diVERse

Båda sidor i konflikten kring Sydossetien gjorde sig skyldiga till grymheter och krigsbrott. Båda sidor sprider också berättelser om motståndarsidans grymhet som ofta är svåra eller omöjliga att verifiera. Informationen kommer ofta från andrahandskällor och kan ha förvrängts på vägen, medvetet eller omedvetet.

Sydossetiens åklagarämbete har nu publicerat en lista på 331 "sydossetiska medborgare" som dödats i striderna. [Här är listan på engelska.] Där hittade jag även namnet på den 14-åriga flicka som jag tidigare nämnt i en text: "Albina Tjorsjanbijevna Sjanazarova, 14 år, dödad av en georgisk prickskytt under pågående evakuering på vägen genom Zar".

Också åklagarämbetets lista är en andrahandskälla, eftersom uppgifterna till stor del verkar bygga på information från anhöriga eller andra vittnen, och många av kropparna är försvunna. Fallet Albina är bara ett av många som visar hur svårt det är att fastställa vad som egentligen hänt.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Den nya webbplatsen Newsmill.se kan kanske bäst beskrivas som en bloggtidning - ett experiment med det som har börjat kallas för läsargenererat innehåll. Redaktionen styr innehållet genom att varje dag lyfta upp några huvudteman: "Har vi alla blivit Sverigedemokrater", "Är ofrivillig sex detsamma som våldtäkt", eller "Ryssland och Georgien".

Av någon obegriplig anledning är det sista temat delat i två avdelningar, vara en innehåller en enda text av Per Gahrton. I övrigt ser det snyggt och ganska seriöst ut, även om man för att locka läsare använder sig av både kungligheter, sex och Linda Skugge. Det är lite kvällstidningsstuk över delar av projektet, och det kanske är rätt grepp för att komma i gång, bara det inte går över styr.

Eftersom jag är insnöad på Ryssland kollar jag givetvis det andra Rysslandstrådet, som visar sig vara uppbyggt kring en seriös artikel av Kristian Gerner. Gerners text är intressant, väl uppbyggd, och han vet verkligen vad han pratar om, även om hans slutsatser är rätt så förutsägbara. Han jämför i alla fall inte Putin med Stalin, som kollegan Simon Sebag Montefiore, utan med Mussolini, och visst är parallellerna tänkvärda.

De andra texterna i ämnet håller tyvärr inte samma höga klass. Katrin Schulman, som presenterar sig som "rysspolack" och som tydligen är en känd bloggare, sätter lågvattenmärket med sin text om hur hemska och maktlystna "ryssarna" är, under den nyanserade rubriken "Ryssarna fulla av maktmissbruk".

Nåväl, Newsmill ska väl inte vara något elitprojekt, då ska det vara lagom mix av högt och lågt. Och mittemellan, som Per Gahrtons "Erbjud Ryssland och Georgien EU-medlemskap". Fint försök, men femton år för sent för Rysslands del - nu har det tåget gått.

Det som behövs för att Newsmill ska bli en succé är bättre koppling till bloggosfären, precis som Stefan Hyttfors skriver i sin blogg. Att skriva i Newsmill måste ge bloggarna mervärde, fler läsare och fler kommentarer, annars blir det svårt att locka skribenter i längden. Därför behöver Newsmill också ordentliga RSS-flöden.

Jo, och visst hade det varit trevligt om projektet hade haft ett nyskapande, svenskt namn. Men förmodligen siktar man redan på den internationella marknaden, och tycker man att ett engelskt namn är ett måste. Fast det är det väl inte? Dessutom är namnet lite missvisande, eftersom det egentligen inte handlar om news utan views.

Mer på temat:

• SvD: Beware, bloggosfär: Bonnier tar över!
• DN: Debattsajt nära 100.000 läsare

Ytterligare en journalist i Ryssland har fått en kula i skallen. Det var kanske inte just det de ryska makthavarna hade önskat sig som publicitetsstunt dage före det extrainkallade EU-toppmötet som ska diskutera hur unionen ska förhålla sig till Ryssland.

Myndigheterna i Tjetjeniens grannrepublik Ingusjien har länge försökt få tyst på Magomed Jevlojev och hans regeringskritiska webbplats Ingushetiya.ru, både genom att anklaga honom för extremism och genom att hota hans far som bor kvar i Ingusjien.

Jevlojevs värsta synd var att han avslöjade valfusket i Ingusjien i förra årets parlamentval. Trots att vallokalerna gapade tomma var valdeltagandet enligt officiella siffror 98%.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Suomi: Putin saa syödä hattunsa
Esperanto: Putin devos manĝi sian ĉapelon

I torsdags visade ryska generalstabens talesman, general Anatolij Nogovitsyn, upp ett graverande dokument på en presskonferens i Moskva. En kopia av ett amerikanskt pass, som enligt honom hade hittats i en by i Sydossetien. Ett tydligt tecken på att hela kriget i Sydossetien var planerat av USA, tyckte premiärminister Vladimir Putin i en CNN-intervju samma dag:

Vi har seriös grund för antagandet att det direkt i stridszonen fanns amerikanska medborgare. Och om det är så, om detta bekräftas, så är det mycket dåligt. Detta är mycket farligt, och detta är felaktig politik.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Den ryska dubbelörnens pr-kampanj i världspressen fortsätter. Dmitrij Medvedev var först ute, med en intervju i den engelskspråkiga statliga kanalen Russia Today och en egen artikel i Financial Times där han berättade varför han var tvungen att erkänna Abchaziens och Sydossetiens självständighet. Dessutom hann han med en kort intervju i CNN. Därefter blev det Putins tur, först med en egen lång intervju i CNN, och nu i tyska ARD.

CNN:s Matthew Chance menar att Kreml slutat tiga därför att Putin tittade på CNN i Peking när kriget började och blev arg när det bara var Saakasjvili som fick fram sitt budskap i väst. En något mer sannolik förklaring är kanske att den ryska makteliten känner sig pressad och försöker rätta till situationen så gott det går.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Vladimir Putins färska intervju till CNN är häpnadsväckande läsning - den kompletta ryska originaltexten, som finns på ryska regeringens hemsida, innehåller flera meningar som får mig att hoppa till och undra om premiärministern har fått solsting.

Det som har fått mest publicitet är givetvis Putins påstående att amerikaner skulle ha varit närvarande i stridszonen i Georgien, på George W Bushs order, för att påverka… utgången av höstens amerikanska presidentval, till förmån för republikanerna, givetvis.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Esperanto: Rusia ŝtata televido falsis intervjuon de Fox News
Suomi: Venäjän televisio väärensi Fox Newsin haastattelun

Västliga massmedier förvränger sanningen. För att få fram det budskapet med besked klippte och klistrade de ryska tv-propagandisterna hejvilt i ett inslag från den konservativa amerikanska nyhetskanalen Fox News.

Inslaget är en intervju med 12-åriga Amanda Kokojeva och hennes moster. Båda bor i Kalifornien, men Amanda Kokojeva var på besök hos sina släktingar i Tschinvali i Sydossetien när kriget började.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Esperanto: Falsa atesto pri falsaj fotoj

Det är väldigt lätt att tro på någonting man vill tro på. Och ännu lättare att misstro något man inte vill tro är sant. En journalist ska alltid förhålla sig kritiskt till sina källor, men var går gränsen?

Kriget i Georgien diskuteras överallt, och överallt möts man av de lögner som är resultatet av varje krig.

Förra veckan ringde jag flera gånger upp en representant för den georgiska regeringens krisgrupp i Tbilisi. Han hävdade att de georgiska trupperna inte alls hade skjutit mot bostadshus i Tschinvali. I stället var det rysk flygbombning som ledde till att en stor del av staden förstördes, menade han.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Esperanto: Fisk naĝas kontraŭ la fluo

Robert Fisk är nyfiken i en strut. Till skillnad från en del andra utrikeskorrespondenter går han sina egna vägar, ganska ofta mot strömmen. Det är därför det är så intressant att läsa honom, men samtidigt undrar man varför svensk utlandsbevakning alltför ofta saknar det djup och kunskap man hittar i hans texter.

På något sätt påminner Robert Fisk om Ryszard Kapuściński, som har kallats för världens bästa utlandskorrespondent. Båda har utomordentligt välutvecklat öga för detaljer, Kapuściński kanske är ännu bättre som skribent, men som journalist är Fisk helt oöverträffad.

Han ser det stora i det lilla, det lilla i det stora, och kan därför fästa uppmärksamheten på samband som är helt självklara - när han väl pekat ut dem. Det enda man undrar är varför ingen annan sett detta förr. Men det kanske krävs trettio års erfarenhet som mellanösternkorrespondent för att se skogen för träden.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Av en slump råkade jag titta på den här krönikan som jag skrev för Sydvenskan i oktober 2000. Där påpekade jag att det inte ens gått tio år sedan Sovjetunionen föll sönder, men att "den nya öppenheten ger Ryssland hopp":

…nu är det andra tider. Ryska generaler uttalar sig i direktsändning, privata ryska tv- och radiokanaler, tidningar och webbplatser analyserar olyckans alla detaljer, visar Putins tafatta leende på amerikansk tv och genomskärningar av den superhemliga atomubåten, jagar rätt på alla anhöriga till de omkomna, och så kritiserar de myndigheterna. Alla lögner, halvsanningar, misstag och felbedömningar kommer fram. Och det är precis så det ska vara, även om alla makthavare ännu inte riktig har lärt sig att det inte går att ljuga på samma sätt som på gamla goda tiden.

Nu har det inte ens gått åtta år sedan jag skrev krönikan, men det är andra tider igen. Givetvis är dagens ryska samhälle och massmedier fortfarande ljusår från Sovjetunionen, men det är helt klart att utvecklingen när det gäller öppenhet och fria massmedier gått bakåt, inte framåt.

Jag avslutade krönikan så här:

…så länge både mannen på gatan och massmedierna vågar säga att staten inte är något att lita på, finns det hopp för Ryssland.

Visst finns det hopp fortfarande. Och mannen på gatan kanske inte har helt fel om han säger, att dagens ryska stat är mer att lita på än den ryska staten för åtta år sedan var. Men makthavarna har lärt sig att ljuga på ett nytt, mer effektivt sätt, med lagom tillrättalagda tv-program. Det är inte hoppingivande.

Mer på temat:

• Washington Post: Putin's Puppet Press
• USA är löjligt men Ryssland är starkt
• Ryska poddsändningar känner inga gränser

Det ryska maktpartiet Enade Ryssland har svårt att bestämma sig. Den 25 mars ställde partiets alla dumaledamöter (minus en) sig bakom ett lagändringsförslag som skulle göra det lättare att stänga elaka tidningar. Nu gör partiet helt om - eller kanske ändå inte?

Förslaget gick ut på att tidningar, radiostationer eller tv-kanaler som två gånger under ett år har publicerat "uppenbart falska påståenden som är skadliga för en persons ära och värdighet eller undergräver hans anseende" skulle kunna stängas med ett enkelt myndighetsbeslut.

Nu har maktpartiet, som i första omgången ställde sig helt bakom förslaget, plötsligt kommit fram till att förslaget är "juridiskt ogenomtänkt och meningslöst" och ska stoppas.

Då är väl allt frid och fröjd, och den ryska pressfriheten kommer inte att begränsas ytterligare? Nja. Av någon anledning har maktpartiets ledning nu i stället kommit fram till att hela massmedielagen måste göras om. Och det var inte alls något misstag att det märkliga ändringsförslaget godkändes i första omröstningen, säger talmannen och faktiske partiledaren Boris Gryzlov enligt tidningen Kommersant:

- Det var nödvändigt att skicka en signal till alla inblandade, till makthavare på alla nivåer och till fjärde statsmakten.

Vad då för signal? Jo, att man ska vara försiktig med vad man publicerar för uppgifter, vad skulle det annars kunna vara?

Enligt den oppositionella före detta parlamentarikern Vladimir Ryzjkov håller maktpartiet bara på med sitt vanliga dubbelspel: först lägger en enskild parlamentsledamot fram ett mycket strängt lagförslag. Så lovar partiet att förslaget ska förbättras, men resultatet blir alltid att skruvarna dras åt.

Förslaget till en helt ny rysk massmedielag ska vara färdigt före november. Vi väntar med spänning.

Mer på temat:

• Stängning hotar elaka ryska tidningar
• Коммерсантъ: "Единая Россия" позаботится о СМИ

Esperanto: Naskiĝtago de kontraŭsovetia malpropagandilo

Det finns ingen sanning i Nyheterna, och i Sanningen finns det inga nyheter, hette det på sovjettiden. Det gamla antisovjetiska skämtet är lättare att förstå om man vet att de två viktigaste tidningarna i Sovjetunionen hette just "Sanningen" (Pravda) och "Nyheter" (Izvestija).

Det fanns dock en tidning som innehöll både sanning och nyheter i Sovjetunionen. Tidningen bestod av ett högst varierande antal karbonkopierade, maskinskrivna blad med det komplicerade namnet Chronika tekusjtjich sobytij ("Krönika av aktuella händelser"). Första numret av Chronika kom ut för ganska exakt 40 år sedan, den 30 april 1968.

1968 var FN:s människorättsår, och tidningen skulle från början heta "Människorättsåret i Sovjetunionen". Så stod det högst upp på det första maskinskrivna bladet, vilket tyder på att grundaren Natalja Gorbanevskaja från början inte hade planerat det långvariga projekt som Chronika utvecklades till. Redaktörerna byttes ut allt eftersom de hamnade bakom galler och taggtråd, men den underjordiska tidningen fortsatte att komma ut ända till 1983, när den dåvarande redaktören, matematikern Jurij Sjichanovitj, greps.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

I dag fredag börjar den ryska stasduman att behandla ett lagförslag som ska göra det möjligt att stänga tidningar, radiostationer eller tv-kanaler som två gånger under ett år har publicerat "uppenbart falska påståenden som är skadliga för en persons ära och värdighet eller undergräver hans anseende".

Enligt människorättsaktivister är den föreslagna lagändringen farlig, därför att den ger makthavarna möjlighet att stoppa misshagliga massmedier utan att ens vända sig till domstolen. Det räcker att den statliga myndigheten för registrering av massmedier under ett år ger tidningen två varningar. Tredje gången tidningen publicerar något som registermyndigheten anser vara "uppenbart falskt" kan utgivningen stoppas i väntan på domstolsbeslut. Därefter kan en domstom bestämma att tidningen ska stängas helt och hållet.

Man kan då hålla i minnet att just orden "uppenbart falska" ("заведомо ложные") fanns också i den sovjetiska lagstiftning som användes mot dissidenter. "Uppenbart falska" var då exempelvis påståenden om att det i Sovjetunionen inte skulle finnas någon demokrati. I den sovjetiska pressen kunde givetvis inga "uppenbart falska" påståenden förekomma, dessa fanns bara i underjordiska skrifter.

Den föreslagna gummiparagrafen påminner starkt om det system med "två varningar, stängning på tredje" som de vitryska makthavarna använt för att sätta munkavle på pressen. Den vitryska erfarenheten visar att systemet är mycket effektivt när man vill stävja kritik av regering och president. Den vitryska lagen har till och med en speciell paragraf som gör det extra straffbart att kränka presidentens ära.

Det är intressant att det ryska ändringsförslaget nu plötsligt fått grönt ljus i utskottet för informationspolitik, som tidigare var tveksamt. Förslaget lämnades in redan i januari av Robert Sjlegel, den yngsta ledamoten i statsduman, tidigare aktivist i rörelsen Nasji som också kallas för Putin-jugend. Då ansåg dumans juridiska experter att den var onödig, eftersom den som känner sig förtalad kan vända sig till domstol i vanlig ordning. Nu verkar de som bestämmer ha ställt sig bakom den nya, töjbara förtalsparagrafen.

PS: Ändringsförslaget godkändes som väntat i första behandlingen på fredagseftermiddagen. Det krävs två rundor till i duman samt presidentens underskrift innan ändringen träder i kraft.

Mer på temat

• Stygg presspolis, snäll presspolis?
• Ryska journalistförbundet blir snällare
• Putins ”bröllop” ger många läsare
• OneNews: Russia debates tougher media law
• Duma verabschiedet Gesetz gegen Verleumdung in den Medien
• Eduard Lucas: Free speech, or not. The press in eastern Europe
• BBC: Госдума ужесточает закон о СМИ
• Gazeta.ru: И никакой клеветы
• Коммресантъ: Закон о СМИ защитили от "клеветы"

En och annan blev förvånad när Ryska journalistförbundets kongress i dag öppnades av ingen annan än Aleksandr Sokolov, kultur- och massmedieminister.

Efter honom talade förbundets ordförande Vsevolod Bogdanov, som både i sitt eget och journalistförbundets namn förkunnade sin högaktning för staten, höga tjänstemän och "regeringen i sin helhet". Så förklarade han att journalistförbundet lyckats privatisera en jordplätt i Moskvaregionen, och att en journalistby med 30.000 kvadratmeter bostadsyta, ålderdomshem för gamla journalister, vårdcentral och annat smått och gott snart skulle byggas där.

Därefter blev det mindre viktiga rutinärenden. Generalsekreterarposten, som den alltför regeringskritiska Igor Jakovenko innehaft i tio år, avskaffades. Igor Jakovenko är bland annat känd för att han vågat kalla Vladimir Putin för "pressens fiende", men också för att han på senare tid deltagit i oppositionsdemonstrationer. Den snälle Vsevolod Bogdanov å andra sidan återvaldes som ordförande i fem år till. "Dubbelmakten i journalistförbundet är avskaffad", förkunnade den statliga nyhetskanalen Vesti glatt.

Till saken hör att det var just Igor Jakovenko som såg till att Tjetjeniens diktatoriska president Ramzan Kadyrov, som helt plattat till de fria massmedierna i Tjetjenien, trots krav från tjetjenska journalister inte fick bli medlem i journalistförbundet. Vsevolod Bogdanov åkte till Tjetjenien för att be om ursäkt – han ansåg det väldigt taktlöst att Kadyrov, en av den mördade journalisten Anna Politkovskajas främsta hatobjekt, inte välkomnades med öppna armar.

Nu är de Kadyrov-dyrkande statsjournalisterna i Tjetjenien säkert nöjda, liksom även de snälla ryska journalister som vill få ett rum på journalisternas eget ålderdomshem i den fina nya journalistbyn. Om det nu blir någon by.

Mer på temat:

• Alla journalisters bästa vänner
• Коммерсантъ: Союз партийных журналистов
• Gazeta.ru: Cоюз журналистов с властью
• Радио Свобода: Съезд работников СМИ за один день управился с болезнями российской журналистики
• Вести: В Союзе журналистов России ликвидировано двоевластие

Esperanto: ”Reedziĝo” de Putin alportas multajn legantojn

Det är intressant att följa hur skvaller kan byta skepnad och plötsligt bli en "seriös nyhet".

I sitt lördagsnummer skrev tidningen Moskovskij Korrespondent (Moskvakorrespondenten) att Vladimir Putin har skiljt sig från sin fru Ljudmila, och att han snart ska gifta sig med den 24-åriga gymnasten Alina Kabajeva, som sedan parlamentsvalet i december sitter i ryska statsduman, givetvis för Putins parti Enade Ryssland.

Det tog lite tid, men efter det att Spiegel skrivit om artikeln på tisdagen tog det fart också i svenskspråkiga medier. I onsdagsnumret citerade finländska Hufvudstadsbladet i sin tur Moskovskij Korrespondent och Spiegel, dock med ett frågetecken.

På onsdagseftermiddagen hakade också TT på, med en artikel
som bland annat hävdade att Kabajeva sitter i ryska duman "sedan några år", trots att det bara gått fyra månader sedan hon valdes in. Återstår att se om själva nyheten är lika svajig.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Ryssland är omringat av illvilliga fiender som inget annat hellre vill än att se landet falla sönder och samman i kaos. De svaga får stryk, som Vladimir Putin brukar säga, därför måste Ryssland vara starkt och på sin vakt.

Nu visar det sig att de illvilliga utländska fienderna också står bakom domedagssekten som tillbringat ett halvår i en jordhåla i väntan på jordens undergång. Två av sektmedlemmarna har troligen dött under tiden, och hela alltet är givetvis en del i en utländsk sammansvärjning mot Ryssland - om man ska tro den lokala ortodoxa ärkebiskopen Filaret.

- Jag känner, jag anser att det här är en planerad aktion inte bara mot ryskortodoxa kyrkan utan mot vårt land, sade ärkebiskopen till nyhetsbyrån Interfax på torsdagen.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Den fria undersökande journalistiken i Ryssland har sin storhetstid bakom sig.

På sovjettiden var journalistiken ett kraftigt verktyg i makthavarnas händer, och då kunde avslöjanden i tidningar flytta berg när partiet så ville. Nu är det ingen som bryr sig om vad som står i tidnignarna, och ingen litar på en journalist. Dessutom kan det vara farligt att komma med olämpliga avslöjanden.

Under glasnosttiden, mot slutet av 1980-talet, blev de sovjetiska journalisterna allt mer bångstyriga, allt blev tillåtet, och redaktioner upphörde till slut att ta order uppifrån.

Journalisterna lärde sig snabbt att ställa kritiska frågor, och när arkiv öppnades och historiska dokument blev tillgängliga var det journalister som var först på plats och grävde fram avslöjande efter avslöjande. Det som journalisterna publicerade om Sovjetunionens historia och om den rådande situationen i landet hade en förkrossande effekt på samhället. Journalister som sanningssägare har sällan någonstans i världen haft lika stor auktoritet som i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet. Den auktoriteten sålde de snart ut till högstbjudande.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Ryska journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov lämnar en offentlig ursäkt till Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov eftersom Ryska journalistförbundets sekretariat inte ville ha Kadyrov som medlem i förbundet. Själv tycker förbundsordföranden Bogdanov att president Kadyrov visst borde kunna vara medlem i journalistförbundet trots att denne inte är journalist.

I början av mars beslutade Ryska journalistförbundets avdelning i Tjetjenien att välja in Ramzan Kadyrov som medlem i förbundet "för sina meriter i utvecklandet av journalistiken i Tjetjenien". Beslutet väckte ramaskri bland kritiskt inställda journalister i övriga Ryssland, eftersom det i praktiken är omöjligt att utöva granskande journalistik i dagens Tjetjenien.

Under sina sista dagar i livet arbetade journalisten Anna Politkovskaja med ett omfattande avslöjande reportage om Ramzan Kadyrov. I sin sista radiointervju på radiostationen Svoboda, två dagar före mordet, kallade hon Ramzan Kadyrov för ”vår tids Stalin” och ”en ynkrygg beväpnad till tänderna”.

Efter att Ramzan Kadyrov fått ett medlemskort i journalistförbundet meddelade två andra kända journalister, Aleksandr Minkin på tidningen Moskovskij Komsomolets samt Dmitrij Muratov på Anna Politkovskajas tidning Novaja Gazeta, att de i så fall lämnar förbundet. Innan skandalen hann få större skala stoppade journalistförbundets sekretariat Kadyrovs medlemskap med hänvisning till förbundets stadgar.

Efter detta beslut har många tjetjenska regeringsvänliga journalister (och andra finns det inte i Tjetjenien) i sin tur meddelat att de nu inte längre vill vara med i ett förbund som inte vill ha Ramzan Kadyrov som medlem. För att lösa konflikten åkte journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov till Groznyj där han träffade tjetjenska journalister och regeringsföreträdare.

Inför denna tjetjenska församling bad Bogdanov offentligt om ursäkt för det hans kolleger i Moskva fått för sig. Själv ansåg Bogdanov att Ramzan Kadyrov borde blivit medlem i journalistförbundet.

Mer på temat:

• Vår tids Stalin tar över Tjetjenien
• Kadyrov Accepted, then Rejected by Journalists Union
• Минкин и Муратов уходят из Союза журналистов из-за Кадырова
• Чеченские журналисты попросились на выход
• Протест чеченских журналистов
• Глава Союза журналистов России извинился перед Рамзаном Кадыровым
• Председатель Союза журналистов РФ принес извинения Кадырову

Rysslands blivande president Dmitrij Medvedev talar vackert om frihet i allmänhet och pressfrihet i synnerhet. Han hävdar också att den ryska staten inte alls styr massmedierna, i alla fall inte speciellt mycket. Ändå betraktas journalister som skriver om maktmissbruk som hot mot statens säkerhet.

I en intervju som han gav några dagar innan han utnämndes till presidentkandidat sade han att det är mindre än 10 procent av massmedierna som tillhör staten. Det stämmer - men i de 10 procenten ingår exempelvis alla rikstäckande tv-kanaler.

Ett av de mest känsliga ämnena i rysk journalistik är påståenden om korruption och svarta pengar i presidentens närmaste krets, något som den unga journalisten Natalia Morari fick känna av i december 2007. Efter det att hon skrivit en omfattande artikel med titeln "Kremls svarta kassa" upptäckte säkerhetstjänsten plötsligt att hon var ett hot mot landets säkerhet.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Nyhetsbyrån TT kom precis med en liten analytisk artikel om rysk ekonomi inför söndagens presidentval. Den intressantaste biten, efter mellanrubriken "Babusjkor kvar", låter så här:

Ännu stapplar många illa klädda gummor, och en del gubbar, fram på Moskvas gator. Babusjkan har inte försvunnit helt.

Det är väl tur att man inte infört ättestupan i Ryssland. Eller klädkod för hela Moskva. Men det kanske kommer efter presidentvalet?

По-русски: Не тот фильм про Литвиненко

Inför ryska presidentvalet den 2 mars gjorde SVT en så kallad "rysk dokumentärsatsning". Det innebär att SVT visade fyra filmer med rysk anknytning. Det är en märklig bild av Ryssland som kommer fram.

Första filmen handlade om en niobarnsmor ute på landet. Sådana finns säkert också i Sverige, men hur typiskt är det?

Andra filmen handlade om ett kvinnofängelse i Sibirien - "en berättelse som skildrar hur det är att växa upp i det nya Ryssland". Hm. Vad skulle vi säga om rysk tv visade en film om ett ungdomsfängelse i Sverige och på sin hemskida beskrev det som "en berättelse om hur det är att växa upp i Sverige"?

Tredje filmen är Andrej Nekrasovs opus om fallet Litvinenko. Här rinner bägaren över. Det är en mycket märklig, emotionell film, ett spretande hafsverk som är fullt av anspelningar och insinuationer. Därför har jag som tittare svårt att lita på någonting överhuvudtaget i Nekrasovs film, även om där säkert finns många sanningens korn. Att SVT väljer ut just den här filmen och visar den utan några som helst varningstexter skadar mitt förtroende för SVT.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Alla vet ju att blivande presidenten Dmitrij Medvedev är den viktigaste personen i Ryssland efter Vladimir Putin. Alla, förutom just de 1.600 personer som utfrågades av opinionsinstitutet VTsIOM i slutet av november 2007 på 153 olika orter i Ryssland. Förklaringen till att de inte visste kan ju vara att Vladimir Putin då ännu inte hade utnämnt Medvedev till sin efterträdare.

När dessa 1.600 fick frågan om vem som tillhör "den ryska eliten" hamnade Vladimir Putin givetvis på första plats, 82% av de som svarade nämnde just hans namn. Men Dmitrij Medvedev hamnade på femte plats och nämndes bara av 17% av de utfrågade. På andra plats hamnade sångerskan Alla Pugatjova som nämndes av 27% av de utfrågade, men även Medvedevs värsta konkurrent Sergej Ivanov (24%) samt räddningsministern Sergej Sjojgu (20%) fick högre siffror än Medvedev.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det är sällan jag orkar se på ryska tv-nyheter numera, de är alltför förutsägbara, och därför föredrar jag att lyssna på radio. Men i dag tänkte jag göra ett undantag och titta på Vesti nedeli, eftersom RTR Planeta (utlandsversionen av kanalen Rossija) redan i går lördag förkunnade att man i söndagens sändning skulle intervua Rysslands fiende nummer 3 (ungefär), Georgiens president Michail Saakasjvili. Det visade sig att intervjun var mycket kort och sönderklippt, men det var ändå intressant att se sändningen - det blev ett ovanligt bra sammandrag av det budskap ryska statstelevisionen vill få fram till tittarna.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Det här är den andra i en serie av sex artiklar som jag skrev efter en vecka i Ryssland i början av december 2007. Artiklarna publiceras i Sydsvenskan i julveckan.

Ryska rikstäckande tv-kanaler visar sedan flera år bara sådana nyheter som passar makthavarna. En del tidningar tar sig friheter, men framför allt på mindre orter kan de råka illa ut. Det största problemet är ändå att ryska journalister inte förstår vad opartiskhet är, säger pressfrihetskämpen Oleg Panfilov.

Den starkt regeringskritiska tidningen Novaja Gazeta är i väst mest känd som den tidning där den mördade journalisten Anna Politkovskaja arbetade. Tidningen publicerar i varje nummer skarpa avslöjanden om makthavare på olika nivåer, och artiklarna är ofta mycket personligt hållna.

Tidningens centralredaktion finns i Moskva, men Novaja Gazeta har också några regionala upplagor, bland annat i miljonstaden Nizjnij Novgorod några timmars tågresa öster om Moskva.

Novaja Gazetas lokalredaktion i Nizjnij Novgorod är två små rum i ett gammalt tegelhus på Gagaringatan. Närmaste granne är stadens centrala häkte, och precis när vi kommer på besök kör en blå fångbil ut genom häktets portar.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Programmet Vremja på ryska ettan gjorde givetvis på onsdagskvällen stort nummer av att tidskriften Time valt Putin till årets person. Vremja visade också flera fragment av den intervju Putin gett till Time.

Det fullständiga stenogrammet av Vladimir Putins samtal med journalisterna finns på hans egen webbplats på ryska och på engelska. En annan engelsk översättning finns på Times webbplats. På Times webbplats finns även artikeln A Tsar is Born.

Det är inte ofta Putin ger intervjuer till utländska journalister, och den långa Time-intervjun är ganska intressant, även om Putin inte säger något principiellt nytt. Det mest intressanta är ändå det Putin inte säger, eller de frågor han kringgår. Förresten, förra gången Putin intervjuades av utländska journalister jämförde han sig själv med Mahatma Gandhi - fast lite på skoj var det nog…

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»