diVERse

Tisdagen den 6 maj var Vladimir Putins sista dag som Rysslands president. När han lämnade sitt pampiga arbetsrum i Kreml tog han med sig ett enda föremål, den historiska penna han fick av Boris Jeltsin på förra årtusendets sista dag, när denne hade skrivit under sitt eget avsked.

Allt annat blir kvar i Kreml, har Vladimir Putin lovat. Den fina bordslampan med skärm i grönt glas, det lilla mötesbordet där Vladimir Putin brukade läxa upp sina ministrar inför tv-kamerorna, den ryska flaggan i hörnet. Förutom den historiska pennan är det en enda sak som saknas när Dmitrij Medvedev i dag tar över arbetsrummet. Makten.

Ända sedan Putin i början av december i sitt eget arbetsrum pekade ut sin efterträdare har alla politiska bedömare i Ryssland försökt gissa sig till vart makten tar vägen nu. En fingervisning kan man få i programmet för Dmitrij Medvedevs invigningsceremoni som äger rum på onsdagsmorgonen. Ceremonin inleds med ett politiskt linjetal. Talet ska hållas av Vladimir Putin.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Mitähän se ruotsinsuomalainen kulttuuri oikein mahtaa olla? Kyselin kimppakyydissä ruotsalaiselta työkaverilta, ja hän arveli, että ainakin siihen tuntuu kuuluvan sauna, kun minä kerran pari kertaa viikossa kehun että tänään on taas sitten saunailta. Puukoista ja viinasta ei kai kohteliaisuttaan maininnut.

Sama kaveri on muuten ihan omin päin opetellut sanomaan "Missä sijaitsee lähin nakkikioski?", suomalainen opiskelijakaveri oli kuulemma opettanut. Kai sekin on sitä ruotsinsuomalaista kulttuuria. Ja työmatkalla Helsingissä kaveri oli sitten kokeillut itse kehittämäänsä vaihtoehtoa: "Missä sijaitsee lähin Alko". Vastauskin tuli, mutta ei siitä kuulemma mitään ymmärtänyt.

Mutta eihän tässä Alkoa pitänyt etsiä, vaan ruotsinsuomalaista kulttuuria. Mistähän se löytyisi? Internetistä varmaan, siellähän kaikki on nykyisin, varmaan se kulttuurikin.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

På svenska: Antisovjetisk propaganda fyller år

En Novaĵoj ne estas vero, kaj en Vero ne estas novaĵoj, oni diris en la sovetia tempo. Tiun malnovan kontraŭsovetian ŝercon oni pli facile komprenas, se oni scias, ke la du ĉefaj gazetoj en Sovetio nomiĝis ĝuste "Vero" (Pravda) kaj "Novaĵoj" (Izvestija).

Tamen en Sovetio ekzistis gazeto, kiu enhavis kaj veron kaj novaĵojn. La gazeto konsistis el varia kvanto da karbopapere kopiitaj tajpitaj paĝoj kaj havis la komplikan nomon Ĥronika tekuŝĉiĥ sobitij (Kroniko de aktualaj okazaĵoj). La unua numero aperis antaŭ kvardek jaroj, la 30-an de aprilo 1968.

1968 estis la jaro de homaj rajtoj de UN, kaj laŭ la unua intenco la gazeto devis porti la nomon "Jaro de homaj rajtoj en Sovetio". Tiel estis skribite plej supre sur la unua tajpita folio, kio indikas, ke la fondinto Natalja Gorbanevskaja dekomence ne planis tian longdaŭran projekton, kia la gazeto poste iĝis. La redaktistoj sekvis unu la alian laŭvice, kiam la antaŭaj estis malliberigitaj, sed la subtera gazeto aperadis ĝis la jaro 1983, kiam la tiama redaktisto, la matematikisto Jurij Ŝiĥanoviĉ, estis arestita.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Esperanto: Naskiĝtago de kontraŭsovetia malpropagandilo

Det finns ingen sanning i Nyheterna, och i Sanningen finns det inga nyheter, hette det på sovjettiden. Det gamla antisovjetiska skämtet är lättare att förstå om man vet att de två viktigaste tidningarna i Sovjetunionen hette just "Sanningen" (Pravda) och "Nyheter" (Izvestija).

Det fanns dock en tidning som innehöll både sanning och nyheter i Sovjetunionen. Tidningen bestod av ett högst varierande antal karbonkopierade, maskinskrivna blad med det komplicerade namnet Chronika tekusjtjich sobytij ("Krönika av aktuella händelser"). Första numret av Chronika kom ut för ganska exakt 40 år sedan, den 30 april 1968.

1968 var FN:s människorättsår, och tidningen skulle från början heta "Människorättsåret i Sovjetunionen". Så stod det högst upp på det första maskinskrivna bladet, vilket tyder på att grundaren Natalja Gorbanevskaja från början inte hade planerat det långvariga projekt som Chronika utvecklades till. Redaktörerna byttes ut allt eftersom de hamnade bakom galler och taggtråd, men den underjordiska tidningen fortsatte att komma ut ända till 1983, när den dåvarande redaktören, matematikern Jurij Sjichanovitj, greps.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

По-русски: Швеция – страна победившего социализма?

En intressant dialog mellan historikern Nikolaj Svanidze och programledaren Lev Gulko ägde rum på radiostationen Echo Moskvy i fredags. Diskussionen handlade om "gratis sjukvård" i Ryssland.

I Sovjetunionen var sjukvården i princip gratis, i praktiken var man ofta tvungen att utnyttja kontakter och ge dyra gåvor för att få bra vård. Samma system finns delvis kvar fortfarande, med pengar under bordet och dålig kvalitet som följd, menar Nikolaj Svanidze.

N. Svanidze: Det enda som kan vara gratis är osten i en musfälla. Det finns helt enkelt ingenting som man får gratis.
L. Gulko: Tja, men i det finns ju andra länder där det finns någon sorts socialpolitik, på något sätt anslår de pengar till sådant här. Ta till exempel Sverige, eller Danmark, eller Norge.
N. Svanidze: Sverige är ett land där socialismen har segrat. Och det är Danmark också.
L. Gulko: Ja.
N. Svanidze: Men där har man byggt socialismen på ett lite annorlunda sätt. Med andra ideal. Lenin var inte där, gudskelov. Men vet ni förresten, att Lenin, när han satt i Schweiz och väntade för att se var det till slut skulle smälla till, så att han till slut skulle kunna blanda sig i och ta makten, han väntade sig att smällen kanske i första hand skulle bli i Sverige, och han funderade redan på att åka till Sverige. Och då fick han veta om Februarirevolutionen i Ryssland. Och så packade han resväskorna och åkte till Ryssland för tyska generalstabens pengar.
L. Gulko: Svenskarna ställde i alla fall till det för oss.

Det där med Lenins planer på revolution i Sverige har inte jag hört talas om tidigare. Det kanske hade varit bättre om han hade gjort ett försök här i mindre skala?

På svenska: Sverige, den segerrika socialismens land?

Интересный диалог из программы Особое мнение на Эхе в пятницу, по поводу бесплатной медицины:

Н.СВАНИДЗЕ: Бесплатный бывает только сыр в мышеловке. Вот ничего так забесплатно не бывает.
Л.ГУЛЬКО: Ну, как-то в других государствах есть какая-то социальная политика, они как-то выделяют на это деньги какие-то. Швеция какая-нибудь, Дания, Норвегия.
Н.СВАНИДЗЕ: Швеция – страна победившего социализма. И Дания тоже.
Л.ГУЛЬКО: Да.
Н.СВАНИДЗЕ: Но он там немножко по-другому строился. С другими идеалами. Там Ленина не было, слава богу. А вы знаете, кстати, что Ленин, когда сидел в Швейцарии и ждал, где же наконец грохнет, чтобы ему можно было уже наконец приложить руку и прийти к власти, он ожидал, что грохнет скорее в Швеции, и он уже намыливался ехать в Швецию. И тут он узнал, что Февральская революция в России – ну все, он собрал чемоданы и поехал в Россию на деньги германского Генштаба.
Л.ГУЛЬКО: Подвели нас шведы, тем не менее.

Кто кого подвел - это не однозначно. Однако, со здравоохранением в Швеции дела обстоят довольно сносо, это да. Для детей здравоохранение, включая услуги стоматолога, бесплатно. Взрослым не бесплатно, просто довольно дешево, и что главное, качественно. Но значит ли это, что Швеция – страна победившего социализма, вот это лучше спросить у консервативного премьер-министра Швеции Фредрика Рейнфельдта. Он может и не согласиться.

Возможно, Ленину действительно стоило бы для начала поэкспериментировать с своей революцией в Швеции, в чуть меньшем масштабе?

I dag fredag börjar den ryska stasduman att behandla ett lagförslag som ska göra det möjligt att stänga tidningar, radiostationer eller tv-kanaler som två gånger under ett år har publicerat "uppenbart falska påståenden som är skadliga för en persons ära och värdighet eller undergräver hans anseende".

Enligt människorättsaktivister är den föreslagna lagändringen farlig, därför att den ger makthavarna möjlighet att stoppa misshagliga massmedier utan att ens vända sig till domstolen. Det räcker att den statliga myndigheten för registrering av massmedier under ett år ger tidningen två varningar. Tredje gången tidningen publicerar något som registermyndigheten anser vara "uppenbart falskt" kan utgivningen stoppas i väntan på domstolsbeslut. Därefter kan en domstom bestämma att tidningen ska stängas helt och hållet.

Man kan då hålla i minnet att just orden "uppenbart falska" ("заведомо ложные") fanns också i den sovjetiska lagstiftning som användes mot dissidenter. "Uppenbart falska" var då exempelvis påståenden om att det i Sovjetunionen inte skulle finnas någon demokrati. I den sovjetiska pressen kunde givetvis inga "uppenbart falska" påståenden förekomma, dessa fanns bara i underjordiska skrifter.

Den föreslagna gummiparagrafen påminner starkt om det system med "två varningar, stängning på tredje" som de vitryska makthavarna använt för att sätta munkavle på pressen. Den vitryska erfarenheten visar att systemet är mycket effektivt när man vill stävja kritik av regering och president. Den vitryska lagen har till och med en speciell paragraf som gör det extra straffbart att kränka presidentens ära.

Det är intressant att det ryska ändringsförslaget nu plötsligt fått grönt ljus i utskottet för informationspolitik, som tidigare var tveksamt. Förslaget lämnades in redan i januari av Robert Sjlegel, den yngsta ledamoten i statsduman, tidigare aktivist i rörelsen Nasji som också kallas för Putin-jugend. Då ansåg dumans juridiska experter att den var onödig, eftersom den som känner sig förtalad kan vända sig till domstol i vanlig ordning. Nu verkar de som bestämmer ha ställt sig bakom den nya, töjbara förtalsparagrafen.

PS: Ändringsförslaget godkändes som väntat i första behandlingen på fredagseftermiddagen. Det krävs två rundor till i duman samt presidentens underskrift innan ändringen träder i kraft.

Mer på temat

• Ryska journalistförbundet blir snällare
• Putins ”bröllop” ger många läsare
• OneNews: Russia debates tougher media law
• Duma verabschiedet Gesetz gegen Verleumdung in den Medien
• Eduard Lucas: Free speech, or not. The press in eastern Europe
• BBC: Госдума ужесточает закон о СМИ
• Gazeta.ru: И никакой клеветы
• Коммресантъ: Закон о СМИ защитили от "клеветы"

Mi malkovris, ke kaze de neceso tute bone eblas legi libron per mia poŝtelefono, eĉ se la ekrano estas iom malgranda por tiu celo.

Mi pli frue sen aparta sukceso provis kelkajn manierojn enmeti librojn en la telefonon. Grandaj tekstodosieroj rifuzis malfermiĝi en ĝi, same html-formaj libroj. Eblis meti etajn pecojn, mi jam ne memoras en kiu el la formatoj, sed tio estis tro maloportuna, do mi rezignis.

Tamen, aĉetinte mian legilon de elektronikaj libroj, mi ankaŭ aĉetis kelkajn librojn por ĝi en la rusa librovendejo Litres.ru. Tie mi malkovris, ke iliajn librojn eblas elŝuti en amaso da diversaj formatoj. Por la granda legilo plej oportuna estas la formato fb2, sed estis ankaŭ proponata la formato java.

Alivorte, la libro estas transformata en malgrandan java-programeton, kiun eblas instali en la telefono. Dum la kreado de la programeto oni povas indiki preferojn pri la grando de la tiparo kaj simile. Poste oni elŝutas la programeton, transmetas ĝin en la telefonon - kaj mirakle, la libro estas legebla sur la ekrano de la telefono.

Kompreneble estas multe pli oportune legi veran libron, aŭ la ekranon de la granda librolegilo. Sed ne ĉiam oni kunportas libron aŭ librolegilon, telefonon jes. Krome en kelkaj situacioj povas esti pli diskrete butonumi sian poŝtelefoneton ol enprofundiĝi en grandan libron.

Mi jam provis, funkcias tute bone. Mi ankaŭ trovis du retejojn, en kiuj senpage preneblas tiaj libroj en la rusa: mobibooks.ru, mobm.ru. Tamen restas la demando, kiel transformi ajnajn tekstodosierojn en java-programetojn. Eble ekzistas iu programo por tiu celo?

PS: Nun mi eĉ trovis retan servon, kiu promesas fari java-libron el ajna teksto. Tamen, ĝin povas uzi nur ukrainanoj kun poŝtelefono, kaj ĝi ne estas senpaga.

Det är sällan jag berörs av rysk statstelevision, men i dag hände det. Nikolaj Svanidzes minnesprogram om Boris Jeltsin var verkligen tänkvärt. Det stora och det lilla länkades samman så att man plötsligt inte längre visste vilket som var det stora och vilket som var det lilla.

När Boris Jeltsin berättade om sin fru Naina, som han träffade för femtio år sedan i en studenkorridor i Sverdlovsk, var det uppenbart att de två fortfarande var kära. Nu har universitet de läste på fått hans namn.

Så fick han frågan om vad som var det bästa som inträffat under hans tid vid makten.

- Det fria ordet! Att man avskaffade censuren.

Han är uppenbart rörd själv. Och han om någon vet vilka nackdelar det fria ordet kan innebära för en makhthavare. Han kunde bli irriterad. Men han stod ut. För honom var det fria ordet viktigare än att få rätt till vilket pris som helst.

Och vad är det viktigaste ni själv uppnått, Boris Nikolajevitj, frågar Nikolaj Svanidze.

Han funderar en stund. Men det är ingen tvekan i hans röst när han svarar.

- Slutet på enpartistaten, slutet på den kommunistiska diktaturen.

Vem har uppnåt mer här i världen?

Många i väst minns Boris Jeltsin mest i egenskap av en lallande gubbe som försökte dirigera en militärorkester när han var på statsbesök i Tyskland. Och visst kunde han ta både ett och två glas för mycket. Men vad är det, jämfört med vad vissa andra ställt till med.

När Boris Jeltsin avgick, på 1900-talets sista dag, bad han alla ryssar om ursäkt. Allt hade inte blivit som han och de hade hoppats. Det kanske kunde ha gått bättre. Men framför allt kunde det ha gått riktigt åt skogen, och det gjorde det inte. Det blev inget inbördeskrig med kärnvapen.

Det är ett år sedan Boris Jeltsin gick ur tiden. Jag såg honom på långt håll när han höll sitt segertal på baksidan av Vita Huset i Moskva den 21 augusti 1991, när kuppmakarna hade gett upp och Sovjetunionen tagit slut. Först nu förstår jag vad det var jag såg. Det var världshistoria. Och utan Boris Nikolajevitj kunde världen ha sett helt annorlunda ut.

Tack, Boris Nikolajevitj.

En och annan blev förvånad när Ryska journalistförbundets kongress i dag öppnades av ingen annan än Aleksandr Sokolov, kultur- och massmedieminister.

Efter honom talade förbundets ordförande Vsevolod Bogdanov, som både i sitt eget och journalistförbundets namn förkunnade sin högaktning för staten, höga tjänstemän och "regeringen i sin helhet". Så förklarade han att journalistförbundet lyckats privatisera en jordplätt i Moskvaregionen, och att en journalistby med 30.000 kvadratmeter bostadsyta, ålderdomshem för gamla journalister, vårdcentral och annat smått och gott snart skulle byggas där.

Därefter blev det mindre viktiga rutinärenden. Generalsekreterarposten, som den alltför regeringskritiska Igor Jakovenko innehaft i tio år, avskaffades. Igor Jakovenko är bland annat känd för att han vågat kalla Vladimir Putin för "pressens fiende", men också för att han på senare tid deltagit i oppositionsdemonstrationer. Den snälle Vsevolod Bogdanov å andra sidan återvaldes som ordförande i fem år till. "Dubbelmakten i journalistförbundet är avskaffad", förkunnade den statliga nyhetskanalen Vesti glatt.

Till saken hör att det var just Igor Jakovenko som såg till att Tjetjeniens diktatoriska president Ramzan Kadyrov, som helt plattat till de fria massmedierna i Tjetjenien, trots krav från tjetjenska journalister inte fick bli medlem i journalistförbundet. Vsevolod Bogdanov åkte till Tjetjenien för att be om ursäkt – han ansåg det väldigt taktlöst att Kadyrov, en av den mördade journalisten Anna Politkovskajas främsta hatobjekt, inte välkomnades med öppna armar.

Nu är de Kadyrov-dyrkande statsjournalisterna i Tjetjenien säkert nöjda, liksom även de snälla ryska journalister som vill få ett rum på journalisternas eget ålderdomshem i den fina nya journalistbyn. Om det nu blir någon by.

Mer på temat:

• Alla journalisters bästa vänner
• Коммерсантъ: Союз партийных журналистов
• Gazeta.ru: Cоюз журналистов с властью
• Радио Свобода: Съезд работников СМИ за один день управился с болезнями российской журналистики
• Вести: В Союзе журналистов России ликвидировано двоевластие

Mi jam konfesis, ke mi kelkfoje senpermese uzis sendratan reton de najbaroj. Kredeble mi estus krimulo ankaŭ en Svedio, sed pri tio ankoraŭ ne ekzistas kortuma decido.

En Finnlando la kortuma decido pri punpago por tia senpermesa uzo de sendrata reto estis farita antaŭ semajno. La loka kortumo de Salo (spite la nomon tute dolĉa urbeto, la hejmloko de Nokia) konstatis, ke estas kontraŭleĝe uzi sendratan retligon sen la permeso de la posedanto de la ligo, eĉ se la konekto ne estas kriptita.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Min webbplats var nere nästan hela helgen. Webbhotellet One.com kunde inte ge någon bra förklaring till vad som var fel eller när felet skulle åtgärdas, vilket jag tycker är ganska dålig stil. Men nu verkar allt fungera igen. Händer något liknande igen så får jag nog ta och byta webbhotell, även om det är lite bökigt. Och inte blir man gladare av denna förklaring som jag nu har fått som svar på min skriftliga fråga:

Vi har haft lite problem med en av våra databasservrar, problemet ska nu vara löst. Vi vet inte vad felet berodde på, servrarna är omstartade.
Med vänlig hälsning / Best Regards
SUPPORTEN

Mia retejo dum preskaŭ la tuta semajnfino ne estis atingebla. La rethotelo One.com ne povis doni ajnan veran klarigon pri tio, kio misfunkcias, aŭ kiam la miso estos riparita, kio laŭ mi estas signo de tre malbona priservado de la klientoj. Sed nun ĉio denove ŝajnas funkcii. Se io simila denove okazos, mi serioze konsideros ŝanĝi rethotelon, eĉ se okupiĝi pri tio estas iom komplika tedaĵo.

Tälle sivustolle ei päässyt koko viikonloppuna. Webhotelli One.com ei pystynyt antamaan mitään järkevää selitystä siihen, missä vika tarkkaan ottaen oli, tai milloin se saataisiin korjattua. Aika huonoa palvenlua. Mutta nyt kaikki tuntuu taas toimivan. Vaan jos näin käy toisen kerran taidan kyllä vaihtaa toiseen hotelliin, vaikka se onkin vähän tylsä ja aikaavievä homma.

På svenska: Medvedev vann presidentvalet - nu på riktigt!

Muutaman viikon päästä Vladimir Putinin manttelinperijä Dmitri Medvedev astuu Venäjän presidentin virkaan. Siihen hänellä näyttäisi olevan oikeus. Anonyymi venäläinen bloggaaja ja tilastonikkari Podmoskovnik on nyt julkistanut laskelmansa, joiden mukaan Medvedev todennäköisesti sai 63% äänistä. Ei kuitenkaan 70 prosenttia, kuten viralliset luvut väittävät.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Suomeksi: Medvevev voitti vaalit - ihan totta!

Om några veckor ska Vladimir Putins tronföljare Dmitrij Medvedev installeras som rysk president. Det har han viss rätt till, visar det sig. Den anonyme ryske bloggaren och statistiknissen Podmoskovnik har nu offentliggjort sina beräkningar, som visar att Medvedev troligen fick 63% av rösterna. Dock inte över 70%, som de officiella siffrorna visar.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

På svenska: Putins ”bröllop” ger många läsare

Estas interese sekvi, kiel onidiroj povas trapasi metamorfozon kaj subite iĝi "seriozaj novaĵoj".

En sia sabata numero la ĵurnalo Moskovskij Korrespondent asertis, ke Vladimir Putin divorcis, kaj baldaŭ reedziĝos al la 24-jara gimnastikisto Alina Kabajeva, kiu ekde pasinta decembro sidas en la rusia parlamento, kompreneble reprezentante Unuecan Rusion, la partion de Putin.

Daŭris iom, sed post kiam la germana gazeto Spiegel skribis pri la artikolo en mardo, ankaŭ svedlingvaj amaskomunikiloj kaptis la fadenon. En sia merkreda numero la ĉefa svedlinga gazeto de Finnlando, Hufvudstadsbladet, citis la artikolojn de Moskovskij Korrespondent kaj Spiegel, tamen kun demandosigno en la titolo.

Kvankam seriozaj amaskomunikiloj en aliaj grandaj lingvoregionoj ŝajne ignoris la nedokumentitan famon, post la tagmezo en merkredo la prestiĝa sveda novaĵagentejo TT aktiviĝis kaj dissendis artikolon, kiu interalie asertas, ke Kabajeva sidas en la rusia parlamento "de kelkaj jaroj", kvankam pasis nur kvar monatoj post ŝia elektiĝo. Restas konstati, ĉu la resto de la novaĵo estas same nefidinda.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Esperanto: ”Reedziĝo” de Putin alportas multajn legantojn

Det är intressant att följa hur skvaller kan byta skepnad och plötsligt bli en "seriös nyhet".

I sitt lördagsnummer skrev tidningen Moskovskij Korrespondent (Moskvakorrespondenten) att Vladimir Putin har skiljt sig från sin fru Ljudmila, och att han snart ska gifta sig med den 24-åriga gymnasten Alina Kabajeva, som sedan parlamentsvalet i december sitter i ryska statsduman, givetvis för Putins parti Enade Ryssland.

Det tog lite tid, men efter det att Spiegel skrivit om artikeln på tisdagen tog det fart också i svenskspråkiga medier. I onsdagsnumret citerade finländska Hufvudstadsbladet i sin tur Moskovskij Korrespondent och Spiegel, dock med ett frågetecken.

På onsdagseftermiddagen hakade också TT på, med en artikel
som bland annat hävdade att Kabajeva sitter i ryska duman "sedan några år", trots att det bara gått fyra månader sedan hon valdes in. Återstår att se om själva nyheten är lika svajig.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Tuli ihan muihin asioihin liittyvään blogitekstiin tällainen, Saran nimellä allekirjoitettu kommentti:

Ihan muusta asiasta. Luin Voima-lehdestä Satu Hassin sanoja:

"Pari vuotta sitten eräs keskieurooppalainen totesi, että siirtyessään Ruotsista Suomeen havaitsee järkyttävän suuren kulttuurieron, melkein yhtä ison kuin jatkaessaan matkaa Suomesta Venäjälle."

Ja sitten lueteltiin mitkä asiat ovat Suomessa huonommin kuin Ruotsissa: Suhtautuminen sukupuoliseen häirintään, rakentamisen laatu, energiapolitiikka.

Masennuin. Aloin lohtusyödä. Suolaista ja tulista.

Aina, aina me häviämme Ruotsille kaikessa. Miksi olemme olemassa? Voisimmeko lakata olemasta?

Sitten koetin lohtulohduttaa itseäni. No, ainakin olemme omanlaisiamme, jos olemme erilaisia kuin ruotsalaiset ja vielä enemmän eroamme venäläisistä.

Sitten ajattelin etsiä lohtublogin, jossa joku Ruotsissa asuva ihminen (kansalaisuudella ei ole väliä) sanoisi jotain hyvää Suomesta verrattuna Ruotsiin. Jotta meillekin tulisi oikeus olla olemassa, vaikka rakennammekin lisää ydinvoimaa, annamme tekstiviestihäiriköiden hallita ja talomme ovat neuvostoliittolaisia betonielementtikolosseja.

Siirrän tekstin tähän, kun se ei oikein liity Venäjän ortodoksista kirkkoa koskevaan juttuuni.

Mitähän tuohon sanoisi… Rakentamisen laatu on ainakin Ruotsissakin huononpuoleista. Toimivan ydinvoimalan sulkeminen on monen mielestä aika pöhköä niin kauan kuin paljon sähköä tuotetaan fossiilisilla polttoaineilla. Makkara, juusto, leipä ja saunat ovat Suomessa parempia, viimeksimainitut myös usein järven rannalla. Suomalainen rokki on hyvää ja sitä lauletaan usein omalla kielellä. Ja Suomessa ei ole kuninkaallisia. Kuka keksii lisää?

Hodiaŭ ni vizitis la grandan zoon "Skånes djurpark", kaj malkovris, ke oni aldonis bonvenigan tekston en la araba, supozeble ĉar la araba estas la ĉefa lingvo de novaj enmigrintoj en suda Svedio.

Bela ideo, sed neniu rimarkis, ke en la komputila pritrakto la teksto tute fuŝiĝis - ĉiu litero aperas aparte, kio en la araba aspektas tute barbare, K* V* A* Z* A* Ŭ* E* N* E* S* P* E* R* A* N* T* O* O* N* I* S* K* R* I* B* U* S* Ĉ* I* T* I* E* L.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Ryssland är omringat av illvilliga fiender som inget annat hellre vill än att se landet falla sönder och samman i kaos. De svaga får stryk, som Vladimir Putin brukar säga, därför måste Ryssland vara starkt och på sin vakt.

Nu visar det sig att de illvilliga utländska fienderna också står bakom domedagssekten som tillbringat ett halvår i en jordhåla i väntan på jordens undergång. Två av sektmedlemmarna har troligen dött under tiden, och hela alltet är givetvis en del i en utländsk sammansvärjning mot Ryssland - om man ska tro den lokala ortodoxa ärkebiskopen Filaret.

- Jag känner, jag anser att det här är en planerad aktion inte bara mot ryskortodoxa kyrkan utan mot vårt land, sade ärkebiskopen till nyhetsbyrån Interfax på torsdagen.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Jag vet inte om internetbokhandeln Ozon.ru skojar eller menar allvar, men jag höll på att trilla av stolen när jag såg vilken bok de nu lagt i kategorin "Böcker för framgångsrika affärer". Det var sociologen Ella Panejachs verk Правила игры для русского предпринимателя (Spelregler för ryska företagare).

Det är inte länge sedan boken presenterades i Moskva, men jag har redan hunnit läsa ut den. Ella Panejach var snäll nog att maila texten till mig när jag undrade var man kunde köpa en elektronisk version, så jag kunde läsa den i min fina nya e-boksläsare, och behövde inte vänta en hel månad på ett paket från Ozon.ru.

Panejachs bok är djuplodande, verkligen läsvärd och ganska rolig - bra betyg för en sociologisk undersökning. Men jag vet inte om den verkligen är "en bok för framgångsrika affärer". Eller det kanske är precis så illa det förhåller sig i Ryssland.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Luis Guillermo Restrepo Rivas demandas "kial etiko ĵurnalisma kontraŭas aliprofesiajn", alivorte, kial ĵurnalistoj foje insistas ne malkaŝi siajn fontojn, dum ekzemple akademiaj esploristoj ja devas indiki siajn fontojn, por ke oni povu fidi la esplorrezultojn.

Por mi, profesia ĵurnalisto, la respondo estas evidenta, sed ŝajne al multaj aliaj ne. Do indas klarigi.

Se oni legas ajnan seriozan gazet-artikolon, eblas vidi, ke preskaŭ ĉiam la fontoj de la kernaj informoj ja estas indikitaj, ekzemple per citaĵoj de klare identigeblaj personoj. Ĝuste kiel Luis Guillermo Restrepo Rivas diras, tio gravas por kredebleco. Tamen, ne ĉiam ĉiuj inform-fontoj konsentas doni gravajn informojn, se ilia identeco estos malkaŝita.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Den fria undersökande journalistiken i Ryssland har sin storhetstid bakom sig.

På sovjettiden var journalistiken ett kraftigt verktyg i makthavarnas händer, och då kunde avslöjanden i tidningar flytta berg när partiet så ville. Nu är det ingen som bryr sig om vad som står i tidnignarna, och ingen litar på en journalist. Dessutom kan det vara farligt att komma med olämpliga avslöjanden.

Under glasnosttiden, mot slutet av 1980-talet, blev de sovjetiska journalisterna allt mer bångstyriga, allt blev tillåtet, och redaktioner upphörde till slut att ta order uppifrån.

Journalisterna lärde sig snabbt att ställa kritiska frågor, och när arkiv öppnades och historiska dokument blev tillgängliga var det journalister som var först på plats och grävde fram avslöjande efter avslöjande. Det som journalisterna publicerade om Sovjetunionens historia och om den rådande situationen i landet hade en förkrossande effekt på samhället. Journalister som sanningssägare har sällan någonstans i världen haft lika stor auktoritet som i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet. Den auktoriteten sålde de snart ut till högstbjudande.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

Ĉi tiu estas unu el la artikoloj, kiujn mi verkis post semajno pasigita en Rusio en decembro 2007. Mi tradukis ĝin al Esperanto laŭ peto de Pier Cesare. La originala teksto: Kyrkan vid massgravens rand.

Jelena Jevgenjevna havas larmojn en la okuloj, kiam ŝi fajrigas kandelon en la negranda blanka preĝejo rande de amastombo. Ĉi tie estis mortpafita la duonpatro de ŝia avo antaŭ sepdek jaroj. Li estas unu el tiuj 20 761, kiuj kuŝas en la tero malantaŭ la barilo el verde farbitaj tabuloj.

La buso al la amastomboj ekas de la finhaltejo de la Moskva metroo unufoje hore. La finhaltejo de la buso nomiĝas Pafejo Butovo. Tio estas la vera finhaltejo. Sed la buso ĵus foriris, kaj ni signalas por haltigi aŭton - en Rusio ĉiu dua privata aŭto estas ebla taksio.

La unua aŭto, kiu haltas, ne volas veturi al la pafejo, tio estas tro komplika pro ĉiuj vojlaboroj kaj aŭtovicegoj. En la dua aŭto sidas magra, nigrahara viro el Kirgizio. Li konsentas veturi al la amastombo por 150 rubloj.

- Mi aŭdis pri ĝi, sed mi neniam estis tie. Estas ja tute neimageble, mi simple ne povas kompreni, kiel oni povis mortpafadi homojn en tiu maniero. Dio donis al homo la vivon, alia homo ne rajtas ĝin forpreni, li diras, kiam ni haltas en vico ĉe semaforo.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»

I samband med uppgraderingen till WordPress 2.5 experimenterar jag med utformningen, bloggen kommer att se lite konstig ut tills jag får rätsida på allt.

Lige kun la ĝisdatigo al WordPress 2.5 mi eksperimentas pri fasonado, la blogo aspektos iom strange ĝis la aperintaj problemoj estos solvitaj.

Päivitin WordPress-versioon 2.5 ja testaan eri ulkoasuja, blogi saattaa näyttää kummalliselta kunnes kaikki ongelmat on ratkaistu.

Unuafoje mi vidis iun legi elektronikajn librojn per specifa tiacela aparato en la Moskva metroo, kiam mi vizitis Moskvon komence de marto. Estis juna viro (kompreneble juna viro, ĉiam ili unuaj ekuzas ĉiajn teknikajn umojn) kiu legis ruslingvan libron per ia aparato kun la marko Sony. Poste, la saman tagon, mi vidis ankoraŭ alian viron en la rulŝtuparo legi libron per pli eta aparato, ŝajne ia pli simpla mankomputileto.

Tre multe da elektronikaj libroj estas libere aŭ malmultekoste haveblaj en la rusa. Estas retaj bibliotekoj, vendejoj de elektronikaj libroj, kaj multaj aŭtoroj reklamcele afiŝas siajn tekstojn en siaj retejoj, kiel ekzemple Jevgenij Griŝkovec. Male ol en okcidento, ankaŭ la tekstoj por kies elŝuto oni devas pagi, estas distribuataj en libera formo, ne protektita, kaj la prezoj estas malaltaj - oni ne vidas la elektronikan libron konkuranto de la papera, sed kompletigo. Kompreneble, ne ĉiuj aŭtoroj samopinias - iliaj libroj simple ne haveblas en elektronika formo.

La tuta teksto Koko teksti Hela texten Читать дальше »»»