diVERse

I en artikel i dagens Sydsvenskan (ursprungligen i New York Times den 25 augusti) beskriver Simon Sebag Montefiore Putin som Stalins rättmätige arvtagare. Han drar dock lite väl höga växlar med sina paralleller, kan man tycka:

Stalin var också expert i att annektera under förevändningen att han skyddade etniska ryssar, som i östra Polen, Bessarabien och Baltikum 1939. Dagens retorik om att skydda ryska medborgare är på samma gång både genuin och stalinistiskt dubbelspel: trots allt, vissa ossetier har bara varit ryssar i ett par veckor. Ukraina å andra sidan är verkligen till hälften ryskt. Få borde sova tryggt i Kiev.

Han borde ju veta, han är historiker. Men åtminstone när det gäller Baltikum så kan jag inte påminna mig om att närvaron av ryssar där skulle ha använts som argument av Stalin 1939. Det fanns ju knappt några ryssar heller. Annekteringen skedde "frivilligt", och då behövdes inga låtsasryssar.

Och det finns väl en och annan osset som fått ryskt pass de senaste veckorna, men de flesta har ändå varit ryska medborgare i flera år, och mig veterligen började utdelandet av ryska pass till de boende i Sydossetien och Abchazien redan på Jeltsins tid.

Huruvida Ukraina är till hälften ryskt kan man också ha delade meningar om. Enligt folkräkningen från 2001 är 17% av den ukrainska befolkningen ryssar. 24% uppger ryska som modersmål. Halva Ukraina kanske talar ryska till vardags, men det betyder inte att den ukrainska befolkningen vill ansluta sig till Ryssland.

Ändå är det klart att händelserna i Georgien påverkar Ukraina, och det är inte alls omöjligt att ett av Rysslands viktigaste syften är att skicka en varning till Kiev: "Så här går det om man leker med Nato-elden". Men det gör inte Putin till Stalin, även om tendenserna till historierevisionism i dagens Ryssland är oroande.

Mer på temat:

• Akta er, vi är galna?
• Putin blir konspirolog
• En förutsägbar historia
• Putin mindes stora terrorns offer
• Glöm Sacharov, Stalin är bäst!
• Sydsvenskan - Stalins revansch
• NYT - Putin in the Shadow of the Red Czar
• Sydsvenskan - Kriget i Georgien kan rädda försvaret
• DN i Ukraina - "Ryssarna har alltid stått oss närmast"

Leningradin alueella syntynyt sotamies Kekkonen oli asevelvollisena Vologdan varuskunnassa, mutta tuomittiin 19.12.1941 kymmeneksi vuodeksi työleirille ja menetti kansalaisoikeutensa vielä viideksi vuodeksi. Siis vuonna 1922 syntynyt Aleksandr Pavlovitš Kekkonen.

Vuonna 1920 syntynyt korpraali Ivan Andrejevitš Kekkonen sen sijaan kaatui 10.10.1941 ollessaan 71. kiväärijalkaväen divisioonan palveluksessa.

Leningradissa vuonna 1939 armeijan palvelukseen kutsuttu, Leningradin alueen Korpikylässä syntynyt Aleksandr Ivanovitš Kekkonen puolestaan ilmoitettiin kadonneeksi lokakuussa 1941. Hän oli silloin 99. tykistörykmentin palveluksessa.

Niin että nyt se on todistettu. Kekkonen oli Neuvostoliiton palkkalistoilla. Eikä vain yksi Kekkonen, vaan ainakin kolmetoista. Niin monta Kekkosta on nimittäin Venäjän puolustusvoimien virallisessa tietokannassa, johon on rekisteröity kaikki Suuressa isänmaallisessa sodassa kaatuneet tai kadonneiksi ilmoitetut neuvostosoturit.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det här är den fjärde i en serie av sex artiklar som jag skrev efter en vecka i Ryssland i början av december 2007. Artiklarna publiceras i Sydsvenskan i julveckan.

Esperanto: Preĝejo rande de amastombo

Jelena Jevgenjevna har svårt att hålla tillbaka tårarna när hon tänder ett ljus i den lilla vita kyrkan vid massgravens rand. Här sköts hennes morfars styvpappa ihjäl för sjuttio år sedan. Han är en av de 20 761 som ligger begravda bakom ett grönmålat plank.

Bussen från tunnelbanans slutstation i södra Moskva till massgravarna går en gång i timmen. Bussens sluthållplats heter Skjutfältet Butovo. Det är den verkliga slutstationen. Men bussen har precis gått och vi viftar för att stoppa en bil – i Ryssland är varannan privatbil en potentiell svarttaxi.

Den första bilen som stannar vill inte köra till skjutfältet, det är för krångligt på grund av alla vägarbeten och bilköer. I den andra bilen som stannar sitter en mager, svarthårig man från Kirgizistan. Han går med på att köra till massgraven för 150 rubel.

– Jag har hört talas om det, men jag har aldrig varit där. Men det är helt obegripligt, jag kan bara inte fatta hur de kunde skjuta ihjäl folk på det sättet. Gud har gett människan livet, det får ingen människa råda över, säger han när vi står i bilkö vid rödljuset.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Svenska: Putin mindes stora terrorns offer

Venäjällä ei ole historiassaan mitään häpeämistä. Näin on Vladimir Putin todennut. Tai ainakin vähemmän kuin monilla muilla mailla, hän sitten lisäsi.

Aika monet yllättyivätkin, kun presidentti Putin tiistaina, Venäjän poliittisten vainojen uhrien muistopäivänä, vieraili Butovon joukkohautojen muistomerkillä, aivan Moskovan kehätien tuntumassa. Butovossa teloitettiin elkouun 1937 ja lokakuun 1938 välillä vähintään 20.761 ihmistä - niin monen nimet tunnetaan. Kaiken kaikkiaan pelkästään Butovon joukkohaudoissa saattaa maata yli sata tuhatta uhria.

Butovossa entinen KGB:n agentti Vladimir Putin osallistui muistojumalanpalvelukseen, sytytti kirkossa kynttilän ja laski kukkia ristin juurelle, kaikkien niiden miljoonien ihmisten muistoksi, jotka KGB ja sen edeltäjät neuvostoaikana tappoivat.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Suomi: Putin muisti Stalinin uhrit

Vladimir Putin har tidigare sagt att Ryssland inte har något att skämmas för i sin historia. "I alla fall mindre än många andra länder." En och annan blev därför tagen på sängen när han den 30 oktober, minnesdagen för de politiska förföljelsernas offer i Ryssland, åkte till det nya minneskorset vid massgravarna i Butovo där minst 20.761 människor sköts ihjäl mellan augusti 1937 och oktober 1938. Vladimir Putin tände ett ljus i kyrkan och lade blommor vid korset.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Kiinnostus Andrei Fjodorovin historiankirjoitusta kohtaan on ollut aikamoista, joten käännän tähän pätkän toisestakin Venäjällä vastikään ilmestyneestä jutsta, joka sivuaa Suomen ja Venäjän rajan historiaa. Komsomolskaja Pravda kertoi oman näkemyksensä samalla kun se uutisoi Kainuun Sanomien Karjala-jutuista.

Komsomolskaja Pravda on siinä mielessä kiinnostava lehti, että sillä on aikamoinen lukijakunta, ja se seurailee Kremlin kantoja varsin uskollisesti. Gazprom oli muuten mukana kuvioissa kun Komsomolskaja Pravda alkuvuodesta vaihtoi omistajaa. Komsomolka oli myös ahkerana kun Viroa piti moittia patsaskiistan aikoihin. Niin että tämä allaoleva näkemys talvisodan historiaan ei toki mitenkään ole suunnattu Suomea vastaan, vaan kertoo vain siitä, millainen historiankirjoitus nyt on suosiossa ja käy kaupaksi Venäjän valtamediassa. (Muitakin lehtiä sekä radioasema Eho Moskvy on onneksi yhä olemassa.)

Lisää Komsomolskaja Pravdasta:

• Rysslands heliga informationskrig
• Kremlin turns back to Pravda as state voice in modern world
• “Комсомолка” не досталась “Газпрому”
• Лояльных попросили на выход: пришло время «своих»

Komsomolskaja Pravdan alkuperäinen juttu:

• Россия хотела продать финнам часть Карелии?

Jutun alku suomeksi:

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Hesari kirjoittaa Andrei Fjodorovin Venäjällä ilmestyneestä jutusta Karjala-kauppoihin liittyen. Mutta juttu on muutenkin kiinnostava ja kertoo paljon Venäjän uudesta historiankirjoituksesta. Hesari keskittyy jutun jälkipäähän, mutta käänsin tähän taustatiedoksi pätkän jutun alkuosasta. Anteeksi kapulakieli - yritin tehdä mahdollisimman sananmukaisen käännöksen, ja alkuperäinen teksti ei ole kovin kaunokirjallisesti muotoiltu.

Tällä Venäjän "uudella historiankirjoituksella" ei tietysti ole mitään tekemistä vakavasti otettavan tieteen kanssa. Uuden oppaan historianopettajille tilasi presidentin kanslia, eikä sitä annettu ammattihistorioitsijan kirjoitettavaksi.

Asia onkin kiinnostava lähinnä Venäjän yhteiskunnallisen ilmapiirin mittarina. 1990-luvun alussa Venäjän johto saattoi pyytää anteeksi Molotov-Ribbentrop-sopimusta ja todeta, että Stalinin hallinto oli rikollinen. Nyt todetaan, että mitään väärää ei ole Venäjän puolelta tehty, ja jos onkin, muualla on tehty pahempaakin.

Tällaiselle näkökulmalle on tietysti hyvät markkinat kansalliseen alennustilaan kyllästyneiden venäläisten keskuudessa, mutta seuraukset voivat olla ennalta-arvaamattomia.

Asiaan liittyen:

• Kuka muistaa puhdistuksia?
• Talvisodan venäläinen historia 2
• En förutsägbar historia
• Galna ryska nationalister
• En äkta finsk tidningsanka?

Tässä alkuperäinen juttu:

• Аргументы Недели 29.8.2007: Кусочки России за 40 млрд. долларов

Ja alla pääkohtia jutun alkupäästä. La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Programmet "Isjtjem vychod" ("Vi söker utgången") på den frispråkiga ryska radiostationen Echo Moskvy brukar alltid vara bland mina favoriter, men tisdagens avsnitt tog priset. Det är inte varje dag man hör en galen rysk nationalist lovprisa Stalins utrensningar och massakern på Himmelska fridens torg i Kina så vältaligt att han får 41 procent av lyssnarna med sig.

Dagens gäster var den liberale och bildade historikern och journalisten Nikolaj Svanidze, samt Aleksandr Prochanov, den antisemitiske chefredaktören för den sovjetnostalgiska och extremnationalistiska tidningen "Zavtra" ("Morgondagen", i folkmun också kallad för "Gårdagen"). De två skulle debattera ämnet "Historiens lektioner - är det myter eller sanningen som formar medborgaren?".

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Svenska: Stora terrorn fyller år - och glöms bort

Stalinin suuren puhdistuksen teloitukset Moskovassa alkoivat 8. elokuuta 1937. Silloin Butovossa kaupungin etelälaidalla ammuttiin 91 ensimmäiseen vakavuusluokkaan kuulunutta "neuvostovastaista elementtiä". KGB:n edeltäjän NKVD:n käsky numero 00447 "Operaatiosta entisten kulakkien, rikollisten ja muiden neuvostovastaisten elementtien rankaisemiseksi" oli allekirjoitettu jo 30. heinäkuuta, ja se astui voimaan 5 elokuuta. Käskyssä oli tarkkaan määrätty, kuinka paljon neuvostovastaisia elementtejä eri neuvostotasavalloista oli määrä löytää, ja pidätykset alkoivat välittömästi. Joillakin syrjäseuduilla käskyn voimaantuloa oli tosin käytännön syistä lykätty kymmenellä päivällä. Käskyn koko teksti venäjäksi on täällä.

Käskyssä 00447 "neuvostovastaiset elementit" jaettiin kahteen luokkaan. Ensimmäinen luokka tarkoitti niskalaukausta, toiseen luokkaan kuuluvat selvisivät vähintään kahdeksan vuoden työleirituomiolla. Esimerkiksi Valkovenäjän neuvostotasavallasta piti käskyssä lukkoon lyödyn suunnitelman mukaan löytyä 12.000 neuvostovastaista henkilöä, joista 2.000 laskettiin kuuluvaksi ensimmäiseen vakavuusluokkaan.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Suomi: Kuka muistaa puhdistuksia?

Den 5 augusti 1937 började den stora terrorn i Sovjetunionen. Då trädde säkerhetsministeriet NKVD:s order nummer 00447 från den 30 juli 1937 i kraft. Ordern hade titeln "Om operationen för repressiva åtgärder mot före detta kulaker, kriminella och andra antisovjetiska element" och innehöll en exakt plan på hur många som skulle utsättas för sagda åtgärder i varje sovjetrepublik. (Hela ordern på ryska finns här.)

Enligt order 00447 delades "antisovjetiska element" i två kategorier. Första kategorin innebar arkebusering, andra kategorin innebar arbetsläger i minst 8 år. Exempelvis i Vitryska sovjetrepubliken fanns det enligt planen 12.000 personer som var "antisovjetiska element", och av dem tillhörde 2.000 första kategorin.

I Moskva började arkebuseringarna den 8 augusti 1937. Då sköts 91 "antisovjetiska element" av första kategorin i Butovo i södra Moskva. (Terra Incognita: Московские расстрелы 2. Första delen finns här.)

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Ryssland är ett land med en oförutsägbar historia, har det sagts. Den gamla sanningen verkar gälla än. Fast egentligen var det väl högst förutsägbart att återgången till gamla beprövade lösningar under Putins tid så småningom även skulle påverka historiesynen.

I auktoritära samhällen är historieskrivningen alltid ett viktigt verktyg för makthavarna. Under Gorbatjovs tid blev det lämpligt att gräva fram och publicera utvalda sanningar om Sovjetunionens förgångna - en ändring i synen på Sovjetunionens historia behövdes för att sätta fart på reformprocessen. När dörren till det förgångna väl var öppnad på glänt vällde allt det hemska in, och det gick som det gick. Sovjetunionen förpassades till historiens sophög.

Jeltsin och Ryssland tog över, och under hans tid var det ett axiom att demokratiseringsprocessen som ledde till sovjetväldets undergång var av godo. President Putin kallar nu i stället Sovjetunionens sönderfall för "förra århundradets största geopolitiska katastrof".

Utgångspunkten är därmed klar. Och i dagens Ryssland kan man givetvis inte lämna ett sådant viktigt område som det förgångna i amatörers händer. Vem vet vad historiker härnäst kan få för sig att gräva fram för olämpliga fakta? Speciellt eftersom onda krafter utanför Rysslands gränser försöker utveckla falsk medvetenhet hos det ryska folket, precis som på Sovjettiden.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»