diVERse

Esperanto: Naskiĝtago de kontraŭsovetia malpropagandilo

Det finns ingen sanning i Nyheterna, och i Sanningen finns det inga nyheter, hette det på sovjettiden. Det gamla antisovjetiska skämtet är lättare att förstå om man vet att de två viktigaste tidningarna i Sovjetunionen hette just "Sanningen" (Pravda) och "Nyheter" (Izvestija).

Det fanns dock en tidning som innehöll både sanning och nyheter i Sovjetunionen. Tidningen bestod av ett högst varierande antal karbonkopierade, maskinskrivna blad med det komplicerade namnet Chronika tekusjtjich sobytij ("Krönika av aktuella händelser"). Första numret av Chronika kom ut för ganska exakt 40 år sedan, den 30 april 1968.

1968 var FN:s människorättsår, och tidningen skulle från början heta "Människorättsåret i Sovjetunionen". Så stod det högst upp på det första maskinskrivna bladet, vilket tyder på att grundaren Natalja Gorbanevskaja från början inte hade planerat det långvariga projekt som Chronika utvecklades till. Redaktörerna byttes ut allt eftersom de hamnade bakom galler och taggtråd, men den underjordiska tidningen fortsatte att komma ut ända till 1983, när den dåvarande redaktören, matematikern Jurij Sjichanovitj, greps.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

I dag fredag börjar den ryska stasduman att behandla ett lagförslag som ska göra det möjligt att stänga tidningar, radiostationer eller tv-kanaler som två gånger under ett år har publicerat "uppenbart falska påståenden som är skadliga för en persons ära och värdighet eller undergräver hans anseende".

Enligt människorättsaktivister är den föreslagna lagändringen farlig, därför att den ger makthavarna möjlighet att stoppa misshagliga massmedier utan att ens vända sig till domstolen. Det räcker att den statliga myndigheten för registrering av massmedier under ett år ger tidningen två varningar. Tredje gången tidningen publicerar något som registermyndigheten anser vara "uppenbart falskt" kan utgivningen stoppas i väntan på domstolsbeslut. Därefter kan en domstom bestämma att tidningen ska stängas helt och hållet.

Man kan då hålla i minnet att just orden "uppenbart falska" ("заведомо ложные") fanns också i den sovjetiska lagstiftning som användes mot dissidenter. "Uppenbart falska" var då exempelvis påståenden om att det i Sovjetunionen inte skulle finnas någon demokrati. I den sovjetiska pressen kunde givetvis inga "uppenbart falska" påståenden förekomma, dessa fanns bara i underjordiska skrifter.

Den föreslagna gummiparagrafen påminner starkt om det system med "två varningar, stängning på tredje" som de vitryska makthavarna använt för att sätta munkavle på pressen. Den vitryska erfarenheten visar att systemet är mycket effektivt när man vill stävja kritik av regering och president. Den vitryska lagen har till och med en speciell paragraf som gör det extra straffbart att kränka presidentens ära.

Det är intressant att det ryska ändringsförslaget nu plötsligt fått grönt ljus i utskottet för informationspolitik, som tidigare var tveksamt. Förslaget lämnades in redan i januari av Robert Sjlegel, den yngsta ledamoten i statsduman, tidigare aktivist i rörelsen Nasji som också kallas för Putin-jugend. Då ansåg dumans juridiska experter att den var onödig, eftersom den som känner sig förtalad kan vända sig till domstol i vanlig ordning. Nu verkar de som bestämmer ha ställt sig bakom den nya, töjbara förtalsparagrafen.

PS: Ändringsförslaget godkändes som väntat i första behandlingen på fredagseftermiddagen. Det krävs två rundor till i duman samt presidentens underskrift innan ändringen träder i kraft.

Mer på temat

• Ryska journalistförbundet blir snällare
• Putins ”bröllop” ger många läsare
• OneNews: Russia debates tougher media law
• Duma verabschiedet Gesetz gegen Verleumdung in den Medien
• Eduard Lucas: Free speech, or not. The press in eastern Europe
• BBC: Госдума ужесточает закон о СМИ
• Gazeta.ru: И никакой клеветы
• Коммресантъ: Закон о СМИ защитили от "клеветы"

En och annan blev förvånad när Ryska journalistförbundets kongress i dag öppnades av ingen annan än Aleksandr Sokolov, kultur- och massmedieminister.

Efter honom talade förbundets ordförande Vsevolod Bogdanov, som både i sitt eget och journalistförbundets namn förkunnade sin högaktning för staten, höga tjänstemän och "regeringen i sin helhet". Så förklarade han att journalistförbundet lyckats privatisera en jordplätt i Moskvaregionen, och att en journalistby med 30.000 kvadratmeter bostadsyta, ålderdomshem för gamla journalister, vårdcentral och annat smått och gott snart skulle byggas där.

Därefter blev det mindre viktiga rutinärenden. Generalsekreterarposten, som den alltför regeringskritiska Igor Jakovenko innehaft i tio år, avskaffades. Igor Jakovenko är bland annat känd för att han vågat kalla Vladimir Putin för "pressens fiende", men också för att han på senare tid deltagit i oppositionsdemonstrationer. Den snälle Vsevolod Bogdanov å andra sidan återvaldes som ordförande i fem år till. "Dubbelmakten i journalistförbundet är avskaffad", förkunnade den statliga nyhetskanalen Vesti glatt.

Till saken hör att det var just Igor Jakovenko som såg till att Tjetjeniens diktatoriska president Ramzan Kadyrov, som helt plattat till de fria massmedierna i Tjetjenien, trots krav från tjetjenska journalister inte fick bli medlem i journalistförbundet. Vsevolod Bogdanov åkte till Tjetjenien för att be om ursäkt – han ansåg det väldigt taktlöst att Kadyrov, en av den mördade journalisten Anna Politkovskajas främsta hatobjekt, inte välkomnades med öppna armar.

Nu är de Kadyrov-dyrkande statsjournalisterna i Tjetjenien säkert nöjda, liksom även de snälla ryska journalister som vill få ett rum på journalisternas eget ålderdomshem i den fina nya journalistbyn. Om det nu blir någon by.

Mer på temat:

• Alla journalisters bästa vänner
• Коммерсантъ: Союз партийных журналистов
• Gazeta.ru: Cоюз журналистов с властью
• Радио Свобода: Съезд работников СМИ за один день управился с болезнями российской журналистики
• Вести: В Союзе журналистов России ликвидировано двоевластие

Esperanto: ”Reedziĝo” de Putin alportas multajn legantojn

Det är intressant att följa hur skvaller kan byta skepnad och plötsligt bli en "seriös nyhet".

I sitt lördagsnummer skrev tidningen Moskovskij Korrespondent (Moskvakorrespondenten) att Vladimir Putin har skiljt sig från sin fru Ljudmila, och att han snart ska gifta sig med den 24-åriga gymnasten Alina Kabajeva, som sedan parlamentsvalet i december sitter i ryska statsduman, givetvis för Putins parti Enade Ryssland.

Det tog lite tid, men efter det att Spiegel skrivit om artikeln på tisdagen tog det fart också i svenskspråkiga medier. I onsdagsnumret citerade finländska Hufvudstadsbladet i sin tur Moskovskij Korrespondent och Spiegel, dock med ett frågetecken.

På onsdagseftermiddagen hakade också TT på, med en artikel
som bland annat hävdade att Kabajeva sitter i ryska duman "sedan några år", trots att det bara gått fyra månader sedan hon valdes in. Återstår att se om själva nyheten är lika svajig.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Ryssland är omringat av illvilliga fiender som inget annat hellre vill än att se landet falla sönder och samman i kaos. De svaga får stryk, som Vladimir Putin brukar säga, därför måste Ryssland vara starkt och på sin vakt.

Nu visar det sig att de illvilliga utländska fienderna också står bakom domedagssekten som tillbringat ett halvår i en jordhåla i väntan på jordens undergång. Två av sektmedlemmarna har troligen dött under tiden, och hela alltet är givetvis en del i en utländsk sammansvärjning mot Ryssland - om man ska tro den lokala ortodoxa ärkebiskopen Filaret.

- Jag känner, jag anser att det här är en planerad aktion inte bara mot ryskortodoxa kyrkan utan mot vårt land, sade ärkebiskopen till nyhetsbyrån Interfax på torsdagen.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Den fria undersökande journalistiken i Ryssland har sin storhetstid bakom sig.

På sovjettiden var journalistiken ett kraftigt verktyg i makthavarnas händer, och då kunde avslöjanden i tidningar flytta berg när partiet så ville. Nu är det ingen som bryr sig om vad som står i tidnignarna, och ingen litar på en journalist. Dessutom kan det vara farligt att komma med olämpliga avslöjanden.

Under glasnosttiden, mot slutet av 1980-talet, blev de sovjetiska journalisterna allt mer bångstyriga, allt blev tillåtet, och redaktioner upphörde till slut att ta order uppifrån.

Journalisterna lärde sig snabbt att ställa kritiska frågor, och när arkiv öppnades och historiska dokument blev tillgängliga var det journalister som var först på plats och grävde fram avslöjande efter avslöjande. Det som journalisterna publicerade om Sovjetunionens historia och om den rådande situationen i landet hade en förkrossande effekt på samhället. Journalister som sanningssägare har sällan någonstans i världen haft lika stor auktoritet som i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet. Den auktoriteten sålde de snart ut till högstbjudande.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Ryska journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov lämnar en offentlig ursäkt till Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov eftersom Ryska journalistförbundets sekretariat inte ville ha Kadyrov som medlem i förbundet. Själv tycker förbundsordföranden Bogdanov att president Kadyrov visst borde kunna vara medlem i journalistförbundet trots att denne inte är journalist.

I början av mars beslutade Ryska journalistförbundets avdelning i Tjetjenien att välja in Ramzan Kadyrov som medlem i förbundet "för sina meriter i utvecklandet av journalistiken i Tjetjenien". Beslutet väckte ramaskri bland kritiskt inställda journalister i övriga Ryssland, eftersom det i praktiken är omöjligt att utöva granskande journalistik i dagens Tjetjenien.

Under sina sista dagar i livet arbetade journalisten Anna Politkovskaja med ett omfattande avslöjande reportage om Ramzan Kadyrov. I sin sista radiointervju på radiostationen Svoboda, två dagar före mordet, kallade hon Ramzan Kadyrov för ”vår tids Stalin” och ”en ynkrygg beväpnad till tänderna”.

Efter att Ramzan Kadyrov fått ett medlemskort i journalistförbundet meddelade två andra kända journalister, Aleksandr Minkin på tidningen Moskovskij Komsomolets samt Dmitrij Muratov på Anna Politkovskajas tidning Novaja Gazeta, att de i så fall lämnar förbundet. Innan skandalen hann få större skala stoppade journalistförbundets sekretariat Kadyrovs medlemskap med hänvisning till förbundets stadgar.

Efter detta beslut har många tjetjenska regeringsvänliga journalister (och andra finns det inte i Tjetjenien) i sin tur meddelat att de nu inte längre vill vara med i ett förbund som inte vill ha Ramzan Kadyrov som medlem. För att lösa konflikten åkte journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov till Groznyj där han träffade tjetjenska journalister och regeringsföreträdare.

Inför denna tjetjenska församling bad Bogdanov offentligt om ursäkt för det hans kolleger i Moskva fått för sig. Själv ansåg Bogdanov att Ramzan Kadyrov borde blivit medlem i journalistförbundet.

Mer på temat:

• Vår tids Stalin tar över Tjetjenien
• Kadyrov Accepted, then Rejected by Journalists Union
• Минкин и Муратов уходят из Союза журналистов из-за Кадырова
• Чеченские журналисты попросились на выход
• Протест чеченских журналистов
• Глава Союза журналистов России извинился перед Рамзаном Кадыровым
• Председатель Союза журналистов РФ принес извинения Кадырову

Rysslands blivande president Dmitrij Medvedev talar vackert om frihet i allmänhet och pressfrihet i synnerhet. Han hävdar också att den ryska staten inte alls styr massmedierna, i alla fall inte speciellt mycket. Ändå betraktas journalister som skriver om maktmissbruk som hot mot statens säkerhet.

I en intervju som han gav några dagar innan han utnämndes till presidentkandidat sade han att det är mindre än 10 procent av massmedierna som tillhör staten. Det stämmer - men i de 10 procenten ingår exempelvis alla rikstäckande tv-kanaler.

Ett av de mest känsliga ämnena i rysk journalistik är påståenden om korruption och svarta pengar i presidentens närmaste krets, något som den unga journalisten Natalia Morari fick känna av i december 2007. Efter det att hon skrivit en omfattande artikel med titeln "Kremls svarta kassa" upptäckte säkerhetstjänsten plötsligt att hon var ett hot mot landets säkerhet.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Nyhetsbyrån TT kom precis med en liten analytisk artikel om rysk ekonomi inför söndagens presidentval. Den intressantaste biten, efter mellanrubriken "Babusjkor kvar", låter så här:

Ännu stapplar många illa klädda gummor, och en del gubbar, fram på Moskvas gator. Babusjkan har inte försvunnit helt.

Det är väl tur att man inte infört ättestupan i Ryssland. Eller klädkod för hela Moskva. Men det kanske kommer efter presidentvalet?

По-русски: Не тот фильм про Литвиненко

Inför ryska presidentvalet den 2 mars gjorde SVT en så kallad "rysk dokumentärsatsning". Det innebär att SVT visade fyra filmer med rysk anknytning. Det är en märklig bild av Ryssland som kommer fram.

Första filmen handlade om en niobarnsmor ute på landet. Sådana finns säkert också i Sverige, men hur typiskt är det?

Andra filmen handlade om ett kvinnofängelse i Sibirien - "en berättelse som skildrar hur det är att växa upp i det nya Ryssland". Hm. Vad skulle vi säga om rysk tv visade en film om ett ungdomsfängelse i Sverige och på sin hemskida beskrev det som "en berättelse om hur det är att växa upp i Sverige"?

Tredje filmen är Andrej Nekrasovs opus om fallet Litvinenko. Här rinner bägaren över. Det är en mycket märklig, emotionell film, ett spretande hafsverk som är fullt av anspelningar och insinuationer. Därför har jag som tittare svårt att lita på någonting överhuvudtaget i Nekrasovs film, även om där säkert finns många sanningens korn. Att SVT väljer ut just den här filmen och visar den utan några som helst varningstexter skadar mitt förtroende för SVT.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Alla vet ju att blivande presidenten Dmitrij Medvedev är den viktigaste personen i Ryssland efter Vladimir Putin. Alla, förutom just de 1.600 personer som utfrågades av opinionsinstitutet VTsIOM i slutet av november 2007 på 153 olika orter i Ryssland. Förklaringen till att de inte visste kan ju vara att Vladimir Putin då ännu inte hade utnämnt Medvedev till sin efterträdare.

När dessa 1.600 fick frågan om vem som tillhör "den ryska eliten" hamnade Vladimir Putin givetvis på första plats, 82% av de som svarade nämnde just hans namn. Men Dmitrij Medvedev hamnade på femte plats och nämndes bara av 17% av de utfrågade. På andra plats hamnade sångerskan Alla Pugatjova som nämndes av 27% av de utfrågade, men även Medvedevs värsta konkurrent Sergej Ivanov (24%) samt räddningsministern Sergej Sjojgu (20%) fick högre siffror än Medvedev.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det är sällan jag orkar se på ryska tv-nyheter numera, de är alltför förutsägbara, och därför föredrar jag att lyssna på radio. Men i dag tänkte jag göra ett undantag och titta på Vesti nedeli, eftersom RTR Planeta (utlandsversionen av kanalen Rossija) redan i går lördag förkunnade att man i söndagens sändning skulle intervua Rysslands fiende nummer 3 (ungefär), Georgiens president Michail Saakasjvili. Det visade sig att intervjun var mycket kort och sönderklippt, men det var ändå intressant att se sändningen - det blev ett ovanligt bra sammandrag av det budskap ryska statstelevisionen vill få fram till tittarna.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det här är den andra i en serie av sex artiklar som jag skrev efter en vecka i Ryssland i början av december 2007. Artiklarna publiceras i Sydsvenskan i julveckan.

Ryska rikstäckande tv-kanaler visar sedan flera år bara sådana nyheter som passar makthavarna. En del tidningar tar sig friheter, men framför allt på mindre orter kan de råka illa ut. Det största problemet är ändå att ryska journalister inte förstår vad opartiskhet är, säger pressfrihetskämpen Oleg Panfilov.

Den starkt regeringskritiska tidningen Novaja Gazeta är i väst mest känd som den tidning där den mördade journalisten Anna Politkovskaja arbetade. Tidningen publicerar i varje nummer skarpa avslöjanden om makthavare på olika nivåer, och artiklarna är ofta mycket personligt hållna.

Tidningens centralredaktion finns i Moskva, men Novaja Gazeta har också några regionala upplagor, bland annat i miljonstaden Nizjnij Novgorod några timmars tågresa öster om Moskva.

Novaja Gazetas lokalredaktion i Nizjnij Novgorod är två små rum i ett gammalt tegelhus på Gagaringatan. Närmaste granne är stadens centrala häkte, och precis när vi kommer på besök kör en blå fångbil ut genom häktets portar.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Programmet Vremja på ryska ettan gjorde givetvis på onsdagskvällen stort nummer av att tidskriften Time valt Putin till årets person. Vremja visade också flera fragment av den intervju Putin gett till Time.

Det fullständiga stenogrammet av Vladimir Putins samtal med journalisterna finns på hans egen webbplats på ryska och på engelska. En annan engelsk översättning finns på Times webbplats. På Times webbplats finns även artikeln A Tsar is Born.

Det är inte ofta Putin ger intervjuer till utländska journalister, och den långa Time-intervjun är ganska intressant, även om Putin inte säger något principiellt nytt. Det mest intressanta är ändå det Putin inte säger, eller de frågor han kringgår. Förresten, förra gången Putin intervjuades av utländska journalister jämförde han sig själv med Mahatma Gandhi - fast lite på skoj var det nog…

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Rysslands nästa president heter Dmitrij Medvedev. Det vet vi, eftersom Vladimir Putin själv nu har pekat ut den person som ska ta över efter honom. Folket får bekräfta Putins val i en omröstning söndagen den 2 mars, men den stora händelsen ägde rum på måndagsförmiddagen i Putins arbetsrum i Kreml.

Under måndagen visade den ryska statliga nyhetskanalen Vesti gång på gång den historiska ceremoni som kan komma att bestämma Rysslands öde för många år framöver. I sällskap med ledarna för Putins två viktigaste stödpartier, Enade Ryssland och Rättvisa Ryssland, samt för två lojala minipartier, stiger den blivande presidenten in i den nuvarande presidentens arbetsrum.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Söndagens ryska parlamentsval var varken fritt eller demokratiskt. Det har valobservatörer från flera europeiska länder kommit fram till, berättade den svenska riksdagsmannen Göran Lennmarker i Moskva på måndagen (den 3.12).

Den ryske pressfrihetskämpen Oleg Panfilov håller med.

- Det här var inget val i ordets vanliga bemärkelse. Det här påminner mer om sovjetiska val, säger han till Sydsvenskan.

Ryssland har begränsat antalet utländska valobservatörer jämfört tidigare val. Enligt ryska myndigheter finns det inget behov för så många observatörer som dessutom "bedriver en politisk kampanj".

En stor grupp specialutbildade valobservatörer från organisationen ODIHR kunde aldrig åka, eftersom Ryssland inte gav dem visum i tid. Vladimir Putin hävdade då att USA hade beordrat ODIHR att inte skicka observatörer för att på så sätt misskreditera det ryska valet.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det är inte lämpligt att kalla president Vladimir Putin för Rysslands problem nummer ett. I alla fall inte i Ryssland inför parlamentsvalet den 2 december.

Lastbilen av märket Iveco var lastad med 19 ton eldfarliga varor när den klockan 17 Moskvatid den 6 november lämnade tryckeriet Reo-print i den lilla staden Podolsk ett par mil söder om Moskva. Föraren Jevgenij Novokresjtjonov från staden Tjeljabinsk i västra Sibirien hade fått i uppdrag att leverera valtidningar för det högerliberala partiet SPS. Han kom inte så långt.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det går inte längre att titta på rysk tv. Det tycker i alla fall den oppositionella tidningen Novaja Gazeta, som utlyst en tävling om vem som skickar in bästa bilder på hur man demolerar en tv-apparat. Första pris är ett års prenumeration.

Huvudnyhet på den ryska tv-kanalen Rossija i dag var att Vladimir Putin hängde medaljer på milischefer som utmärkt sig. Han lade speciellt märke till den enda kvinna som var närvarande - hon hade gripit en brottsling när hon var gravid.

Det kanske skulle vara ett skämt när presidenten påpekade att hon uppfyllde sina skyldigheter dubbelt: hon deltog både i kampen mot brottsligheten och i det demografiska programmet. Andra nyheten i sändningen var ett möte som Vladimir Putin hade med de viktigaste ministrarna. Så var det dags för lite elände från utlandet: stormen som drabbade Storbritannien och norra Tyskland.

I dag är det ju den sovjetiska milisens dag, för den 10 november, tre dagar efter revolutionen, skapades arbetarmilisen som skulle "försvara den revolutionära ordningen". Nåväl, nu heter det bara "milisens dag". Just nu visar samma tv-kanal därför en festkonsert från kongresspalatset i Kreml, i publiken sitter en massa miliser i uniform. En miliskör och Aleksandr Rozenbaum sjunger. I bakgrunden visas soldater som skjuter med automatvapen, pansarfordon som rycker fram och helikoptrar som sjuter missiler. Och jag gillade ju Rozenbaum i slutet på 80-talet.

Efterom rysk tv är som den är har det blivit ett av mina helgnöjen att titta på ryska filmer och tv-serier på DVD. Då kan man ju välja det bästa, och titta när man själv vill.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det är inte många svenska journalister som bryr sig om Ryssland. Den slutsasen kunde man i alla fall dra om man räknade publiken på Publicistklubbens paneldebatt på temat "Skurkstat eller demokrati - Ryssland i svenska medier" i Malmö på måndagskvällen den 29 oktober. Förutom paneldeltagarna och organisatörerna hade ett drygt trettiotal åhörare orkat ta sig till restaurang Flygeln vid Malmö Musikteater. En månad tidigare lockade debatten kring några uppmärksammade rättsfall en publik på över hundra personer som knappt fick plats i restaurangen.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

De ryska etermedierna har på senare år blivit allt lydigare, men lyckligtvis finns två frispråkiga radiokanaler kvar, Echo Moskvy samt USA-finansierade Radio Svoboda. Båda finns numera inte bara som direktsändningar på nätet, utan också som poddradio, vilket gör det möjligt att lyssna på de intressantaste programmen när och var man vill.

Svoboda är bäst på nyheter, gatugallup och tidningskrönikor. Även diskussionsprogrammen är bra, men där vinner ändå Echo Moskvy med en hästlängd. Min favorit Viktor Sjenderovitj förekommer i båda kanaler. Innan statliga Gazprom-media satte hårda tyglar på tv-kanalen NTV visades hans politiska docksatir Kukly där. Nu syns inte hans ansikte i någon tv-kanal, men sedan mer än tre år gör han i stället ett utmärkt satirprogram till Echo Moskvy. Programmet heter Plavlenyj syrok, och finns här. Ett annat intressant program är hans intervjuserie under titeln Vse svobodny. Gästerna är nästan utan undantag ytterst intressanta personer som de statskontrollerade tv-kanalerna aldrig skulle få för sig att intervjua. Podcasten är här.

Ett av de bästa programmen på Echo Moskvy är Isjtjem vychod, ett diskussionsprogram med kontroversiella ämnen och frispråkiga gäster. Jag skrev nyligen om ett inslag under rubriken Galna ryska nationalister.

Vill man i stället höra alla låtar som just nu spelas på 40 olika FM-stationer i Moskva, eller kolla vilka låtar som är populärast, är det bara att titta in på Moskva.fm.

Här är en lista över de bästa poddsändningarna i Radio Svoboda och Echo Moskvy:

Радио Свобода:

• Время Свободы
• Час прессы
• Все свободны!
• Alla poddsändningar

Эхо Москвы:

• Ищем выход [podcast]
• Плавленый сырок [podcast]
• Суть событий [podcast]
• Полный Альбац [podcast]
• Особое мнение [podcast]
• Не так (Programserie om Rysslands historia) [podcast]
• Alla programmen

Intressanta ljud- och videoinslag finns givetvis också på flera andra ställen. Innehållet i affärstidningen Vedomosti sammanfattas på tio minuter varje vardag i tidningens poddsändning. Tidningen Новое Время/New Times har intressanta intervjuer både som text, ljudfiler och video som kan ses direkt på sidan, under rubriken Ток-шоу. Också korta nyhetsinslag från tv-kanalen NTV finns numera som poddvideo, här.

Mer på temat:

• Ekot från Moskva (besök på Echo Moskvy)
• Radiohäirinnästä venäläisiin podcasteihin
• Vad är poddradio?
• Подкастинг - это серьёзно

Datorerna på tidningen Novaja Gazetas lokalredaktion i Nizjnij Novgorod beslagtogs av ryska polisen den 30 augusti. Polisen misstänker att det kan finnas piratkopierad programvara i datorerna som nu ska hållas i beslag under en månad, medan polisen undersöker all programvara - och förmodligen allt annat innehåll - i datorerna.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Programmet "Isjtjem vychod" ("Vi söker utgången") på den frispråkiga ryska radiostationen Echo Moskvy brukar alltid vara bland mina favoriter, men tisdagens avsnitt tog priset. Det är inte varje dag man hör en galen rysk nationalist lovprisa Stalins utrensningar och massakern på Himmelska fridens torg i Kina så vältaligt att han får 41 procent av lyssnarna med sig.

Dagens gäster var den liberale och bildade historikern och journalisten Nikolaj Svanidze, samt Aleksandr Prochanov, den antisemitiske chefredaktören för den sovjetnostalgiska och extremnationalistiska tidningen "Zavtra" ("Morgondagen", i folkmun också kallad för "Gårdagen"). De två skulle debattera ämnet "Historiens lektioner - är det myter eller sanningen som formar medborgaren?".

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

De två ryska forskningsubåtarna Mir-1 och Mir-2 byggdes i Tammerfors 1987. Naturligtvis följde många finska tv-tittare därför förra veckas ryska polarexpedition extra noga.

Ubåtarna nådde enligt ryska rapporter havsbotten vid nordpolen och fäste en rysk flagga i titan där. I samband med bragden visade den ryska statliga rikstäckande tv-kanalen RTR bilder på de två ubåtarna i aktion. Bilderna spreds också av nyhetsbyrån Reuters.

En 13-årig finsk filmfantast tyckte dock att bilden var misstänkt lik en annan filmsekvens med ubåtarna - från storfilmen Titanic. Han kontaktade kvällstidningen Ilta-Sanomat som i sin tur lät en bildforskare vid Tammerfors universitet undersöka de två filmsekvenserna. Det visade sig att bilderna var identiska.

Enligt vad Titanic-regissören James Cameron berättat för Ilta-Sanomat är det överhuvudtaget inga riktiga ubåtar på bilden, utan två modeller. Avsnittet är inte heller filmat i vatten, utan i en rökfylld fotostudio.

Nyhetsbyrån Reuters har nu bett om ursäkt för att den förmedlat de missvisande bilderna. Tv-kanalen RTR däremot har ännu inte kommenterar ärendet på något sätt, och på fredagsmorgonen fanns reportaget kvar på kanalens webbplats.

När bilderna ur filmen Titanic visades i nyhetssändningen Vesti var det som en del i ett inslag från Norra ishavet. Upp till vänster på bildskärmen stod det också hela tiden "Norra ishavet", trots att bilderna kanske var från Atlanten, men troligen från en fotostudio. Speakerrösten säger samtidigt: "När fartyget nått tre hundra meters djup påbörjade det andra fartyget, som styrdes av Jevgenij Tjernjajev, sin resa neråt."

De fejkade bilderna betyder givetvis inte att expeditionen inte ägt rum. Däremot säger händelsen en hel del om journalistiken i rysk stats-tv.

• Sydsvenskan/TT: Fejkade Nordpolsbilder på ryska ubåtar (SvD/TT,DN/TT)
• Ilta-Sanomat reveals embarrassing error in Reuters feed on Russian North Pole sub expedition
• Ilta-Sanomat: Näin Venäjän TV harhautti katsojaa Titanic-kuvalla
• Ilta-Sanomat: Näin Venäjän TV harhautti katsojaa Titanic-kuvalla
• Ilta-Sanomat: Toinenkin sukelluskuva osoittaitui vääräksi

Ordkriget mellan Ryssland och Storbritannien trappas upp - London kräver att Andrej Lugovoj, som misstänks för giftmordet på avhoppade ryske agenten Aleksandr Litvinenko, utlämnas med hänvisning till den Europeiska utlämningskonventionen från 1957. I Moskva hänvisar man i stället till ryska konstitutionens 61:e paragraf som förbjuder utlämning av egna medborgare - något som i och för sig inte alltid varit ett hinder.

I Moskva har det antytts att en utlämning av exiloligarken Boris Berezovskij samt den tjetjenska exilregeringens utrikesminister Achmed Zakajev - som båda fått asyl i Storbritannien - hade varit ett steg i rätt riktning. Båda två har enligt ryska regeringen gjort sig skyldiga till allvarliga brott. Ingen tror givetvis att någon av de tre kommer att utlämnas, så allt är väl mest ett spel för gallerierna. Men brittiska tidningar (Guardian, Times) antyder redan att konflikten kan leda till utvisning av ryska diplomater från London.

I sammanhanget är det kanske intressant att den ryska politiska veckotidningen Коммерсантъ Власть (Kommersant Vlast) häromdagen publicerade en intervju med just Achmed Zakajev, den tjetjenska exilregeringens utrikesminister och vän till den mördade Aleksandr Litvinenko. Det mest intressanta med intervjun var att den överhuvudtaget publicerades i Ryssland, och att den publicerades i Kommersants veckotidning. Det tyder på att tidningen Kommersant håller flaggan högt och inte tar order från Kreml, trots det senaste ägarbytet i september.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Sammanlagt 21 skribenter från nio länder deltog i bloggkarnevalen om ryska medier hos Krusenstern. Ett av bidragen var min text om en rysk kravallpolishjälm med SS-tecknet: "Är det spegeln det är fel på eller…", som accepterades trots att den var skriven på svenska, inte på tyska eller engelska, som var bloggkarnevalens språk. Senare publicerade jag samma text också på esperanto och engelska. Här under följer hela bidragslistan. En del av artiklarna är riktigt intressanta. Jag kan rekommendera exempelvis texterna om journalisterna Andrej Kolesnikov och Jevgenija Albats.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»