Det mesta på internet är porr och trams. Därför struntar Rysslands nygamla president Vladimir Putin i nätet. Han har inte tid för sådant flams. Han styr Ryssland.

Det är alltså Putins uppfattning om internets betydelse. I verkligheten är nätet det absolut starkaste verktyget för demokrati som finns i landet han styr. Fria bloggare, antikorruptionsaktivister, medborgarjournalister och miljökämpar har skapat en alternativ offentlighet som saknar motstycke i västvärden, en stor kollektiv diskussion som i vintras flödade ut på Moskvas gator i de största demonstrationerna på två årtionden…

Läs fortsättningen på expertbloggen Världen Österut där jag gästspelar

Precis när den ryska proteströrelsen har dödförklarats får den nytt liv och ny form.

På söndagseftermiddagens samlades moskvabor vid Pusjkinstatyn intill huvudgatan Tverskaja för att träffa några av landets bästa och populäraste författare, och för en liten promenad längs Bulevardringen bort till parken vid Tjistye prudy, där en rysk variant av Occupy Wall Street sedan en vecka pågår under namnet Occupy Abay. Abay är den kazakiska poeten Abaj Qunanbajuly som står staty i parken.

Den 7 maj, dagen för Putins invigningsceremoni, var centrala Moskva i belägringstillstånd och fyllt med kravallpoliser. Oppositionsmanifestationer var förbjudna, och folk som vågade sig ut på stan greps till och med på kaféer om de såg ut som om de kanske tänkte demonstrera.

Polisen fortsatte att jaga potentiella demonstranter i ett par dagar till, och den 9 maj meddelade den superpopulära författaren Boris Akunin (Grigorij Tjchartisjvili) att han tillsammans med andra författare tänkte ordna en träff med sina läsare vid Pusjkinstatyn, med efterföljande promenad, för att kontrollera om det verkligen inte är tillåtet för Moskvabor att promenera längs bulevarderna.

Aktionen fick namnet Kontrollpromenaden, och ett par tusen människor anmälde sig på Facebook. Förväntningarna inför söndagen var inte speciellt högt ställa. Men när Akunin tillsammans med författarna Dmitrij Bykov och Ljudmila Ulitskaja, journalisterna Sergej Parchomenko och Julia Latynina samt musikern Andrej Makarevitj sammanstrålade vid Pusjkinstatyn var den lilla parken fullproppad, och mer folk kom hela tiden.

Även Dmitrij Gluchovskij, författare till den superpopulära science fiction-romanen Metro 2033 dök upp. Han har inte varit synlig i proteströrelsen tidigare, men skrev häromdagen en svavelosande replik till dem som hyllade Stalin på segerdagen. Folkmassan fortsatte att svälla och vällde snart ut på körbanan. Minst 10.000 Moskvabor deltog i den tre kilometer långa promenaden, kanske dubbelt så många – fast enligt polisen var de bara två tusen.

Något tillstånd för arrangemanget hade författarna inte sökt, eftersom det enligt dem inte handlade om en demonstration utan en spontan promenad. Polisen höll sig i bakgrunden och syntes knappt – det hade väl inte sett bra ut att gripa några av landets mest kända författare bara för att de var ute och gick och skrev lite autografer. Fortsättning följer.

Mer på temat:

• Bilder från promenaden på Ridus.ru
• Guardian – Russian protests: thousands march in support of Occupy Abay camp
• RFE/RL – Thousands ‘Stroll’ Through Moscow To Protest Putinism
• Коммерсант – Союз читателей

I dag var det meningen att statsöverhuvuden från ett tjugotal länder skulle ha samlats på den historiska semesterorten Jalta på Krimhalvön i södra Ukraina, där Stalin, Churchill och Roosevelt i slutskedet av andra världskriget möttes för att göra upp om Europas framtid.

Dagens östeuropeiska toppmöte skulle bli en fjäder i hatten för Ukrainas president Viktor Janukovytj. Men presidenterna i Tyskland, Österrike, Italien, Kroatien, Estland, Slovenien, Bulgarien och Tjeckien meddelade att de inte tänkte komma. Litauens president funderade fortfarande när ukrainska utrikesministeriet på kort varsel ställde in mötet.

Mötet ska i stället hållas vid ett “senare tillfälle”. Om det tillfället någonsin kommer är osäkert så länge Ukrainas förra premiärminister Julia Tymosjenko sitter fängslad.

– Det här är den starkaste markeringen från EU-ländernas sida mot Ukraina någon gång, säger medieanalytikern Diana Dutsyk i Kiev.

I oktober förra året dömdes Tymosjenko till sju års fängelse för “maktmissbruk”. De flesta bedömare är överens om att domen är politiskt motiverad, och EU har varnat Ukraina för att de länge diskuterade överenskommelserna om politiskt och ekonomiskt närmande inte kommer att undertecknas så länge Tymosjenko är bakom galler.

Även sommarens EM i fotboll, som arrangeras av Polen och Ukraina, har nu hamnat i skuggan av Tymosjenkoaffären. Flera europeiska politiker, med Tysklands Angela Merkel i spetsen, har hotat att bojkotta matcherna som spelas i Ukraina.

Det politiska livet i Ukraina har stora drag av dokusåpa, med slagsmål, smutskastning och korruption, men även med ukrainska mått mätt är sensationerna kring Tymosjenko ovanligt många.

När Tymosjenkos advokater hävdar att hon är nästan invalidiserad på grund av svåra ryggsmärtor publicerar en regeringsnära webbplats en övervakningsfilm från Tymosjenkos cell. I filmen, som kanske är äkta, ser Tymosjenko ut att kunna gå utan svårighet – men lägger sig blixtsnabbt på britsen när dörren är på väg att öppnas.

När Tymosjenko erbjuds vård vägrar hon, eftersom hon inte litar på statens läkare. När hon förs till sjukhus mot sin vilja hävdar hon att hon blivit slagen på vägen dit, och inleder en hungerstrejk. I parlamentet stoppar hennes partikamrater alla beslut genom att ockupera talarstolen. Till slut går hon med på att avsluta hungerstrejken om hon får en tysk läkare.

– Folk börjar uppfatta det hela som en show, säger Diana Dutsyk.

Trycket från väst ställer regeringen inför ett svårt val. Om Tymosjenko släpps fri nu blir det uppenbart för alla att även fängslandet förra året var ett politiskt beslut. Men om hon inte släpps riskerar alla kontakter med EU att frysas.

Inte heller oppositionens roll i det politiska skådespelet är helt klart. Inför höstens parlamentsval har stora delar av oppositionen enats om ett gemensamt toppnamn: Arsenij Jatsenjuk, en rival till Tymosjenko. Så länge Tymosjenko sitter i kvinnofängelset i Charkiv är fältet fritt för honom. Därför spelar även delar av oppositionen för gallerierna när de kräver att Tymosjenko släpps fri.

Sydsvenskan 2012-05-11

Mer på temat:

• Tymosjenko väntas få hårt straff
• RFE/RL – Lithuanian President Plans Tymoshenko Visit
• RFE/RL – Kyiv Delays Regional Summit After Boycotts
• AP – Tymoshenko ends hunger strike in Ukraine

En sammanlänkad kedja på ett hundratal kravallpoliser i full mundering marscherar genom parken vid tunnelbanestationen Tjistye prudy i centrala Moskva. Direktsändningen kommer från en mobilkamera vars ägare retirerar framför poliskedjan.

Två äldre män som sitter på en bänk och spelar backgammon får sitta kvar. Ett ungt par med en barnvagn lämnas också i fred, men alla som kan tänkas vara oppositionsdemonstranter föses ut ur parken. Vid tunnelbanestationen står polisbussar för gripna demonstranter.

Vid huvudgatan Tverskaja tittar en polispatrull in i på MacDonalds och frågar ut besökarna: vad gör ni egentligen här?

– Jag skojar inte, skriver den kända fotobloggaren Rustem Adagamov som rapporterar.

Journalisterna på radiostationen Echo Moskvy har svårt att ta sig till jobbet. Polisen har spärrat av gatan utanför, eftersom Vladimir Putins kortege ska köra förbi på väg till installationsceremonin i Kreml. Kravallpolisen eskorterar journalisterna från avspärrningen till trappuppgången ch varnar dem för att gå ut igen, eftersom det finns krypskyttar på taken.

Polisnärvaron överallt i centrala Moskva var exceptionell för att hålla undan demonstranter när Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev i går genomförde sin rockad, Putin i röd slips, Medvedev i blå. I den guldglänsande, katedralliknande tronsalen i Kreml svor den nygamla presidenten sin korta ämbetsed för tredje gången: “att troget tjäna folket”.

Den avgående presidenten stod snett bakom honom med outgrundlig min. I publiken skymtade Putins gode vän Silvio Berlusconi. Där fanns också Sovjetunionens enda president, Michail Gorbatjov.

– Vi vill leva i ett demokratiskt land och vi kommer att göra det, sade Putin i sitt tal.

I det ögonblicket råkade tv-bilden visa Michail Gorbatjov som såg sur ut och fällde en snabb kommentar. Hela landet såg honom, för invigningsceremonin direktsändes i alla sex rikstäckande tv-kanaler och alla hade fått en ledig dag för att sitta hemma och titta. Men ingen kunde höra vad han sade.

En nyhetssajt i S:t Petersburg frågade läsarna vad de trodde Gorbatjov egentligen hade sagt.

“Börjar bli dags”, antog några. “Vi får se”, gissade andra. “Oj, jag glömde dra ur strykjärnet”, trodde någon.

Inte alla svar var tryckbara.

Att Putin skulle bli president igen blev klart redan den 24 september förra året. Då meddelade han arrogant att han “för länge sedan” kommit överens om detta med Medvedev. Vad folket tycker verkade spela mindre roll.

Det förmätna beskedet och ett manipulerat parlamentsval i december ledde till de största oppositionsdemonstrationer i Ryssland sedan Sovjetunionens fall. Tvärtemot vad de flesta bedömare trott har inte missnöjet ebbat ut. I söndags demonstrerade tiotusentals Moskvabor mot Putin, och i går greps hundratals innan de ens hann demonstrera.

I dag tar Dmitrij Medvedev över Putins gamla jobb som premiärminister. Han har redan aviserat en ny lag som ska reglera demonstrationer på ett bättre sätt.

Sydsvenskan 2012-05-08

Mer på temat:

• HBL – Folktom stad välkomnade den nya presidenten

Demonstrationen mot Putin i Moskva dagen före hans inauguration blev betydligt större än i alla fall jag hade förväntat mig. Arrangörerna hade fått tillstånd för 5.000 personer, polisen hävdar att deltagarna var 8.000 och arrangörerna talar om 80.000. Att polisens siffra även denna gång är på tok för låg framstår tydligt när man tittar på bilderna från demonstrationen. Det verkliga antalet deltagare kan ha legat kring 40.000 – 50.000.

Men framför allt blev tillställningen mycket våldsammare än någon demonstration i Ryssland på länge. Det förekom våld även från demonstranternas sida, men i huvudsak var det polisen som stod för det grova och till stor del oprovocerade våldet. Ändå hävdade Putins talesman Dmitrij Peskov efteråt att polisen agerat “mjukt” och att han personligen gärna hade sett att de tagit hårdare tag. Sammanlagt var det minst 400 demonstranter som greps, enligt demonstranters egna beräkningar hela 650.

Protestmarschen följde samma väg som marschen den 4 februari där jag själv var med: från Oktobertorget till Bolotnajatorget (Träsktorget). Den gången var det tjugo grader kallt, nu svettades kravallpoliserna under sin tunga skyddsutrustning. Bolotnajatorget är egentligen en mellanstor park på en ö i Moskvafloden, några hundra meter från det berömda Huset vid kajen och alldeles intill Kreml.

En rekordstor polisstyrka och även militära styrkor hade mobiliserats för att stoppa demonstranter från att avvika från den godkända rutten. Det var känt att en del deltagare vill marschera vidare mot Kreml över Bolsjoj kamennyj most (Stora stenbron), och här stod kravallpolisen i tre led. Av någon anledning, kanske eftersom demonstranterna var betydligt fler än väntat, uppstod det en propp precis vid avspärrningen.

Under kanske en kvart, kanske mer, kunde en grupp demonstranter varken röra sig framåt eller bakåt, och till slut uppmanade vänsterfrontens Sergej Udaltsov alla att sätta sig ner på gatan och sitta kvar. En av dem som satte sig framför poliskedjan var den vid det här laget världskände antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnyj.

Det är oklart hur våldet började, men det är uppenbart att det bland demonstranterna fanns en grupp bråkmakare. Man kan ju undra vilka de var. Polisen verkar i alla fall inte ha haft någon klar strategi – video från platsen visar hur grupper av kravallutrustade poliser stormar in i folkmassan och slår vilt med batongerna. De viktigaste oppositionsledarna greps givetvis, däribland Aleksej Navalnyj, Sergej Udaltsov och Boris Nemtsov. Det minsta de kan vänta sig är 15 dygn i arresten.

Man kan undra sig vad de hade tänkt sig att de skulle uppnå genom att försöka marschera mot Kreml. Huvuddelen av demonstranterna ville inte storma några barrikader, och många av arrangörerna till de tidigare stora demonstrationerna hade redan i förväg hoppat av. Desto mer imponerande är det att tiotusentals Moskvabor ändå mötte upp.

Ryska stats-tvs huvudnyhetssändning Vremja visade på söndagskvällen en förvånansvärt balanserad rapport om demonstrationen som slutade i våldsamma sammandrabbningar. Även om hela skulden för våldsanvändningen givetvis lades på “oppositionens provokationer” fick flera företrädare för oppositionen faktiskt komma till tals och berätta varför de protesterar. Även Aleksej Navalnyj, vars namn i vanliga fall aldrig förekommer i stats-tv, nämndes vid namn och visades sittande på gatan framför polisbarrikaden.

Därefter fick andra oppositionsrepresentanter som partiet Jablokos ordförande Sergej Mitrochin och Rättvisa Rysslands ganska regimkritiska parlamentsledamot Gennadij Gudkov ta avstånd från “provokatörer” som ställde till bråk vid det som skulle varit en fredlig demonstration. Frågan är om inte Udaltsov och Navalnyj med sin märkliga sittstrejk misskrediterat både sig själva och hela idén med fredliga massdemonstrationer.

Mer på temat:

• Guardian – Vladimir Putin’s return to presidency preceded by violent protests in Moscow
• Коммерсант – «Марш миллионов» закончился массовой дракой и задержаниями
• Gazeta.ru – Оппозиционеры насчитали около 650 человек, задержанных на «Марше миллионов»
• Ридус – Митинг на Болотной превратился в хаос

Man skulle nästan kunna tro att det är gamla goda tider i Moskva igen. Arbetsgivare inom den offentliga sektorn hade kommenderat sina anställda till årets officiella förstamajtåg för att hylla landets kloka ledning. Flaggor med porträtt av de stora ledarna, Putin och Medvedev, syntes i folkmassan, sovjetiska örhängen hördes ur högtalarna när konferencieren inte ropade ut vilken grupp arbetare som var i tur att marschera fram:

- Leve arbetarna från Moskvas Åttonde administrativa distrikt, hurra!

Till och med den regimtrogna tidningen Komsomolskaja Pravda konstaterade att firandet var i “retrostil”. Gamla sovjetiska slagord hade dammats av för årets förstamajtåg, dock av den mindre krigiska sorten som var populär mot slutet av sovjetepoken: Мир – май – труд! (“Fred – maj – arbete!”) och Миру – мир! (“Fred till jorden!”)

Huvuddelen av slagorden var dock av en nyare sort:

För stabilitet och utveckling!

Det arbetande folket är för Putin och Medvedev!

Putin! Medvedev! Framåt, Ryssland!

Alla skyltarna och banderollerna var prydligt och professionellt tillverkade, precis som på sovjettiden. Skylten som kanske tydligast berättade vad det handlade om förkunnade Пришла весна, болото высохло (“Våren är här, träsket har torkat”). “Träsket” syftar då på Bolotnajatorget, “Träsktorget”, där två av de största protesterna mot valfusket hölls i vinter.

Det sovjetiska förstamajfirandet var uppenbarligen ett sätt att visa att de spontana demonstrationernas tid nu är över och att makthavarna vid behov kan samla minst lika många motdemonstranter, om de så måste kommendera ut folk under uppsägningshot.

För första gången deltog även de stora ledarna själva i förstamajtåget, Dmitrij Medvedev i en märklig vit, dubbelknäppt rock, Vladimir Putin i stilig svart jacka. Trehundra meter gick de med fotfolket, sedan försvann de i sina svarta limousiner till ölbaren Zjiguli vid Arbat, även det ett ställe med tydlig sovjetnostalgisk prägel.

Baren fanns redan på sovjettiden, kanske det enda anständiga ölhaket i hela Moskva – kön kunde vara lång. Och vem hälsar gästerna här om inte gamle sovjetledaren Leonid Brezjnev, på ett stort fotografi vid ett festbord i skogen under en av sina legendariska jaktturer, tillsammans med KGB-chefen Andropov, utrikesministern “Mr Nyet” Gromyko och andra högt ärade kamrater.

Att gå med folket i förstamajtåget, även om det bara var några hundra meter, och sedan ta en öl på ett nästan vanligt hak är dock en uppvisning i folklighet på helt annan nivå än vad Brezjnev kunde tillåta sig. Han stod bara på Leninmausoleet och vinkade på sin höjd lite med högerhanden om han orkade. Men även i år var prickskyttar positionerade på taken i närheten av ölhaket för att skydda de stora ledarna, och inga tillfälliga besökare släpptes in.

En av dem som dock fick lov att komma in och dricka öl med Putin och Medvedev var Michail Sjmakov. Honom har jag faktiskt träffat en gång. Det var i samband med demonstrationen den 1 maj 1991, Sovjetunionens sista förstamajfirande. Då var han högsta fackföreningsledare i Moskva, ansvarade för firandet, och tog emot oss utländska journalister.

Sedan 1993 leder han den så kallade Federationen av Oavhängiga Fackförbund i Ryssland, som i verkligheten inte är någon facklig organisation, utan en apparat som i sann sovjetisk anda låtsas ta hand om arbetarnas intressen medan den i verkligheten framför allt ska se till att arbetarna gör som de blir tillsagda, inte kritiserar makthavarna och inte bildar riktiga, oberonde fackförbund.

Nåväl, 1991 var Sjmakov en fullärd sovjetkommunist. Han hade arbetat inom militärindustrin och tjänstgjort som chef för en missilenhet inom de strategiska kärnvapenstyrkorna, fast det berättade han givetvis inte. Och han hade avslutat kommunistpartiets högskola för partiarbetare i Moskva innan han utnämndes till fackpamp.

Att han efter Sovjetunionens sönderfall lyckats hänga kvar och bevara det sovjetiska fackföreningssystemet som en av maktens stödstrukturer är en fingervisning om hur vissa delar av det sovjetiska bygget fortfarande står kvar, kanske med en ny, mer polerad fasad, men på den gamla, beprövade grunden. Exempelvis förstamajtåget, som givetvis inte var någon spontan demonstration. Det var Sjmakov och hans underhuggare som hade kommenderat ut arbetare på Moskvas gator denna fina vårdag för att visa att folket står enat bakom makthavarna.

Men marknadsekonomin har gjort vissa framgångar sedan Sovjettiden. Precis som under vinterns regimvänliga motdemonstrationer hade en del demonstranter även denna gång lockats ut med löfte om femhundra rubel (hundra kronor) per skalle, vilket flera av deltagarna vittnade om. Andra fick nöja sig med trehundra rubel – eller att inte få sparken.

Mer på temat:

• AFP – Putin, Medvedev toast May Day at Soviet pub
• Telegraph – May Day: ‘man of the people’ Vladimir Putin takes part in Soviet-style parade
• Известия – Первомай отметили пивом, сидром и кефиром
• Комсомольская Правда – Первомай в стиле ретро
• Video: ryska nyhetskanalen Rossija24 sänder från årets förstamajfirande
• Video: sovjetiskt förstamajfirande

Nedräkningen har börjat. På måndag lämnar Dmitrij Medvedev tillbaka Kremls nycklar till sin företrädare och efterträdare, Vladimir Putin. Men vad har Medvedev egentligen gjort under sina fyra år i ryska maktens högborg, annat än att vakta Putins stol?

Till stor del har han gått Putins ärenden. Dessutom har han ritat om tidszoner och vridit om klockan för att vara ryska kor till lags. Han har också bytt skylt på alla polisstationer.

Men framför allt har han pratat. Frihet, modernisering, rättstat och kamp mot korruptionen har han nämnt så många gånger att de flesta tappat räkningen.

Efter vinterns protester mot valfusk har de ryska makthavarna visserligen tvingats till små eftergifter. Det har blivit möjligt att registrera nya partier, och snart ska ryssarna få rösta om sina guvernörer. Men i huvudsak har de vackra orden förblivit just – vackra ord.

Det första tunga beslut som Dmitrij Medvedev fattade var att förlänga nästa presidents tid vid makten. Det tog Medvedev bara sju veckor att driva igenom grundlagsändringen som nu gör det möjligt för Vladimir Putin att sitta kvar i ytterligare två sexårsperioder, ända till år 2024.

Att grundlagsändringen var skräddarsydd för Vladimir Putin var det få som betvivlade – hur skulle det annars ha varit möjligt att genomföra den på några veckor, med expressbehandling i alla regionala lagstiftande församlingar som givetvis enhälligt stöttade ändringen?

Andra förändringar har inte gått lika smidigt. Medvedevs skötebarn, en radikal reform av det genomkorrupta ryska polisväsendet, har i praktiken mest inneburit att polisen bytt skylt. Det gamla sovjetiska ordet “militsija” har avskaffats, och polisen heter nu “politsija”. Polisbilar har målats om och polisen har fått löfte om nya, snyggare uniformer.

Men inkompetenta och korrupta poliser har inte fått sparken. I stället har höga polischefer kunnat fylla sina fickor med mutpengar när deras anställda gått igenom en granskningsprocess.

Inte heller har polisbrutaliteten minskat – bara de senaste veckorna har flera uppmärksammade dödsfall ägt rum på häkten. I mars dog en 52-årig man av sprucken ändtarm efter att han blivit våldtagen med en champagneflaska på en polisstation i Kazan.

Ändå sitter polisens högsta chef inrikesminister Rasjid Nurgalijev säkert. Medvedev kan inte avskeda honom utan Vladimir Putins godkännande. Att avskeda hela regeringen hade varit ännu mer otänkbart – det är ju Putin som är premiärminister.

Och polischefen Nurgalijev är Putins man. Han har suttit som fastklistrad på sin ministertaburett sedan 2003. Då var Medvedev Putins kanslichef.

– Varför sitter Nurgalijev kvar, undrade en oförskämd journalist när Dmitrij Medvedev i veckan höll sin sista presskonferens som president.

Att sparka alla är ingen lösning, menade Medvedev. Man måste arbeta konstruktivt. Och fyra år är en kort tid, man hinner inte ändra på allt. Och nästa vecka ska hela regeringen ändå avgå, lade han till.

På måndag byter tandemparet Putin och Medvedev plats igen. Premiärministern blir president, presidenten blir premiärminister. Och precis som förra gången är det bara en sak Putin tar med sig från sitt gamla arbetsrum till det nya: makten.

Sydsvenskan 2012-05-02

Mer på temat:

• Virtuell president utlovar nanodemokrati
• Yngre konstapeln tar diktamen
• Ryska kossor har fått evig sommar
• Nya tider: Ryssland krympte i tvätten
• Sju veckor som förändrade ryska konstitutionen
• Putin tar makten med sig (2008)

Den ryskortodoxa kyrkan är inget samfund av troende kristna, utan en statlig ideologimyndighet som suger ut skattebetalarna och använder sin ställning för att stötta Rysslands korrupta makthavare. Det var budskapet som fyra maskerade kvinnor från punkbandet Pussy Riot ville få fram när de i februari, ett par veckor före det ryska presidentvalet, hoppade upp, sjöng och dansade framför altaret i Moskvas pampigaste kyrka.

Föreställningen som varade i mindre än en minut var kanske ingen uppvisning i god ton, men det som hänt sedan dess ger kvinnorna i bandet rätt på alla punkter. De ryska myndigheterna satte utan dröjsmål in stora resurser för att spåra och fånga in medlemmarna i punkbandet som med sin sång förolämpat inte bara kyrkan, dess ledare patriarken Kirill och Gud, utan Vladimir Putin personligen.

Den 3 mars grep polisen Marija Aljochina och Nadezjda Tolokonnikova som nu anklagas för “huliganism”, en brottsrubricering ungefärligen motsvarar “grov störande av allmän ordning” och som kan ge upp till sju års fängelsestraff. Ytterligare en kvinna, Irina Loktina, greps två veckor senare.

Inte bara människorättsaktivister utan till och med Rysslands justitieminister Aleksandr Konovalov har slagit fast att deltagarna i punkföreställningen inte förtjänar ett fängelsestraff. Men patriarken Kirill och Vladimir Putin, som snart tillträder som Rysslands president, har båda uttryckt sitt starka ogillande för punktilltaget. Alltså får kvinnorna sitta kvar i häktet.

I veckan förlängde en domstol häktningstiden med ytterligare två månader. Inför häktningsförhandlingen hade åklagarsidan svårt att hitta argument för varför kvinnorna måste fortsätta att vara frihetsberövade. I stället för att hänvisa till lagparagrafer hävdade förundersökningsledaren då att kvinnorna genom sitt tilltag hade “ställt sig utanför samhället”. Senare hette det att kvinnorna måste vara inlåsta “för sin egen säkerhet”.

Inför presidentvalet talade Vladimir Putin och hans handgångna män om utländska krafter som vill slå sönder det mäktiga Ryssland och förhindra Putins återkomst. Nu har de kyrkliga ledarna tagit efter – de talar om en världsomfattande konspiration vars syfte är att undergräva den ortodoxa kyrkans auktoritet och därmed knäcka Rysslands moraliska ryggrad.

Som motdrag ordnar kyrkan i morgon en jättelik bönestund för att försvara den rätta tron – vid samma altare där Pussy Riot framträdde. Polisen och militären har lovat att skicka 14.000 man för att försvara kyrkfolket.

Det stämmer att kyrkliga potentaters lyxliv, lägenhetsaffärer och skenheliga lögner blivit ett stort samtalsämne på nätet. Anledningen är dock knappast en världsomfattande konspiration, utan snarare på att fallet med det fängslade punkbandet gjort det ovanligt tydligt hur det ryska rättsväsendet går i makthavarnas och kyrkans ledband.

En karikatyr som fått stor spridning på nätet visar patriarken Kirill och Vladimir Putin som turas om att hoppa jämfota på fyra söndermosade punksångerskor. Så länge de två håller varandra i händerna kan de hoppa på vem de vill och hävda att de har Gud på sin sida.

En version av texten publicerades i Sydsvenskan 2012-04-21

Mer på temat:

• Moralkakor från KGB och nukleär ortodoxi
• Ryska staten vän med kyrkan igen
• SVT – Medlemmarna i Pussy Riot kvar i häkte
• Guardian – Feminist punk band Pussy Riot take revolt to the Kremlin
• Guardian – Russian punk band were doing devil’s work, says leader of Orthodox church
• Hbl – Gravida med det ryska medborgarsamhället
• Veli Itäläinen – Pimppimellakka omin sanoin
• Video från föreställningen
• Pussy riots blogg
• Олег Климов – Республика православных
• Евгений Гришковец – Pussy riot

Den finska anarkisten Antti Rautiainen som bott i Moskva sedan 1999 måste lämna Ryssland. De ryska myndigheterna förlänger inte hans uppehållstillstånd, eftersom de anser att han är ett hot mot landets säkerhet. Anledningen till beslutet är uppenbarligen hans aktiva deltagande i ryska anarkistkretsar.

Rautiainen har sedan 2008 under namnet Veli Itäläinen (“Bror Östling”) skrivit initierade inlägg om rysk politik i webbtidningen Fifi. Ett urval av hans finskspråkiga texter kommer ut i bokform i april.

I början av 2000-talet var han en av grundarna till organisationen Autonom aktion i Moskva – om man nu kan använda ordet “organisation” när det handlar om anarkister. Det var då han för första gången kom i kontakt med säkerhetstjänsten FSB, berättar han i en färsk text på Avtonom.org.

Я уже говорил о трех людях, которые создавали «Автономное Действие — Москва». Примерно четвертый был сотрудником ФСБ, который внедрился в нашу группу. Он нам представился как Алексей Тушин… /—/ В те времена все нормальные анархисты опаздывали на собрания на полчаса или час, но он пришел на 15 минут раньше — уже только из этого я должен был понять, что он сволочь.

Jag har redan berättat om de tre personer som skapade “Autonom Aktion – Moskva”. Ungefär den fjärde var en FSB-agent som infiltrerade vår grupp. Han presenterade sig som Aleksej Tusjin… /—/ På den tiden var alla normala anarkister en halvtimme eller en timme försenade till möten, men han kom 15 minuter för tidigt – redan därför borde jag ha förstått att han var en fähund.

Det är relativt ovanligt att utlänningar som är bosatta i Ryssland tvingas lämna landet på grund av att de anses vara hot mot rikets säkerhet – eller i alla fall är det ovanligt att just den formella rubriceringen för att neka uppehållstillstånd används. Det senaste kända fallet var journalisten Natalia Morari, som är moldavisk medborgare och fick sitt uppehållstillstånd indraget i december 2007 efter att hon inför parlamentsvalet skrivit en artikel om Kremls svarta partikassa i den ryska regimkritiska tidskriften New Times.

När Morari tvingades lämna landet var Vladimir Putin fortfarande president. Häromveckan, efter det att New Times chefredaktör Jevgenija Albats personligen vädjat till Dmitrij Medvedev, upphävde den utgående presidenten säkerhetstjänstens beslut om att Morari är ett säkerhetshot, och hon kunde återvända till Moskva efter drygt fyra års inreseförbud.

Att Antti Rautiainen direkt därefter tvingas lämna landet betyder knappast att han är ett mycket större hot mot Rysslands säkerhet än Natalia Morari – för två år sedan hade han inga problem med att få sitt uppehållstillstånd förlängt. Snarare handlar det om politisk konjunktur och slumpen.

Anarkisterna var aktiva i proteströrelsen efter parlamentsvalet i december, och eftersom den statliga propagandan gärna vill göra gällande att protesterna var styrda av utländska krafter passar en utländsk aktivist bra som en syndabock. Då hade Rautiainen oturen att hans uppehållstillstånd gick ut just nu.

Mer på temat:

• Moscow Times – FSB Orders Finn Linked to Winter Protests to Leave Russia
• РБК – ФСБ высылает из России иностранца, участвовавшего в акциях протеста
• Новые Известия – Улетит, но обещает вернуться
• Автономное действие – Ссыльный
• SK – Suomalainen anarkisti sai lähtöpassit Venäjältä – määriteltiin turvallisuusuhaksi
]]> http://www.kniivila.net/2012/finsk-anarkist-hotar-rysslands-sakerhet/feed/ 8 http://www.kniivila.net/2012/ett-litet-steg-i-demokratisk-riktning/ http://www.kniivila.net/2012/ett-litet-steg-i-demokratisk-riktning/#comments Sat, 31 Mar 2012 04:12:53 +0000 Kalle http://www.kniivila.net/?p=7476 DD_roundies.addRule('div.arrondi', '15px'); jQuery(document).ready(function($){ $("#envoyer").click(function() { valid = true; var tab_error = new Array();var message_error_web='';var message_error_mail='';var haut_mess_form = true;message_error_coche='';message_error_question='';message_error_captcha='';if($("#nom_input").val() == "") { $("#nom_input").css("background-color","#"); $("#span_nom").css("color","#");$("#nom_input").next().text("");tab_error[0] = "Nomo"; valid = false; } else { $("#nom_input").css("background-color",""); $("#span_nom").css("color",""); $("#nom_input").next().text(""); tab_error[0] = ""; }tab_error[1] = ""; if($("#mail_input").val() == "") { $("#mail_input").css("background-color","#"); $("#span_mail").css("color","#");$("#mail_input").next().text("");tab_error[2] = "e-mail"; valid = false; } else if(!$("#mail_input").val().match(/^([a-z0-9_]|\-|\.)+@(([a-z0-9_]|\-)+\.)+[a-z]{2,7}$/)){ $("#mail_input").css("background-color","#"); $("#span_mail").css("color","#");$("#mail_input").next().text("");message_error_mail = "L'email entré n'est pas valide"; tab_error[2] = ""; valid = false; } else { $("#mail_input").css("background-color",""); $("#span_mail").css("color",""); $("#mail_input").next().text(""); tab_error[2] = ""; message_error_mail = ""; }tab_error[3] = "";if($("#objet_input").val() == "") { $("#objet_input").css("background-color","#"); $("#span_objet").css("color","#");$("#objet_input").next().text("");tab_error[4] = "Temo"; valid = false; } else { $("#objet_input").css("background-color",""); $("#span_objet").css("color",""); $("#objet_input").next().text(""); tab_error[4] = ""; }if($("#message_input").val() == "") { $("#message_input").css("background-color","#"); $("#span_message").css("color","#");$("#message_input").next().text("");tab_error[5] = "Teksto
"; valid = false; } else { $("#message_input").css("background-color",""); $("#span_message").css("color",""); $("#message_input").next().text(""); tab_error[5] = ""; }if($("#cispm_input_reponse").val() != "3" && $("#cispm_input_reponse").val() != "") { $("#cispm_span_question").css("color","red");$("#cispm_input_reponse").next().text("");message_error_question = "Ce n'est pas la bonne réponse"; valid = false; } else if($("#cispm_input_reponse").val() == ""){ $("#cispm_span_question").css("color","red");$("#cispm_input_reponse").next().text("");message_error_question = "Veuillez répondre à la question posée"; valid = false; } else { $("#cispm_span_question").css("color",""); $("#cispm_input_reponse").css("background-color",""); $("#cispm_input_reponse").next().text(""); message_error_question = ""; }haut_mess_form = false; if(valid == false) { $("#formulaire_contact").animate({ backgroundColor: "#" }, 100); var message = "Veuillez renseigner le(s) champs: "; for (var i=0; i < tab_error.length; ++i) { if(tab_error[i] != "") { message += tab_error[i]+", "; } } message = message.substring(0, message.length-2); var espace_coche = ""; if(message_error_mail != "") { message += message_error_mail; espace_coche = "
"; } if(message_error_coche != "") { message += espace_coche+message_error_coche; } if(message_error_question != "") { message += espace_coche+message_error_question; } if(message_error_captcha != "") { message += espace_coche+message_error_captcha; } if(message_error_web != "" && message_error_mail != "") { message += "
"+message_error_web; } else { message += message_error_web; } if(haut_mess_form == true) { $("#message_error").css("display","block"); $("#message_error").html(message); } } $("#formulaire_contact").animate({ backgroundColor: "#" }, 800); return valid; }); });

I fyra år har Dmitrij Medvedev talat vackert om demokrati. Det har varit mycket väsen om ingenting. I praktiken har premiärminister Vladimir Putin fortsatt att styra med hård hand i kulisserna.
När Dmitrij Medvedev nu har en månad kvar av sin presidentperiod tar han till slut ett litet steg i demokratisk riktning. Det blir möjligt att starta nya partier.

Fri registrering av nya partier var ett viktigt krav under vinterns protester, och 85 nya partier, från nationalister och monarkister till pirater och ölälskare har redan anmält sig hos justitieministeriet.

Under hela 2000-talet har det i praktiken varit stopp för att starta nya politiska partier i Ryssland utan klartecken från högsta ort. Oberoende partier har upplevts som ett störningsmoment av makthavarna, och tiotals gamla partier avregistrerades år 2006, eftersom de inte uppfyllde de hårda kriterier som Putin infört.

Bara två gamla partier har lyckats hänga kvar i rysk politik sedan 1990-talet: Gennadij Ziuganovs sovjetnostalgiska kommunistparti och Vladimir Zjirinovskijs högerpopulistiska “liberaldemokrater”. Båda har trots högljudd retorik i praktiken fungerat som stödpartier för Vladimir Putin. De två “oppositionsledarna” deltog inte heller i de stora demonstrationerna för rättvisa val som bröt ut efter parlamentsvalet i december.

Därutöver har det lilla liberala partiet Jabloko förmått att behålla sin plats i partiregistret – men inte att ta sig in i parlamentet.

De nya ryska partier som tillåtits på 2000-talet har alla skapats på makthavarnas initiativ. I början av årtiondet laborerade Kreml med så kallade “spoilerpartier” som inte hade någon chans att komma in i parlamentet, men som drog bort väljare från andra, alltför självständiga krafter.

Hela det ryska partiväsendet har förvandlats till ett slags bordshockey där Kreml drar i alla spakarna. År 2008 gjordes det gamla högerpartiet SPS om till en marionett genom att partiet uppslukades av två Kremltrogna minipartier och bytte namn till Rätta saken.

Redan tidigare hade Vladimir Putins närmaste män under namnet Rättvisa Ryssland skapat ett eget, Putintroget vänsterparti som suttit i parlamentet sedan 2007.

Rättvisa Ryssland uppslukade det gamla socialdemokratiska partiet. Den siste sovjetledaren Michail Gorbatjov har vid flera tillfällen pratat om att grunda ett nytt socialdemokratiskt parti, men gett upp eftersom han fått veta att partiet aldrig skulle tillåtas registrera sig.

Det styrande partiet Enade Ryssland, som har egen majoritet i parlamentet och de flesta lokala lagstiftande församlingar, är egentligen inget politiskt parti alls, utan snarare en intresseförening för högt uppsatta byråkrater och makthavare som vill sitta kvar på sina poster. Partiets linje är helt avhängigt av vad partiledaren Vladimir Putin för tillfället tycker – trots att Putin själv aldrig gått med i partiet.

Ett enda likviderat parti har under 2000-talet lyckats återfå sin registrering. Republikanska partiet avregistrerades år 2007, eftersom de ryska myndigheterna kommit fram till att det inte hade tillräckligt många medlemmar. Partiet överklagade beslutet i alla juridiska instanser och fick till slut i höstas rätt i Europadomstolen. Domstolen i Strasbourg kom fram till att den ryska partilagstiftningen hindrar den fria föreningsrätten och därmed är i strid med Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Enligt den nu gällande lagen måste ett politiskt parti ha minst 40 000 medlemmar samt lokalavdelningar i minst hälften av Rysslands 83 administrativa regioner. Enligt den nya lagen som i veckan godkändes av parlamentets båda kammare räcker det med 500 medlemmar i hela landet. Dessutom förenklas den hittills extremt komplicerade proceduren somt gjort att myndigheter vid behov alltid kunnat hitta små felaktigheter i ansökningshandlingarna. Den nya lagen träder i kraft när president Dmitrij Medvedev skrivit under, vilket väntas ske nästa vecka.

När Dmitrij Medvedev nu väljer att öppna dörren för oberoende partier är det framför allt ett viktigt symboliskt steg mot en liberalisering av det politiska livet – det som hundratusentals ryssar krävt i de senaste månadernas protester. Den praktiska betydelsen av reformen blir liten, så länge makthavarna styr massmedierna och under valkampanjen kan använda alla statens resurser för att stötta de partier de själva skapat.

En version av texten publicerades i Sydsvenskan 2012-03-31

Mer på temat:

• Därför är Enade Ryssland inget parti
• Nickedockan som inte ville nicka
• En ring att härska över dem alla
• Verkligheten som försvann
]]> http://www.kniivila.net/2012/ett-litet-steg-i-demokratisk-riktning/feed/ 2