Aziza Abdirasulova suckar djupt. Klockan är över sju på kvällen, det är helt mörkt ute, och hon är ensam kvar på kontoret på fjärde våningen.
Korridorerna i det sovjetiska bygget är mörka och labyrintaktiga. Höger, vänster, höger igen - och den brunmönstrade linoleummattan slutar tvärt i en betongvägg. Här skulle man kunna spela in en skräckfilm.
Också [...]
Nov
13
2009
13
2009
