutning till "mål nummer 345″ av Litauens KGB. (Se avdelningen "Gripanden, husrannsakningar, förhör".)
Husrannsakningen började tidigt på morgonen och fortsatte i 12 timmar. Bland det som beslagtogs fanns deklarationer och brev skrivna av politiska fångar, uttalanden till deras stöd, exemplar av "Krönika av aktuella händelser", av "Krönika av Litauens katolska kyrka", en förteckning över 135 fängslade litauer, 43 fotografier (P. G. Grigorenko, I. Gabaj, P. Litvinov, L. Bogoraz osv.), texter av domar, "Gulag-arkipelagen", V. Tjalidzes bok "Sovjetunionen och mänskliga rättigheter", ett antal brev och anteckningsböcker.
Efter husrannsakningen fördes S. Kovaljov och hans fru i väg till förhör där de skulle höras som vittnen. Under förhöret deklarerade Kovaljov för förundersökningsledaren A. V. Trofimov, att han vägrar att delta i förundersökningen. Sin vägran motiverade han med de flertaliga lagbrotten i behandlingen av rättssaker som berör spridning av information. Efter förhöret fick Kovaljov en kallelse för nästa dag. Den 24 december, efter att ha väntat ungefär två timmar i väntrummet, gick han hem. Sitt pass lät han ligga kvar hos vakten. Den 26 december ringde förundersökningsledaren Trofimov honom och bad honom komma när han vill för att hämta passet och för ett kort samtal "på ungefär 10 minuter". Den 27 december kom S. Kovaljev till Lubjanka klockan 10 på morgonen. På kvällen blev det känt att han gripits. På följande dag, att han skickats till Vilnius med flyg.

Artikeln om gripandet publicerades i nummer 34 som kom ut den 31 december 1974, bara några dagar efter händelsen. Det gick över tio år innan Kovaljov kunde återvända till Moskva.

Mer på temat:

Sverige, den segerrika socialismens land?

Kalle — Mon, 28 Apr 2008 08:17:20 +0000

По-русски: Швеция – страна победившего социализма?

En intressant dialog mellan historikern Nikolaj Svanidze och programledaren Lev Gulko ägde rum på radiostationen Echo Moskvy i fredags. Diskussionen handlade om "gratis sjukvård" i Ryssland.

I Sovjetunionen var sjukvården i princip gratis, i praktiken var man ofta tvungen att utnyttja kontakter och ge dyra gåvor för att få bra vård. Samma system finns delvis kvar fortfarande, med pengar under bordet och dålig kvalitet som följd, menar Nikolaj Svanidze.

N. Svanidze: Det enda som kan vara gratis är osten i en musfälla. Det finns helt enkelt ingenting som man får gratis.
L. Gulko: Tja, men i det finns ju andra länder där det finns någon sorts socialpolitik, på något sätt anslår de pengar till sådant här. Ta till exempel Sverige, eller Danmark, eller Norge.
N. Svanidze: Sverige är ett land där socialismen har segrat. Och det är Danmark också.
L. Gulko: Ja.
N. Svanidze: Men där har man byggt socialismen på ett lite annorlunda sätt. Med andra ideal. Lenin var inte där, gudskelov. Men vet ni förresten, att Lenin, när han satt i Schweiz och väntade för att se var det till slut skulle smälla till, så att han till slut skulle kunna blanda sig i och ta makten, han väntade sig att smällen kanske i första hand skulle bli i Sverige, och han funderade redan på att åka till Sverige. Och då fick han veta om Februarirevolutionen i Ryssland. Och så packade han resväskorna och åkte till Ryssland för tyska generalstabens pengar.
L. Gulko: Svenskarna ställde i alla fall till det för oss.

Det där med Lenins planer på revolution i Sverige har inte jag hört talas om tidigare. Det kanske hade varit bättre om han hade gjort ett försök här i mindre skala?

Stängning hotar elaka ryska tidningar

Kalle — Fri, 25 Apr 2008 08:35:16 +0000

I dag fredag börjar den ryska stasduman att behandla ett lagförslag som ska göra det möjligt att stänga tidningar, radiostationer eller tv-kanaler som två gånger under ett år har publicerat "uppenbart falska påståenden som är skadliga för en persons ära och värdighet eller undergräver hans anseende".

Enligt människorättsaktivister är den föreslagna lagändringen farlig, därför att den ger makthavarna möjlighet att stoppa misshagliga massmedier utan att ens vända sig till domstolen. Det räcker att den statliga myndigheten för registrering av massmedier under ett år ger tidningen två varningar. Tredje gången tidningen publicerar något som registermyndigheten anser vara "uppenbart falskt" kan utgivningen stoppas i väntan på domstolsbeslut. Därefter kan en domstom bestämma att tidningen ska stängas helt och hållet.

Man kan då hålla i minnet att just orden "uppenbart falska" ("заведомо ложные") fanns också i den sovjetiska lagstiftning som användes mot dissidenter. "Uppenbart falska" var då exempelvis påståenden om att det i Sovjetunionen inte skulle finnas någon demokrati. I den sovjetiska pressen kunde givetvis inga "uppenbart falska" påståenden förekomma, dessa fanns bara i underjordiska skrifter.

Den föreslagna gummiparagrafen påminner starkt om det system med "två varningar, stängning på tredje" som de vitryska makthavarna använt för att sätta munkavle på pressen. Den vitryska erfarenheten visar att systemet är mycket effektivt när man vill stävja kritik av regering och president. Den vitryska lagen har till och med en speciell paragraf som gör det extra straffbart att kränka presidentens ära.

Det är intressant att det ryska ändringsförslaget nu plötsligt fått grönt ljus i utskottet för informationspolitik, som tidigare var tveksamt. Förslaget lämnades in redan i januari av Robert Sjlegel, den yngsta ledamoten i statsduman, tidigare aktivist i rörelsen Nasji som också kallas för Putin-jugend. Då ansåg dumans juridiska experter att den var onödig, eftersom den som känner sig förtalad kan vända sig till domstol i vanlig ordning. Nu verkar de som bestämmer ha ställt sig bakom den nya, töjbara förtalsparagrafen.

PS: Ändringsförslaget godkändes som väntat i första behandlingen på fredagseftermiddagen. Det krävs två rundor till i duman samt presidentens underskrift innan ändringen träder i kraft.

Mer på temat

Tack, Boris Nikolajevitj

Kalle — Wed, 23 Apr 2008 20:58:35 +0000

Det är sällan jag berörs av rysk statstelevision, men i dag hände det. Nikolaj Svanidzes minnesprogram om Boris Jeltsin var verkligen tänkvärt. Det stora och det lilla länkades samman så att man plötsligt inte längre visste vilket som var det stora och vilket som var det lilla.

När Boris Jeltsin berättade om sin fru Naina, som han träffade för femtio år sedan i en studenkorridor i Sverdlovsk, var det uppenbart att de två fortfarande var kära. Nu har universitet de läste på fått hans namn.

Så fick han frågan om vad som var det bästa som inträffat under hans tid vid makten.

- Det fria ordet! Att man avskaffade censuren.

Han är uppenbart rörd själv. Och han om någon vet vilka nackdelar det fria ordet kan innebära för en makhthavare. Han kunde bli irriterad. Men han stod ut. För honom var det fria ordet viktigare än att få rätt till vilket pris som helst.

Och vad är det viktigaste ni själv uppnått, Boris Nikolajevitj, frågar Nikolaj Svanidze.

Han funderar en stund. Men det är ingen tvekan i hans röst när han svarar.

- Slutet på enpartistaten, slutet på den kommunistiska diktaturen.

Vem har uppnåt mer här i världen?

Många i väst minns Boris Jeltsin mest i egenskap av en lallande gubbe som försökte dirigera en militärorkester när han var på statsbesök i Tyskland. Och visst kunde han ta både ett och två glas för mycket. Men vad är det, jämfört med vad vissa andra ställt till med.

När Boris Jeltsin avgick, på 1900-talets sista dag, bad han alla ryssar om ursäkt. Allt hade inte blivit som han och de hade hoppats. Det kanske kunde ha gått bättre. Men framför allt kunde det ha gått riktigt åt skogen, och det gjorde det inte. Det blev inget inbördeskrig med kärnvapen.

Det är ett år sedan Boris Jeltsin gick ur tiden. Jag såg honom på långt håll när han höll sitt segertal på baksidan av Vita Huset i Moskva den 21 augusti 1991, när kuppmakarna hade gett upp och Sovjetunionen tagit slut. Först nu förstår jag vad det var jag såg. Det var världshistoria. Och utan Boris Nikolajevitj kunde världen ha sett helt annorlunda ut.

Tack, Boris Nikolajevitj.

Ryska journalistförbundet blir snällare

Kalle — Tue, 22 Apr 2008 18:01:56 +0000

En och annan blev förvånad när Ryska journalistförbundets kongress i dag öppnades av ingen annan än Aleksandr Sokolov, kultur- och massmedieminister.

Efter honom talade förbundets ordförande Vsevolod Bogdanov, som både i sitt eget och journalistförbundets namn förkunnade sin högaktning för staten, höga tjänstemän och "regeringen i sin helhet". Så förklarade han att journalistförbundet lyckats privatisera en jordplätt i Moskvaregionen, och att en journalistby med 30.000 kvadratmeter bostadsyta, ålderdomshem för gamla journalister, vårdcentral och annat smått och gott snart skulle byggas där.

Därefter blev det mindre viktiga rutinärenden. Generalsekreterarposten, som den alltför regeringskritiska Igor Jakovenko innehaft i tio år, avskaffades. Igor Jakovenko är bland annat känd för att han vågat kalla Vladimir Putin för "pressens fiende", men också för att han på senare tid deltagit i oppositionsdemonstrationer. Den snälle Vsevolod Bogdanov å andra sidan återvaldes som ordförande i fem år till. "Dubbelmakten i journalistförbundet är avskaffad", förkunnade den statliga nyhetskanalen Vesti glatt.

Till saken hör att det var just Igor Jakovenko som såg till att Tjetjeniens diktatoriska president Ramzan Kadyrov, som helt plattat till de fria massmedierna i Tjetjenien, trots krav från tjetjenska journalister inte fick bli medlem i journalistförbundet. Vsevolod Bogdanov åkte till Tjetjenien för att be om ursäkt – han ansåg det väldigt taktlöst att Kadyrov, en av den mördade journalisten Anna Politkovskajas främsta hatobjekt, inte välkomnades med öppna armar.

Nu är de Kadyrov-dyrkande statsjournalisterna i Tjetjenien säkert nöjda, liksom även de snälla ryska journalister som vill få ett rum på journalisternas eget ålderdomshem i den fina nya journalistbyn. Om det nu blir någon by.

Mer på temat:

Oväntat avbrott - hetkinen?

Kalle — Mon, 21 Apr 2008 09:49:08 +0000

Min webbplats var nere nästan hela helgen. Webbhotellet One.com kunde inte ge någon bra förklaring till vad som var fel eller när felet skulle åtgärdas, vilket jag tycker är ganska dålig stil. Men nu verkar allt fungera igen. Händer något liknande igen så får jag nog ta och byta webbhotell, även om det är lite bökigt. Och inte blir man gladare av denna förklaring som jag nu har fått som svar på min skriftliga fråga:

Vi har haft lite problem med en av våra databasservrar, problemet ska nu vara löst. Vi vet inte vad felet berodde på, servrarna är omstartade.
Med vänlig hälsning / Best Regards
SUPPORTEN

Mia retejo dum preskaŭ la tuta semajnfino ne estis atingebla. La rethotelo One.com ne povis doni ajnan veran klarigon pri tio, kio misfunkcias, aŭ kiam la miso estos riparita, kio laŭ mi estas signo de tre malbona priservado de la klientoj. Sed nun ĉio denove ŝajnas funkcii. Se io simila denove okazos, mi serioze konsideros ŝanĝi rethotelon, eĉ se okupiĝi pri tio estas iom komplika tedaĵo.

Tälle sivustolle ei päässyt koko viikonloppuna. Webhotelli One.com ei pystynyt antamaan mitään järkevää selitystä siihen, missä vika tarkkaan ottaen oli, tai milloin se saataisiin korjattua. Aika huonoa palvenlua. Mutta nyt kaikki tuntuu taas toimivan. Vaan jos näin käy toisen kerran taidan kyllä vaihtaa toiseen hotelliin, vaikka se onkin vähän tylsä ja aikaavievä homma.

Medvedev vann presidentvalet - nu på riktigt!

Kalle — Fri, 18 Apr 2008 09:03:45 +0000

Suomeksi: Medvevev voitti vaalit - ihan totta!

Om några veckor ska Vladimir Putins tronföljare Dmitrij Medvedev installeras som rysk president. Det har han viss rätt till, visar det sig. Den anonyme ryske bloggaren och statistiknissen Podmoskovnik har nu offentliggjort sina beräkningar, som visar att Medvedev troligen fick 63% av rösterna. Dock inte över 70%, som de officiella siffrorna visar.

Podmoskovniks beräkningar går ut på att han tittat på de officiella siffrorna som visar valdeltagandet i varje enskild vallokal. De officiella siffrorna visar märkliga toppar vid jämna procenttal. Dessa konstiga toppar korrelerar med stödet för en viss kandidat på respektive vallokal. Dessutom finns det ett märkligt samband mellan valdeltagande över 65% och onormalt högt stöd för samme kandidat. Genom att räkna bort anomalierna kan man komma fram till hur valresultatet hade sett ut om omröstningen hade gått rätt till.

Den röda kurvan visar alla röster för Dmitrij Medvedev. Den gröna kurvan visar den "normala" delen av hans röster, och den blå kurvan visar rösterna för alla andra kandidater. Den horisontella axeln visar valdeltagandet i procent på de vallokaler där rösterna är inräknade. Så här blir resultatet när anomalierna är borträknade:

	Officiellt	Korrigerat
Valdeltagande	69,71%	55,94%
Dmitrij Medvedev	70,28%	62,96%
Gennadij Ziuganov	17,72%	22,08%
Vladimir Zjirinovskij	9,35%	11,65%
Andrej Bogdanov	1,30%	1,61%
Ogiltiga röster	1,36%	1,69%

Det verkliga valdeltagandet ser ut att ha varit det ganska trovärdiga 56%, inte nästan jämnt 70% som de officiella siffrorna visar. Kommunisten Gennadij Ziuganov fick 22% av rösterna, inte 18%. Och knäppskallen Vladimir Zjirinovskij fick 12%, inte 9%. Skillnaderna är visserligen rätt så stora, men påverkar ändå inte valets slutresultat. Varför då fuska?

Som Carl Holmberg skriver i sin högintressanta FOI-rapport om ryska val [PDF här], kan ett högt valdeltagande och hög andel röster för centralmaktens kandidat ses som ett resultat av en stark regional makt som har allt under kontroll. Valresultatet blir då någon slags tribut som betalas av relativt självstyrande regonala härskare till centralmakten. I parlamentsvalet i december hade vissa regioner valdeltagande upp till 100%. Inför presidentvalet har centralmakten uppenbarligen tagit några av dem i örat och beordrat dem att se till att siffrorna inte är absurt höga.

Trots att döda själar och soffliggare fortfarande röstar aktivt visar Podmoskovniks siffror, att Dmitrij Medvedev uppenbarligen vann presidentvalet med klar marginal, även om man bara räknar de faktiskt avgivna rösterna. Och det var väl ingen större överraskning. De grundläggande bristerna i rysk demokrati finns ju på en helt annan nivå.

Putins ”bröllop” ger många läsare

Kalle — Wed, 16 Apr 2008 18:12:39 +0000

Esperanto: ”Reedziĝo” de Putin alportas multajn legantojn

Det är intressant att följa hur skvaller kan byta skepnad och plötsligt bli en "seriös nyhet".

I sitt lördagsnummer skrev tidningen Moskovskij Korrespondent (Moskvakorrespondenten) att Vladimir Putin har skiljt sig från sin fru Ljudmila, och att han snart ska gifta sig med den 24-åriga gymnasten Alina Kabajeva, som sedan parlamentsvalet i december sitter i ryska statsduman, givetvis för Putins parti Enade Ryssland.

Det tog lite tid, men efter det att Spiegel skrivit om artikeln på tisdagen tog det fart också i svenskspråkiga medier. I onsdagsnumret citerade finländska Hufvudstadsbladet i sin tur Moskovskij Korrespondent och Spiegel, dock med ett frågetecken.

På onsdagseftermiddagen hakade också TT på, med en artikel
som bland annat hävdade att Kabajeva sitter i ryska duman "sedan några år", trots att det bara gått fyra månader sedan hon valdes in. Återstår att se om själva nyheten är lika svajig.

Rykten om att Putin gillar Kabajeva har cirkulerat en längre tid, likaså rykten om att det inte är så bra mellan Vladimir och Ljudmila. Just i dag har ryktena på förekommen anledning fått extra mycket fart, till och min blogg har fått flerdubblat antal besök, från de vanliga 100-150 till långt över 700 besök hittills det senaste dygnet, bara därför att jag i det här gamla inlägget från juni 2007 råkar nämna Putin och Kabajeva i samma mening. Intressant att se hur många besök den här texten får.

Till saken hör att tidningen Moskovskij Korrespondent inte är speciellt seriös, den är rätt så ny, har än så länge liten upplaga, och går med förlust. Kanske behöver den uppmärksamhet? Inga seriösa ryska massmedier har i alla fall lyckats få påståendena bekräftade. Tvårtom har en talesman för Alina Kabajeva dementerat ryktet.

På onsdagseftermiddagen intervjuades tidningen Moskovskij Korrespondents ägare Aleksandr Lebedev i den frispråkiga radiostationen Echo Moskvy. Då sade han bland annat att han, efter att ha läst artikeln om Putins skilsmässa och förestående bröllop med Kabajeva, kontaktat tidningsredaktionen för att fråga vilka källor de har till nyheten. Källorna verkar rätt så svajiga, och själv är han långt ifrån säker på att uppgifterna i artikeln stämmer:

I går sade de att de har seriösa källor, i dag säger de att en del av källorna är seriösa, och en del måste kontrolleras en gång till.

När han fick frågan om huruvida han tänker vidta några åtgärder mot chefredaktören eller redaktionen om det visar sig att det handlar om en tidningsanka svarade han så här:

Nej, chefredaktören måste själv, beroende på sanningshalten eller tvärtom, bestämma hur han ska bete sig, i enlighet med sin reputation. /—/ Vad jag själv tycker har jag redan sagt. I mina ögon ser det här mer ut som en anka.

På onsdagen antydde också Moskovskij Korrespondent själv att tidningen kanske inte hade så bra på fötterna:

Vår artikel om Vladimir Putins och den olympiska skönhetens möjliga bröllop var försedd med ett frågetecken i rubriken, publicerades alltså som ett rykte, och skiljer sig inte mycket från artiklar som tidningar i väst publicerar om sina politiska ledare.

En sak som ändå talar för att ryktena skulle kunna vara sanna är att Kreml inte dementerat dem. Men Putin anser förmodligen att sådant skulle vara långt under hans värdighet. Och att rapportera rykten borde vara under seriösa tidningars värdighet.

PS: Den 18 april dementerade Putin ryktena. Och senare samma kväll stängde ägarna hela tidningen som hade rapporterat om "kärleksaffären", hur man nu ska tolka det. Även webbplatsen försvann över helgen, men dök upp igen på måndagsförmiddagen.

Mer på temat:

Spioner bakom domedagssekt?

Kalle — Thu, 10 Apr 2008 20:26:48 +0000

Ryssland är omringat av illvilliga fiender som inget annat hellre vill än att se landet falla sönder och samman i kaos. De svaga får stryk, som Vladimir Putin brukar säga, därför måste Ryssland vara starkt och på sin vakt.

Nu visar det sig att de illvilliga utländska fienderna också står bakom domedagssekten som tillbringat ett halvår i en jordhåla i väntan på jordens undergång. Två av sektmedlemmarna har troligen dött under tiden, och hela alltet är givetvis en del i en utländsk sammansvärjning mot Ryssland - om man ska tro den lokala ortodoxa ärkebiskopen Filaret.

- Jag känner, jag anser att det här är en planerad aktion inte bara mot ryskortodoxa kyrkan utan mot vårt land, sade ärkebiskopen till nyhetsbyrån Interfax på torsdagen.

När han fick frågan om vem som kunde ha planerat domedagssektens tilltag behövde han inte fundera länge. Stats-tv har ju på berättat att utländska organisationer som verkar i Ryssland, exempelvis British Council och diverse suspekta människorättsorganisationer, bara är en fasad för undergrävande spionverksamhet. Och en jordhåla är väl undergrävande om något.

- Det kan vara någon sorts utländska organisationer. Nu tar de ju formen av medborgarorganisationer, icke-vinstdrivande organisationer, välgörenhetssamfund, det kan vara de som styr detta. Jag kan inte tro, att (sektledaren) Kuznetsov kunde ha skrivit dessa böcker själv.

Den gode biskopen anser att det som pågår är "undergrävande av det ortodoxa religiösa livet inifrån".

Det kanske inte är så konstigt att biskopen tror på en värdsomfattande sammansvärjning mot Ryssland. Att tro på det som det som står i den heliga skrift ingår väl i tjänstebeskrivningen, och i dagens Ryssland är det statstelevisionen som uttolkar den gudomliga sanningen.

PS: Det är inte bara biskopen som tror på domedagssammansvärjningen. Enligt "en myndighetskälla" som tidningen Izvestija hänvisar till, finns det obekräftade uppgifter om att en kvinnlig släkting till sektledaren Kuznetsov skulle ha fått tiotusentals dollar överfört till sitt bankkonto från utlandet strax innan sekten gick under jord.

Mer på temat: