diVERse

Om den ryska politiken liknar bordshockey så är den ukrainska som en bråkig dagisgrupp i en sandlåda där det bara finns en hink och en spade.

Nu var det dags igen. Regeringskris i Ukraina. Koalitionsparierna kan inte komma överens. Premiärministern anklagas för landsförräderi. Premiärministern anklagar presidenten för att ha tagit hennes flygplan när hon skulle åka till Moskva.

Presidenten utlyser nyval. Premiärministerns parti blockerar talarstolen i parlamentet för att stoppa valet: val kan inte hållas utan pengar, och inget beslut om anslag till valet kan tas eftersom talarstolen är blockerad.

Presidenten beordrar att pengar till valet i stället ska tas ur regeringens reservfond. Premiärministern vägrar och säger att det inte blir något val. Hon har överklagat presidentens förordning om nyval till domstol. Fast presidenten har å sin sida sparkat domaren som vågade sig på att ta emot överklagandet.

Allt är som vanligt. Ungefär som förra året vid den här tiden. Återstår att se om president Jusjtjenko denna gång får ett sådant parlament han vill ha. Inte undra på att hans popularitetssiffror nu är kring fem procent.

Jo, förresten. För en vecka sedan skrev Svenska Dagbladet att regeringskrisen i Ukraina är över. Var får de allt ifrån?

Sedan Sovjetunionens sönderfall har USA under Natos täckmantel krupit allt närmare Rysslands gränser. Nu är Ryssland nästan inringat, och kriget i Georgien var en amerikansk provballong för att komma ännu närmare. Ryssland var tvunget att slå tillbaka för att försvara sina intressen. Så ser verkligheten ut från rysk horisont.

Många av Rysslands grannländer har motsatt perspektiv. Alla centraleuropeiska länder i gamla Warszawapakten anslöt sig till Nato så fort det gick. Inte därför att USA eller någon annan tvingade dem, utan därför att de aldrig mer vill ta emot order från Ryssland. Estland, Lettland och Litauen gjorde samma sak, trots ryska protester.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

I en artikel i dagens Sydsvenskan (ursprungligen i New York Times den 25 augusti) beskriver Simon Sebag Montefiore Putin som Stalins rättmätige arvtagare. Han drar dock lite väl höga växlar med sina paralleller, kan man tycka:

Stalin var också expert i att annektera under förevändningen att han skyddade etniska ryssar, som i östra Polen, Bessarabien och Baltikum 1939. Dagens retorik om att skydda ryska medborgare är på samma gång både genuin och stalinistiskt dubbelspel: trots allt, vissa ossetier har bara varit ryssar i ett par veckor. Ukraina å andra sidan är verkligen till hälften ryskt. Få borde sova tryggt i Kiev.

Han borde ju veta, han är historiker. Men åtminstone när det gäller Baltikum så kan jag inte påminna mig om att närvaron av ryssar där skulle ha använts som argument av Stalin 1939. Det fanns ju knappt några ryssar heller. Annekteringen skedde "frivilligt", och då behövdes inga låtsasryssar.

Och det finns väl en och annan osset som fått ryskt pass de senaste veckorna, men de flesta har ändå varit ryska medborgare i flera år, och mig veterligen började utdelandet av ryska pass till de boende i Sydossetien och Abchazien redan på Jeltsins tid.

Huruvida Ukraina är till hälften ryskt kan man också ha delade meningar om. Enligt folkräkningen från 2001 är 17% av den ukrainska befolkningen ryssar. 24% uppger ryska som modersmål. Halva Ukraina kanske talar ryska till vardags, men det betyder inte att den ukrainska befolkningen vill ansluta sig till Ryssland.

Ändå är det klart att händelserna i Georgien påverkar Ukraina, och det är inte alls omöjligt att ett av Rysslands viktigaste syften är att skicka en varning till Kiev: "Så här går det om man leker med Nato-elden". Men det gör inte Putin till Stalin, även om tendenserna till historierevisionism i dagens Ryssland är oroande.

Mer på temat:

• Akta er, vi är galna?
• Putin blir konspirolog
• En förutsägbar historia
• Putin mindes stora terrorns offer
• Glöm Sacharov, Stalin är bäst!
• Sydsvenskan - Stalins revansch
• NYT - Putin in the Shadow of the Red Czar
• Sydsvenskan - Kriget i Georgien kan rädda försvaret
• DN i Ukraina - "Ryssarna har alltid stått oss närmast"