diVERse

Carl Bildt har intervjuats av Moskvatidskriften Russkij Reportior. Intervjun har rubriken "Sju frågor till Carl Bildt, Sveriges utrikesminister". Här är min snabböversättning av den intressanta intervjun. Intervjun publicerades i och för sig redan för ett par veckor sedan, men jag upptäckte den först när Larko skickade en länk till Bildts färska blogginlägg.

1. Europeiska länder har fördömt Ryssland för erkännandet av Abchaziens och Sydossetiens självständighet, men inte infört sanktioner mot Ryssland. Varför?

Det ryska erkännandet av Abchaziens och Sydossetiens självständighet är ett klart brott mot internationella avtal om gränsernas okränkbarhet. Men ingen har föreslagit eller diskuterat sanktioner. Personligen har jag aldrig trott att den typens åtgärder kan vara verksamma. Men oavsett detta är jag rädd för att händelserna kommer att ha negativ inverkan på Rysslands möjligheter att utveckla sina förhållanden med resten av Europa. Det faktum att Ryssland nu avstår från vidare diskussioner om inträde i WTO kommer bara att inskränka på landets möjligheter att diversifiera sin ekonomi genom internationell integration. [Här är intervjun inte helt up to date - Putin har ju sedermera ångrat sig och därefter har också ryska förhandlare sagt att Ryssland gärna vill fortsätta WTO-diskussionerna.]

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

I en artikel i dagens Sydsvenskan (ursprungligen i New York Times den 25 augusti) beskriver Simon Sebag Montefiore Putin som Stalins rättmätige arvtagare. Han drar dock lite väl höga växlar med sina paralleller, kan man tycka:

Stalin var också expert i att annektera under förevändningen att han skyddade etniska ryssar, som i östra Polen, Bessarabien och Baltikum 1939. Dagens retorik om att skydda ryska medborgare är på samma gång både genuin och stalinistiskt dubbelspel: trots allt, vissa ossetier har bara varit ryssar i ett par veckor. Ukraina å andra sidan är verkligen till hälften ryskt. Få borde sova tryggt i Kiev.

Han borde ju veta, han är historiker. Men åtminstone när det gäller Baltikum så kan jag inte påminna mig om att närvaron av ryssar där skulle ha använts som argument av Stalin 1939. Det fanns ju knappt några ryssar heller. Annekteringen skedde "frivilligt", och då behövdes inga låtsasryssar.

Och det finns väl en och annan osset som fått ryskt pass de senaste veckorna, men de flesta har ändå varit ryska medborgare i flera år, och mig veterligen började utdelandet av ryska pass till de boende i Sydossetien och Abchazien redan på Jeltsins tid.

Huruvida Ukraina är till hälften ryskt kan man också ha delade meningar om. Enligt folkräkningen från 2001 är 17% av den ukrainska befolkningen ryssar. 24% uppger ryska som modersmål. Halva Ukraina kanske talar ryska till vardags, men det betyder inte att den ukrainska befolkningen vill ansluta sig till Ryssland.

Ändå är det klart att händelserna i Georgien påverkar Ukraina, och det är inte alls omöjligt att ett av Rysslands viktigaste syften är att skicka en varning till Kiev: "Så här går det om man leker med Nato-elden". Men det gör inte Putin till Stalin, även om tendenserna till historierevisionism i dagens Ryssland är oroande.

Mer på temat:

• Akta er, vi är galna?
• Putin blir konspirolog
• En förutsägbar historia
• Putin mindes stora terrorns offer
• Glöm Sacharov, Stalin är bäst!
• Sydsvenskan - Stalins revansch
• NYT - Putin in the Shadow of the Red Czar
• Sydsvenskan - Kriget i Georgien kan rädda försvaret
• DN i Ukraina - "Ryssarna har alltid stått oss närmast"