Tanjas gata

Suomeksi Esperanto По-русски

Tanjas gata på Vasilijön i Sankt Petersburg är knappt en och en halv kilometer lång, men här ryms hela Sovjetunionens och det postsovjetiska Rysslands historia. Ett helt århundrade av vanliga människors ovanliga öden.

Korina Klodt bodde här våren 1938, när hon var tre år gammal. Mitt i natten vaknade hon av att okända män i mörka kläder förde bort hennes föräldrar. Hon såg dem aldrig mer, och själv växte hon upp på ett barnhem i sovjetiska Fjärran östern.

Natalja Soboleva var elva år gammal när belägringen av Leningrad under andra världskriget inleddes. Hennes pappa svalt ihjäl. Hennes mamma blev nästan blind av näringsbrist och själv såg hon människor stupa på gatan och aldrig mer resa sig. Men hon klarade sig och deltog i byggandet av Leningrads tunnelbana efter kriget.

Tanja Savitjeva klarade sig inte. Hon var granne och klasskamrat med Natalja, och antecknade i ett litet häfte när alla hennes familjemedlemmar dog, en efter en. Nu finns det en minnestavla på huset där hon bodde, samma hus där hennes föräldrar före revolutionen hade ett litet bageri.

I Tanjas lägenhet bor nu Aleksandr Uralov. Han är uppvuxen här och minns hur folk under Koreakriget trängdes kring de stora tavlorna där dagens tidningar sattes upp. Då var han i tioårsåldern. Senare blev han en av de första på Tanjas gata som lyckades köpa en utländsk bil.

Lusine Arutiunova var nyss elev på Tanjas gamla skola, nu är hon lärare här. För henne är sovjettiden bara några barndomsminnen. Men även efter Sovjets sönderfall bodde hennes familj länge kvar i den trånga kollektivlägenheten med två andra familjer, alldeles intill skolan.

De är några av människorna vi möter i berättelsen som sträcker sig från 1917 års världskrig och två revolutioner till förstamajfirandet 2017. En sann berättelse om Tanjas gata.

Beställ boken: Adlibris, Bokus

Köp e-boken: Bokon, Dito, Adlibris


Recensioner och intervjuer:


Tanjas gata är min fjärde bok, efter Putins folk (som fick Kanava-priset som årets bästa fackbok i Finland 2014), Krim tillhör oss samt Sovjets barnbarn (nominerad till Stora journalistpriset i Finland 2016). Tanjas gata kommer ut på Atlas förlag i september. Under oktober kommer boken ut även på finska och på esperanto. Här under är foto och korta ljudklipp med några av huvudpersonerna i boken.

Köp boken: Adlibris Bokus


Galina Barchudarova:  – I Jakutien arbetade jag ett halvår åt gången och undersökte diamantfyndigheter. Vi transporterades ut på tajgan med helikopter. Där, mitt i ingenstans, släppte man oss, och så skulle vi göra vår undersökning. En viss dag skulle helikoptern hämta oss tillbaka. Om den kom som överenskommet var allt bra. Men det kunde också hända att helikoptern inte dök upp. Då satt vi där, maten var uppäten och vi hade samlat ihop allting, men helikoptern kom inte. En gång fick vi sitta och vänta på helikoptern i två veckor, utan mat, för vi var mitt i tajgan och det var september – där fanns inget att äta.


Avtandil Mikava: – Jag visste ju inte ens att det här sjukhuset fanns, så jag blev väldigt besviken när jag skulle hit och inte till vårt eget sjukhus vid medicinska institutionen. Jag visste knappt vad Vasilijön var, det enda jag kände till var att det var här Albatrossbutiken fanns. Men när jag kom ut ur tunnelbanan och började fråga var sjukhuset var fick jag höra att det var ditåt jag skulle: ”Vet ni var Albatrossbutiken är? Där man säljer utländska grejer mot valutacheckar?” Ja, vem visste väl inte det, den butiken kände varenda kotte till, i alla fall alla ungdomar. Och jag var nitton år då. Så frågade jag runt lite till, och hittade sjukhuset. En sköterska kastade trasan till mig och sade: ”Här har du trasan, det är bara att skura!” En annan som stod intill med en cigarrett i mungipan sade: ”Skura ordentligt, annars blir det ingen lön!”


Korina Klodt: – Jag minns hur de fördes bort. Det var mitt i natten, alla greps ju mitt i natten. Rummet som jag bodde i med mina föräldrar hade fönster mot Andra linjen. Morfar hade ett rum med fönster mot gården. Och så fanns det ett tredje rum där morfars systrar bodde, morfar sydde nog i sitt rum. Min säng stod inte precis vid dörren, men snett emot, och det var väl något oljud som jag vaknade av. Jag var tre år gammal, jag vaknade och såg att det lyste mitt i natten. Jag kanske började gråta, för jag såg främmande män som var klädda i svart. Mina föräldrar hade redan klätt på sig, de hade nog gått i all tysthet om inte jag hade vaknat till. Mamma sade: ”Korina lilla, gör som morfar säger, vi kommer snart.” Det är vad jag minns.


Lusine Arutiunova: – Nu i efterhand ser man ju att det där sättet att bo också hade goda sidor. Vi var fyra personer i vår familj, i ett rum på fjorton kvadratmeter. Egentligen var det rätt svåra förhållanden. Alla behöver ju en egen hörna. Och det var inte mycket till ljudisolering mellan rummen, vi var tre familjer i lägenheten och om grannen nös så kunde man säga prosit. Men vi var goda grannar, och stora helger firade barnen tillsammans. Tant Sveta hade det största rummet, så det var där vi dukade till fest. Varje nyår samlades vi där. Det är klart att det blev bråk ibland också, tre kockar i ett kök är ändå lite mycket. Ändå var det bra på sätt och vis, det var lugnare för föräldrarna. De visste att någon var där när barnen kom hem, om inte tant Sveta var där så var i alla fall hennes barn hemma.


Natalja Soboleva: – Av någon anledning blev kropparna snabbt svarta i kölden. Och det hände att vissa delar av kropparna blev bortskurna. Jag såg det själv, fast mamma drog i mig och sade att jag inte skulle titta. En gång när mamma redan var så svag att hon bara låg till sängs fick jag gå och handla mat mot våra ransoneringskuponger. Då såg jag en sak på torget. Det var någon som pekade ut det för mig: ”Titta där, han där säljer aladåb som är gjord av människokött. Ser du naglarna där? Det är människonaglar.”


Aleksandr Uralov: – Alla bodde väldigt trångt. Vi hade egen lägenhet, det hade bara vi och tre familjer till. De tre andra lägenheterna i den här trappuppgången var kommunalkor där det bodde flera familjer. Vi gick till Kuznetsovs på tredje våningen för att titta på tv. Man tog med sina egna stolar och pallar. En tv-apparat hade vi länge inte råd med, trots att pappa var överste.

I detta hus skrev Tanja Savitjeva sin belägringsdagbok. ”Bara Tanja är kvar”

Vill du se fler bilder från Tanjas gata? Titta här.

Vill du läsa mer? Köp boken: Adlibris Bokus

Idoj de la imperio

idojpretakovriloKien sopiras la ruslingvanoj de Baltio, kiam ili sopiras hejmen?

En Estonio, Latvio kaj Litovio loĝas miliono da ruslingvanoj – unu el la plej grandaj minoritatoj de Eŭropa Unio. Kiam la landoj de Baltio sendependiĝis, multaj el la rusoj restis sen civitaneco en ajna lando. Ili ne malofte estas traktataj kiel fremduloj en la lando kie ili naskiĝis aŭ vivis la plej grandan parton de sia vivo.

Sed ĉu vere la ruslingvanoj estas la kvina kolono de Putin, ĉu ili pretas perfidi siajn samlandanojn se Rusio vokos?

En sia tria libro Kalle Kniivilä veturis tra Baltio kaj parolis kun ruslingvanoj kiuj memoras la duan mondmiliton kaj kun aliaj kiuj naskiĝis post la falo de Sovetio. Li renkontis rus­ling­van barposedanton, kies kelneroj ne rajtas paroli ruse – kaj esperantistajn muzikistojn, kiuj ludis al banditoj en la sovaĝaj 1990-aj jaroj.

La presita libro jam haveblas ĉe Amazon kaj Bücher.de (baldaŭ en aliaj retaj vendejoj), la bitlibro jam haveblas ĉe Smashwords kaj Google Play.

La libro aperis ankaŭ en la sveda kaj en la finna.

Children of the Empire

sovjetsbarnbarnChildren of the Empire – Russian life in the Baltics

Russian speakers in the Baltic countries are one of the largest minority groups in the European Union. They appear in the news whenever Russia invades a neighboring country and analysts suddenly discover that there are a million ethnic Russians living in Estonia, Latvia, and Lithuania. Might they be a security risk? Are they Putin’s fifth column? And when the crisis is over, we forget all about them.

In his new book Sovjets barnbarn (literally ”Great-children of the Soviet Union”, 2016) the Swedish-Finnish journalist Kalle Kniivilä lets the Russian speakers in the Baltic countries tell their own story.

During his travels through the three countries he meets 84-year-old Maria, who reminisces about the beautiful evening in early May, just a few weeks after Josef Stalin’s death, when she met her future husband at a dance in the Estonian mining community of Kohtla-Järve. We also hear from 15-year-old Kjara who is studying for her Latvian language A-level exams, and Yevgeny, a middle-aged computer engineer who was born in Soviet Tajikistan but now lives in the Russian speaking Lithuanian town of Visaginas, built for the staff of a Soviet nuclear power plant. The nuclear plant was shut down as a precondition of Lithuania’s entry to the European Union, and many people have since left the town.

This travelogue, with dozens of in-depth interviews, paints a multifaceted and nuanced portrait of Russian speakers in the Baltic countries.

Ingmar Oldberg wrote the following in his review in Baltic Worlds 3/2016:

The author of this book has been likened to Nikolai Gogol and Ivan Turgenev, since he shows there is another Russia than that of Stalin and Putin, and to Chekhov, who exposes dilemmas to the reader without solving them. A more appropriate and up-to-date comparison can be made with Svetlana Aleksievich, because of Kniivilä’s use of interviews and his empathetic and respectful approach to interviewees of various ages, origins, and professions and to their often touching or dramatic lifestories.

However, there are of course significant differences: Kniivilä asks questions concerning the identity of the Russians living in the three Baltic states, the problems they encounter in daily life, their view of Russia and the West, and how and why they or their parents came to the Baltics. Second, unlike Aleksievich, Kniivilä as a political journalist provides context for the interviews, explaining facts and sometimes arguing with his interlocutors. He describes his trips and the places he visits, thus producing a travelogue that could even be used as a guidebook for ambitious travelers.

Kalle Kniivilä is author of two highly praised books on the former Soviet Union: Putins folk (”Putin’s people”, 2014, best non-fiction book in Finland 2014) and Krim tillhör oss (”Crimea is ours”, 2015).

Crimea is ours

krim-tillhor-ossThe annexation of Crimea by Russia in March 2014 shook the world. The Crimean crisis remains a ticking time-bomb whose ultimate consequences are still impossible to predict. And it is a question that divides the local inhabitants.

Anna in Sevastopol doubled her state salary. She could buy the tall, white kitchen cabinets she’d always dreamed of — but otherwise her life is mostly unchanged. The area in which she lives has largely welcomed the actions of President Putin.

For Eskender, things are different. He encountered the new regime when heavily-armed police knocked in his door in the early morning hours and up-ended everything in his apartment. Eskender is a Crimean Tatar. For him, Russia is the successor to the old Soviet Union, which once exiled his entire people.

For his new book, Krim tillhör oss (”Crimea is Ours”, 2015), Kalle Kniivilä travelled around Crimea to interview both supporters and opponents of annexation. Everyone he spoke with wanted order and a functional society — rather than chaos and corruption. But they favored different solutions.

Those who wanted Crimea to remain a part of the Ukraine, frequently made reference to democracy and human rights. For them, a functional state in the Western model with closer ties to Europe represented a path forward. But many voices were already going silent. Others departed the occupied peninsula and travelled to Kiev to be able to speak freely and advance their agenda. For them, the Russian occupation of Crimea was a continuation of Soviet oppression, a disagreeable echo from the past.

Those who wished to belong to Russia frequently brought up the Russian language which, according to them, was being suppressed in the Ukraine. Most of them also hoped that the Russian annexation would lead to higher salaries and better living conditions. But almost as many, also spoke glowingly about the good old days. Often supporters of annexation would mention Stalin as a great leader. But Stalin, of course, was not as perfect as Putin, according to one.

Kalle Kniivilä is author of two highly praised books on the former Soviet Union: Putins folk (”Putin’s people”, 2014, best non-fiction book in Finland 2014) and Krim tillhör oss (”Crimea is ours”, 2015). Forthcoming: Sovjets barnbarn, (Children of the Empire, 2016).

Sovjets barnbarn

sovjetsbarnbarn”Det är ett storartat reportage, både om Sovjetunionens sinnessjuka historia och det komplexa dagsläget i en av världens brännpunkter. /…/ Boken Sovjets barnbarn krånglar till det för oss i Tjechovs anda, och Kniivilä gör därmed empatin och freden en stor tjänst. Utan att moralisera skapar han moralisk klarhet.”
Niklas Ekdal, DN

När Ryssland invaderar ett grannland brukar de politiska analytikerna yrvaket konstatera att det bor en miljon ryssar i Estland, Lettland och Litauen. Det är en av de största minoritetsbefolkningarna i EU. Är de en säkerhetsrisk, är de Putins femte kolonn?

Boken är en oberoende fortsättning på Putins folk (utnämnd till årets bästa fackbok i Finland 2014) och Krim tillhör oss – en berättelse om storpolitik sedd genom vanliga människornas ögon.

Ges ut av Atlas förlag och finns att köpa hos Adlibris och Bokus. E-bok hos Dito och Bokon

Boken finns även på finska och esperanto.

Kapitel ur boken

Recensioner

Intervjuer om boken